Jag har inte speciellt många vänner här där jag bor, är inte en sån person som behöver det. Jag har inte heller någon nära vän IRL och det kan jag ärligt säga att jag saknar. Men varje gång jag har försökt, så blir jag utnyttjad. Jag vet inte varför – eller vad det är för fel på mig. Jag träffade en tjej som var precis som jag, och vi är fortfarande vänner, men vi träffas aldrig.
Men jag träffar mina vänner dagligen. Jag hade aldrig trott i min vildaste fantasi att jag skulle träffa på så många underbara människor här på Internet. Här har jag massor med vänner, och några få som jag litar på till 100% som inte dömer mig för hur jag ser ut, vad jag gjort… etc. De gillar mig för den jag ÄR.
Det är skönt att veta när livet börjar bli svart. Att det finns iallafall en person därute som tänker på en. Ville bara säga TACK för att ni finns. Ni har ingen aning om hur mycket det betyder för mig!
Min familj (menar inte sambon och barnen) förstår inte riktigt detta med att man är så öppen och ärlig när man skriver på nätet. Men jag förstår inte den tanken ens. Vad vinner man på att vara oärlig och dessutom, man kan ju inte vara personlig om man inte är ärlig?!
Jag tror att ärlighet varar i längden. Och alla personer på Internet är inga farliga typer heller… som jag blivit varnad för om och om och om igen. Klart jag vet att det finns sådana människor, men det är inga jag känner till.
Jag har under åren fått flera bästa vänner. Jag ser dem som mina bästa vänner för någon gång ska jag träffa dem. Ni vet alla vilka ni är. Ingen nämnd, ingen glömd. 
Kramisar till er alla!!
Så det där att jag inte har någon IRL vän, spelar ingen roll så länge jag har er.