Etikett: Terapi

Yay

- Susanna 1 Comment

Jag är på väg. Eller det verkar iallafall som så. Har ju inte skrivit mycket om min vikt på ett tag, dels pga uppehållet jag hade och dels för att jag inte har velat. Det där med vikt är ju ett känsligt ämne för mig, speciellt när det inte går som jag vill trots att jag försöker med allt. Men det verkar som om det börjar lossna. Inte för att jag gått ner så mycket som jag hade velat, men det har varit ”sommar”, om man nu kan kalla det sommar… jag har varit sjuk osv. Men, jag står inte still och det är stort för mig.

Så sen i maj så har jag tappat 3,5 kg och minskat 4 cm i midjan, vilket märks redan för mina byxor är lösare nu än innan sommaren. Nu är det nya tag som gäller, för till december har jag ett mål: att ha tappat mellan 5-10 kg till. Klart det kommer att gå, om denna motivation håller i sig.

Nästa vecka börjar jag träna på allvar – alla dagar i veckan!

Och förmodligen kommer jag att lägga en del inlägg bakom lås, så är ni intresserade är det bara att hojta till.

Urgh…

- Susanna 2 Comments

Har kommit ur Ketos och allt är inte så strålande längre. Faktum är att livet ter sig jäkligt pissigt emellanåt. Men det är bara att ta tag i eländet igen…

Igår följde jag med A på Hatha Yoga.
Först tänkte jag att det inte alls var nåt för mig, kände mig lite fånig men efter ett tag släppte det. Det var riktigt roligt, och frustrerande faktiskt att inte kunna göra vissa övningar för att man råkar vara överviktig. Inte så att övningarna inte är anpassade, det är de. Men att jag är så himla osmidig. Jösses!

Idag känns det kan jag säga. Jag har träningsvärk (ja, av yoga) i muskler jag inte visste att jag hade. Det känns som om jag fött barn. 😉

Jag vill verkligen fortsätta med detta. Jag tycker att allt som ger mig träningsvärk måste vara bra motion. Och detta var inte direkt ansträngande om man jämför… så nu måste jag försöka med operation övertalning igen. Saken är att passen går på en mycket dum tid. 🙁

Projekt

- Susanna 4 Comments

Som jag sa: Jag har börjat i terapi igen, inte vilken som helst och inte den förra. Nu siktar jag in mig på andra områden… Först tänkte jag hålla det hemligt, ifall det skulle gå åt pipan igen, men det händer grejor här!

Jag är som de flesta vet överviktig och jag har typ provat allt på marknaden. När jag fick information om en viktgrupp hoppade jag på. Vi arbetar inte med kostfrågor i första hand utan den mentala biten. Varför man äter som man gör och hur man kan ändra på sig. Det kallas även KBT (Kognitiv beteendeterapi) och jag måste säga att jag var skeptisk i början, men börjar ändra uppfattning.

Inte för att vågen är speciellt snäll ännu, men jag märker hur jag mår – och det är allra viktigast för mig. Jag äter som vanligt och allt jag vill, fast i mindre mängd. Och jag rör mig mer nu än tidigare. Provar på aktiviteter, utmanar mig själv – har ju fått en stegräknare bland annat.

Jag har även fått reda på varför jag är så euroforisk emellanåt… jag befinner mig tydligen i något som kallas Ketos, vilket innebär att fettförbränningen är på topp. Jag har naturligtvis ätit mindre förr, men aldrig någonsin har jag mått så bra samtidigt. Jag är pigg, glad och har ork att göra saker. Att jag befinner mig i Ketos vet jag – det luktar kattpiss om min urin. 😉

När kolhydraterna, som lagras i levern i form av glykogen, dras ned till ett minimum startar efter två dagar den verkligt effektiva fettförbränningen – trots att du får äta mat som traditionellt inte förknippas med att gå ner i vikt. Kroppen börjar bryta ner fettet och ombilda det till ketoner, som kan användas som ersättningsenergi. Kroppen befinner sig i ketos.

