Ja, men okej. Jag ångrar mig!
Madonnas nya är inte alls kass, den är ju hur bra som helst! Jag behövde bara lyssna in mig lite. *diggar*

Jag läste en intressant blog häromnatten. Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta.
Är folk verkligen så paranoida på nätet? Av vi som bloggar menar jag. Tror vi att allt som händer runt i kring bara handlar oss?

Om jag helt plötsligt skulle få ett besök som stannat på min sajt i flera timmar “utan anledning”. Skulle jag bli paranoid över att någon vill mig och min familj illa eller skulle jag vara smart nog att förstå att det förmodligen handlar om sökmotorer som nästlar sig in?

Jag tänker som så, att är jag rädd av att folk jag inte känner läser min blog utan att kommentera då bör jag nog hålla mig till en låst dagbok under sängen istället för att lägga den offentligt, eller alternativt köra en helt låst där bara de jag absolut litar på får läsa. Men vad är det då för mening med en blog?

Är det inte meningen att man ska försöka vara intressant? Vill man inte träffa nya människor? Vill man inte synas? Jag har alltid fattat det som att vi som skriver om våra liv är exhibitionister, vi skriver alltså finns vi.
Eller är det så att en del bara hakat på blogg-trenden och har upptäckt att det inte alls var så roligt att synas som man trodde?

Om man nu, som jag kanske har max 10 kommentarer (om jag har tur) per inlägg. Är jag då en ointressant person som borde bli paranoid eftersom att jag har ca 60 unika besök varje dag? Vad vill ni mig och min familj? Vill ni oss illa för att ni inte kommenterar? Är ni alla bara “fula gubbar”?

Tänk om jag skulle “förbjuda” er som aldrig kommenterar att besöka min sida, undrar just hur det skulle kännas. Undrar just vad ni skulle tycka om mig som person. För jag antar att ni tycker att jag är intressant, annars finns det ju miljontals med andra bloggar att läsa, men ni väljer min och det är bara skoj tycker jag.
Skulle ni dessutom fastna på min sajt i timmar skulle jag inte ta det negativt, tvärtom! Då har jag ju verkligen lyckats att fånga någons intresse.

Jag kanske är naiv, men det är vad jag alltid trott att ha en sajt handlar om. Att skapa intresse som får besökarna att återvända. Men snälla, rätta mig om jag har fel.

Så, nu har jag raderat kategorier och samlat ihop alla till en helt ny. Tyckte att det började bli dags för det eftersom att många inlägg handlar om just det, ångest.

Inatt satt jag uppe länge, barnen var hos farmor och farfar så jag bara satt här och hade det lungt och skönt. Men sen vid 3-tiden så fanns det ingen att snacka med längre så jag gick och la mig. Funderade på att ta en lugnande eftersom jag är en fiolsträng på morgnarna, men tänkte att nej, jag har ju hela dagen i morgon att vila ut på och allt var ju lungt och skönt.

Vaknar av och till under morgonen, har ont i magen. Ångestont, för det kommer och går. När jag inte längre kan andas normalt så bestämmer jag mig för att gå upp ta den där lugnande och sätter mig framför burken igen. Klockan är 20 i 6 och smärtan försvinner inte, den börjar nere i magen och sprider sig sakta uppåt hjärttrakten, om och om igen. Bestämmer mig för att lägga mig i badet, brukar bli lugn då. Sagt och gjort. Ligger i badet i närmare en timme och det känns lite bättre faktiskt. Nu går det bra att andas igen. Går upp och kryper ner i sängen hos Erik. Han ska strax gå upp och åka till jobbet men jag ber honom att bara hålla om mig en stund. Då går det onda över, nu känner jag mig trygg.

Jag somnar och han går till jobbet. Sen hör jag att det ringer och ringer på telefon, men jag är så anti så jag ignorerar allt. Jag vet att det är syrran men jag orkar inte just nu. Jag ringer henne sen tänker jag.

