*usch* Vill inte tänka på det jag sett… ångrar det jag sett… ångrar min instinkt från början, som sa åt mig att titta… Nu får jag lida för det.
Skrev ett långt brev till Erik om hur jag känner det… nu vet jag inte om jag vågar skicka det. Löjligt va?

Jag har blivit sårad. Djupt. Av honom. Vill bara lägga mig ner och dö. Han vet inte att jag vet. Ska jag låta honom få veta? Ska han få veta att jag vet? Vad händer sen? Kan han inte lita på mig mer efter det? Jag önskar att jag inte hade fått veta… det är ju inte en sån jättestor grej kanske.. egentligen. Men för mig är det det. Jag vill veta var jag står. Om det inte är nog, får han skaffa sig en annan. Tyvärr, men så är det.

Så till den eviga frågan. Ska han få veta att jag vet? Och därmed kan hela mitt liv rämna eller ska jag hålla käft och må dåligt?