Så just nu får man rida på den vågen och hoppas att det händer något. Visserligen vägde jag mig häromdagen och det visade på -5 kilo… men sen är ju vår våg puckad också. Men om intresset finns så kommer jag fortsätta blogga om detta.

Böter & skev

- Susanna 6 Comments

Härmed utfärdas böter för allt för dåligt uppdaterad blogg!
5000 riksdaler per minut från och med nu tills det att du uppdaterar

Hum… sorry. Känns ju tryggt att man är saknad iallafall. 😉
Har inte vetat vad jag ska skriva om. Tidigare skrev jag ju om hur jag mådde, så jag får väl göra det nu med. Skillnaden nu är bara att det är totalt omvänt. Jag mår så bra inuti! Går inte på medicin, det behövs inte. Jag är ”high on life” som man brukar säga. Sen vet man ju inte hur länge det håller i sig, men just nu (sen ett par månader tillbaka är livet bara ”wooohooo”. 😀

Jag hade tänkt berätta om min nya terapi, men jag tänkte hålla den för mig själv ett tag till. Men jag kan säga så mycket att den förändrar mitt liv. Den förändrar mitt sätt att se på saker och ting – inklusive mig själv. Jag skrattar åt mig själv, delar med mig av flummiga bilder på mig själv… och kan stå för det. Inget är pinsamt – det är ju på skoj. Jag känner hur jag växer som människa. Jag duger – precis som jag är!

Förr om åren, om jag hade tagit en ful bild, så hade jag varit nojjig med vem eller vilka som skulle få se den. Så känns det inte idag. Det är bara en kul grej. Jag kan liksom acceptera det bättre. Jag står för vem jag är och vad jag gör. Många som har läst hos mig har vetat att jag är känslig och reserverad, en sån som tar på sig allt skit osv. En ältande person som inte kan sluta grubbla.

Det är slut med det nu! Du är du och jag är jag… och vet du vad?! Jag är unik! (so are you by the way ;))
Jag tar en dag i taget och jag njuter av den så mycket jag kan. Att jag har väntat med att skriva ner detta är för att jag trott att det var inbillning, men det är sant. I don’t give a damn! Jag märker det på hur jag beter mig i vissa situationer. Jag kan ta tag i saker lättare, göra saker, är inte ”anti allt”, och samtidigt kan jag – trots min övervikt – säga till mig själv att jag duger som jag är. Jag är fin på mitt sätt. Sen om det fina sitter på utsidan eller insidan, så långt har jag inte kommit ännu, men jag vet av andra människor att har man en fin insida så strålar den ut… och då blir hela personen vacker. Så det är det jag strävar efter.

Weird - 080419

Men bilden då? Ja, det är klart att jag är ”modig” nog att lägga upp den här. Varning bara, jag bröt ihop och låg på golvet när jag såg den. Så gör jag nuförtiden… skulle aldrig radera en sån weird bild. Så nu när jag utvecklar mitt jag, så kommer det kanske komma fler bilder på mig. Om ni vill se min söta nuna vill säga 😉
Lite skev kanske? Hahahaha.

He’s back!

- Susanna

Så var det kära faderskapet hemma från Thailand igen. Nu har han visserligen varit hemma i någon månad, men nu börjas det. Han ringer nästan varje dag, och det är mer vanligt än ovanligt att han är onykter. Än så länge förhåller jag mig ganska  bra till situationen, jag tar det för vad det är helt enkelt. Orkar inte bry mig om det – eller så är det faktiskt så att jag ”växt” så enormt mycket under min tid i terapin.

Terapin ja, den har runnit ut i sanden. Har inte varit iväg på månader och känner inget behov av det heller. Det känns inte som om jag behöver eller ens har något att jobba med på den punkten. Nu ska jag satsa min energi på annat. Jag har rätt att må bra, och då behövs inga andra störningsmoment som fulla pappor tex. Låt han supa, jag bryr mig inte – helt ärligt.