Vaknar till liv efter ett tag (tycker jag) och då har Erik kommit hem. Frågar vad klockan är och han säger halv 3! Oj oj, här har man sovit. Men det är skönt, jag måste få göra det någongång med, och dessutom så vet jag att även om jag inte kan lösa och bearbeta mina “problem” så gör ju hjärnan det när man vilar.

Jag har så mycket saker som surrar i huvudet att jag inte vet i vilken ände jag ska börja nysta. Fast jag tror att jag börjar inse att jag inte klarar det själv.

Ja, den här resan till Åbo blir bara mer och mer pinsam.
Visade lillsyrran bild på den här killen som raggade på mig, eftersom att han bott där hon bor nu och det visar sig att han även raggat på henne en gång i tiden… *skratt* Bra smak tycks han ju ha iallafall.
Men liksom ändå, hur stor är sannolikheten?

Igår låg jag och läste mitt horoskop och så fick jag för mig att bläddra till förra veckan… och vad står det?
“Nu kommer du få uppleva en vecka med rar kärleksförklaring. Det betyder att du uppvaktas från ett nytt oväntat håll”

Liksom… hallå?

På tal om båtresor har jag bestämt mig för att åka till Helsingfors i vår. En sån där när man går av och shoppar. Det blir väl bra med tanke på min sjösjuka. *hehe* Jag har bestämt att jag ska till Sanrio-shoppen och införskaffa mig saker. Men jag måste börja spara tror jag.

Sanna rekommenderar: Untitled – Simple Plan <3

Nu har alla berömt mig så för detta themet (heja svengelska!) så jag skippar min ego-version för tillfället. Jobbar ju på en blå version med mig själv på, och denna hade jag bara som en temporär liksom. Inte att denna är ful eller så, men jag tänkte prova på hur det kändes att ha en egoversion, så där som en del har. Nåväl, nu har jag ju iallafall all tid i världen att greja med den så den blir perfekt.

Idag kom en avi med posten.. Var iväg och hämtade ett stort paket där det stod Sanrio på! Yay!
Paketet från min allra, allra bästaste bästis (som jag aldrig träffat) Sabra, som bor i USA.
Det var fullproppat med saker. Sanrio-grejor som hon beställt åt mig eftersom att det inte finns någon sådan affär här i Sverige. *KLAGAR HÖGT*, Jasmine fick en glittrig baddräkt, en frottéklänning och sandaler – allt med Disneyprinsessorna. Hon är helt salig. Går omkring och sjunger (självklart i full mundering) “Jag är en prinsessaaaaaa” *skratt*
Malva skrek av glädje när hon öppnade sitt paket, en STOR “Nalle har ett stort blått hus mjukisbjörn. Själv fick jag duschgrejor, sådana där dyra exklusiva saker, så har jag inte känt mig som en modell förut så lär jag göra det nu.
Sist med inte minst fick vi ett stort paket med olika klubbor, sådana där dyra, goda saker.

Nu undrar jag ju hur jag ska kunna bräcka detta. Grejen är ju den att vad jag fått höra, att det inte är tillåtet att skicka godis och andra ätbara saker till USA längre. Inte sen 9/11. Vad kan jag hitta på egentligen. Allt det vi har har ju de redan… annars hade jag tänkt att skicka hjortronsylt och sånt. Jag hoppas verkligen att ni skriver förslag.

Jag är verkligen lyckligt lottad som har så underbara vänner. Jag vet inte om jag platsar liksom, ni är bara bäst och jag är ju ingenting… Man blir ju tårögd för mindre menar jag. Eller så är det bara jag som är känslig för tillfället. Jag är inte deppig eller så… gud vad svårt att förklara.

Jag måste nog bara landa efter resan, känns som om jag svävar liksom. Troligen för allt som hände, uppmärksamheten och bekräftelsen så känner jag mig annorlunda. Är det det som kallas självförtroende? För jag har inte haft något på flera år… Jag kanske inte är så himla tokig ändå? Jag kanske duger ändå, trots mina valkar och grisögon?

