Ett stort plus på det är att jag varit ute och promenerat varje dag i minst 40 minuter. Tycker att det är jätteduktigt för en soffpotatis som mig.
Jag märker att jag mår mycket bättre av frisk luft, men jag har inte fattat det tidigare.
Så igår var jag iväg till sköterskan och talade om att nu när jag mår som jag gör psykiskt så kommer jag att lägga den mesta energin på att göra motionen till en vana, istället för att benhårt koncentrera mig på vad jag äter och när, även om jag vet att det inte håller i längden. Men jag orkar inte för mycket press på mig även om tabletterna börjat verka ordentligt. Jag blir ju inte botad för att jag äter dem så att säga.
Så i förra veckan hade jag ju som sagt ingen aptit, eller jo, det hade jag. Men efter 5 tuggor mådde jag så himla illa. Fick veta nu i veckan att det berodde på “inkörsporten” av tabletterna jag fick, för nu är det inte alls så med illamåendet. Det kommer bara om jag äter för mycket, så det är ju bra på ett sätt.
Vad jag skulle komma till var att jag fick ställa mig på vågen… och trots att jag rört på mig, ätit nyttigt så pekar vågen uppåt +1,7 kg. Jojo, man tackar… så nu blev jag så himla ledsen. Det känns ju meningslöst!
Sköterskan sa att det berodde på tabletterna, att man går upp i vikt istället. Tackar för den… som om jag behöver gå upp?
Men jag tänker inte lägga av med mina promenader, jag fortsätter för tabletterna ska jag väl inte äta i all evighet, och då får jag hoppas på omvänd effekt. Blir så less bara.