Jag är en periodare. Har ni inte märkt det? Ja. Alltså, jag bloggar här för sällan. Ibland är jag jätteduktig och bloggar flera dagar i rad, men sen ballar jag ur och tycker att jag inte har något vettigt att tillföra.
Vad tror jag egentligen? Att någon skulle vara intresserad av mitt trista liv? Liksom, jag är inget och gör inget spännande. Men jag är som jag är. Take it or leave it.

I helgen skulle vi städa. Gjorde vi det? Nehej… som vanligt alltså. Usch, jag orkar inte städa. Jag hatar att städa. Så ringde det på dörren och utanför stod en tjej med sin sambo och lilla dotter. Är det ni som ska flytta?, frågade hon.Jaa, svarade jag lite så där. Då berättade hon att bovärden hade ringt oss flera gånger men vi inte har svarat, för att de ville komma på visning. Vi har ju nummerpresentatör och han har inte ringt! *suckar* Iallafall så hade han sagt att de kunde komma förbi i helgen och fråga oss om de fick komma in och titta… liksom. Neeeej!
Sen sa hon att sista dagen att tacka ja till denna lägenhet är idag, måndag, så de ville se hur den såg ut. HUR kan det vara möjligt då bovärden ska besiktiga den 19:e?! Jag fattar nada, men så var det enligt Erik. Hur det slutade? Jo, jag kan ju inte säga nej så visst fick de kika. Pinsamt värre. Gagh!

Och så pratade jag med mamma och hon undrade om jag hade börjat packa något. Det har jag inte (förutom alla mina pysselsaker) och tyckte att det hinns väl med. Men hon sa att det tar längre tid än vad man tror… Jag lovar att jag ska börja efter att bovärden har varit här. Jag får ju beslutsångest bara. Jag vet inte vad jag ska packa. Börja med det du inte använder, men liksom. Jag kan ju inte lägga böcker och bakgrejor i samma kartong. Och ställa kartonger öppna går inte då vi har kartongkatter. Så jag packade ner mina pysselsaker. Huga! Det blev en hel kartong. Jag trodde inte att jag hade så mycket saker, men det hade jag visst.

Och sen fick jag ångest igen för att pappa ringde och var full. *suck* Sa till Erik att det känns som om en del av mig önskar att han dog (det gör jag ju inte egentligen såklart!) för då slapp jag vänta på ifall han ringer. Varje helg är jag på helspänn undermedvetet och varje gång han ringer får jag ångest. Nu sa han iallafall att han trodde att jag mådde dåligt pga skilsmässan för 22 år sen… jag tror inte det, men jag vet inte. Erik sa att om man har blivit matade med en sak hela sitt liv så kanske man mår dåligt pga det sen. Jag önskar att jag visste hur det ligger till. Undrar om man kan bli hypnotiserad?

Hittade en gammal anteckningsbok igår:

Pappa!
Jag älskar dig!
Varför ringde du aldrig och grattade mig?
Är jag inte mer värd en en burk med godis?
– natten till den 30/7 1996