Nä, usch vad jag flummar… jag kan ändå inte få ur mig det jag egentligen vill ha sagt, för jag kan inte formulera mig. Gah!
Vissa saker ångrar jag, men inte det som inte betydde något.

Susanna + Agneta + Nina + Tessiz = SANT!
Hur blev det nu med datum? Och när kommer du online på msn raring?

Men jag bara spydde på den förra layouten, så jag var bara tvungen att ändra och så hade jag inget annat färdigt (jobbar på det) just nu. Så nu får vi leva med denna en stund.Åh men jo, jag mår bra. Erik sa att det skulle dröja tills tisdag innan jag kände mig som vanligt och han hade rätt. Jag menar, trött är jag ju annars också, men det var lite svårt där ett tag att veta vilken dag det var. Låter som om jag varit långt utomlands och drabbats av jetlag eller nåt. *fnissar* Så kan det gå när en mamma åker kryssning och somnar när frukosten börjar.

Jag tror jag är sjuk igen. Eller så har jag rökt på tok för mycket. Liksom, hur kan varenda bild (ja, men nästan iallafall) från resan vara på mig med en cigg i näven? Jag som inte ens röker i vanliga fall… Iallafall så känns det som om jag har nåt som sitter fast i halsen och hosta. Hostan kan jag leva med, tänker som så att det är självförvållat.
Jag lovar att det kommer bilder snart, alla andra har varit så duktiga och uppat sina, men faktum är att jag funderar på att lägga dem i ett galleri, och då måste man ju först bestämma sig för vilket…

Men resan i sig var helt underbar! Jag har nog aldrig skrattat så mycket under så kort tid. Tjejerna är helt underbara och de är verkligen vänner för livet. Till och med när sjösjukan och baksmällan hägrade låg vi och skrattade. Ja, herregud… *skrattar högt* Vi åt smaskig buffé, vi drack vin men jag tror att Tessiz slog oss i antal glas. *hehe* Efteråt gjorde Nina parodi på fulla finnar (läs mer här) och Agneta bröt ihop. Sen var det Taxfreen nästa. Kändes lite märkligt att vara inne i en spritbutik och shoppa när man började känna sig lite lullig. Minns knappt vad jag handlade. *skratt* Men prova parfym måste man, och jag blev kär i en parfym, om man nu kan bli det…

Sen satt vi och bubblade i timmar. Framåt två-tiden lyckades vi hitta en bar där vi drack en massa drinkar. De andra tjejerna beställde in något rödsliskigt (smakade fan) och när det kom en kille så frågade jag om han kunde byta ut en (drinken var för övrigt inte ens min) mot nåt annat. Sagt och gjort, han lyckades byta den mot en mjölkdrink. Så stod han hos oss ett tag och bubblade och berättade att han skulle jobba på båten dagen därpå och vi bara “jo men tjena”… Sedan stängde baren så vi hittade ett disco och jag blev självklart som förbytt och dansade hela natten lång, träffade en massa skojigt folk och raggade kunder till Manufrog. *hehehe*
Nina stod och plåtade riktiga modellbilder på mig där jag stod och svängde mina lurviga, men sen kom hon och sa att Agneta och Tessiz hade gått och att hon också skulle det, så jag följde såklart med. Vi fyra var ju där tillsammans, då ska vi hålla ihop.
Så var det ju så att vi bara skulle röka en sista gång innan vi gick in och la oss, men så fick vi den briljanta idén att sitta utanför hytten av någon anledning.

Och då kom det ju förstås folk förbi och satte sig. Och så kom han, den där söta lilla killen. *fnissar* Det var lite skojigt, med tanke på mitt taskiga självförtroende och självkänsla, att bli uppraggad av en tjugoåring som blev totalförälskad på en gång. Så den här resan gav mig tre liter självförtroende, och vet ni. Där han satt och blev nobbad gång på gång så brydde jag mig inte alls om min feta mage, eller mina lår, mina grisögon eller något annat. Han tyckte att jag var fin och det räckte för mig. Fast jag måste ju säga att det hade varit kul att vara 20 och singel, för han var ju så söt! *ler* Och så sa han faktiskt att man ska se ut som jag gör efter att man har fått barn, hör ni det era smala spetor! *skojar*

Iallafall, när jag väl kom i sång var naturligtvis radion tvungen att låta “Vi anländer i Åbo om cirka 40 minuter” på finlandssvenska… och sen hade jag däckat enligt Tessiz som också vaknade och hörde att frukosten hade öppnat. Sen vaknade jag vid 11-tiden och då hade Tessiz duschat, varit i Taxfreen och shoppat och varit jättehurtig.
Nina och jag klev efter mycket stön och pust upp och gick och käkade lunch med Tessiz. Jag var så bakis så jag visste inte om jag skulle ta en återställare eller bara vara, så jag beställde ett glas vin till lunchen för att se om jag skulle fortsätta (det gjorde jag inte, for your information) men jag var så bakis att jag inte kunde läsa menyn så bra. Jag tyckte mest det stod på finska alltihop. *skratt* Så fick jag syn på den där champinjonstuvningen och tänkte att det verkade gott, men inte fattade jag att jag beställt det vegetariska alternativet… så där satt jag, på en restaurang jag har typ längtat efter (B-B-Que) att få prova… och käkar bakad potatis med champinjonstuvning! Nåja, det var skitgott så jag får nöja mig med det.

Efteråt gick vi tillbaka till hytten för att softa och såsmåningom fick vi även liv i Agneta. Sen började det då. Vi kom ut på öppet hav, inga öar eller nåt. Jösses vilka vågor, hua! Vi hade vår hytt på däck 6 och vi såg typ bara skum utanför fönstret och jag mådde illa för det gungade så. Det hemskast var nog ljudet, då vågen bröts av mot båten med ett dån. GulleTessiz sprang ner till informationen och hämtade åksjuketabletter åt oss, men vi skippade dem efter mycket om och men och när det hade lugnat sig tog vi en tur till Taxfreen och shoppade loss, surfade på nätet, tog modellbilder, pratade ännu mer, fikade/åt, skrattade, lyssnade på kareoke… och sen var det dags att gå av.

Apropå killen med drinken, så träffade vi på honom i full mundering dagen efter, och jodå. Han jobbade minsann!

Hur kan ett sån trevligt dygn gå så ruskigt fort? Jag vet iallafall vad jag ska ha med mig på nästa resa!
1. solglasögon
2. en lika stor väska som Agneta hade (jaaa det var TUNGT med mina påsar.)

Så satt vi på bussen och efter att Agneta gått av så blev både Tessiz och jag var helt urlakade (eller så var hon trött på mig helt enkelt ) Något vila blev det såklart inte av eftersom att den där “Rosen” skulle sjungas titt som tätt. Hörde du det föressten Agneta, att de borttappade personen låg längst bak i bussen hela tiden? *asg*

Iallafall, en mycket lyckad resa och jag känner mig bara ärad att ha fått följa med. Ni tre betyder så mycket för mig, och inte minst nu efter denna resa. Jag behövde lite time off bara och få vara jag, men förlåt att jag halkade ner på åldersstegen. I helgen var jag ung och snygg. (Annars känner jag mig bara gammal, trött och ful, värdelös och sånt där annat skit). Liksom hur ofta springer jag runt och säger “visst är jag skitsnygg”… heh, det är ju så man skäms nu i efterhand. *skratt*

Men ändå, på nåt sätt så tror jag inte att det var pga mig jag blev uppraggad. Det måste ha varit min parfym (som jag förövrigt köpte dag två) för Erik blev helt till sig när jag kom hem och luktade gott. Eller så tyckte han att jag luktade gott för en gångs skull. Jag har så svårt med parfymer, kan aldrig bestämma mig, men i det här fallet stod den och skrek på mig.

Nåväl, nu är det bara att sitta och vänta tills det är dags för kortspel, om de fortfarande vill ha med mig…