Etikett: stress

Shit

- Susanna 4 Comments

Sitter och googlar på alla mina olika symtom och blir faktiskt lite smått mörkrädd. Inte nog med att jag först varit ganska anti mot vaccinering av baconsnuvan, har jag nu tvärvänt. Klart jag ska vaccinera mig. För tänk om… tänk om jag faktiskt själv ÄR i riskgruppen fast ingen läkare vill/har lust att ta mig eller mina symtom på allvar. Jag menar, det är ju inte så att jag inte har försökt… Malva är redan vaccinerad en gång, hon ÄR ju berättigad den eftersom hon ligger inom riskgruppen. Så idag ska vi försöka få till en vaccination…

Nåväl, som en del vet har jag misstänkt ganska länge nu att jag lider av IBS – men då jag inte får komma till läkare och bli undersökt ordentligt så får jag väl försöka luska på egen hand. Enligt mina symtom kan jag ha antingen IBS, Chrons, Ulcerös kolit eller magsår. Eller så är jag ”bara” utbränd. Eller hypokondriker…

Vi kan börja med det ständiga illamåendet. Reumatologen trodde att det berodde på att jag fått biverkningar på Xanor, vilken jag ätit nu i många år. Själv tror jag inte så mycket på den versionen… Men som sagt jag är ju ingen läkare. Kollade sköldkörteln för något år sedan, och har kollat för diabetes. Båda två har jag fått negativa svar på. Mår illa mer eller mindre konstant. Kräks inte, men det känns ibland som jag ska göra det… Kväljningar, klump i halsen och ja, dagligen illamående som inte går över. Äter Postafen och tuggar Calma varje dag. Testade negativt för celiaki (glutenintolerans) förra veckan (hemtest).

Sedan en tid tillbaka, tror det var redan i somras upptäckte jag något konstigt på mina tånaglar. Det ser nästan ut som om jag har dubbla naglar…
Ingen läkare har brytt sig om det heller… fast jag varit orolig över det.
De ser helt vidriga ut – ärligt talat. Jag gissar dock på att det rör sig om någon vitaminbrist, eftersom att jag får mina ”anfall” och inte kan tillgodogöra mig något av det jag äter eller dricker. Har börjat ta extra vitaminer varje dag så jag hoppas att det ska bli bättre. Men om det är sådana där linjer, som det nästan inte finns några artiklar om på svenska, så kan dessa bero på bl a invärtes sjukdomar… så det låter ju inte så kul direkt.

Sen har vi ju magen, det är ett helt kapitel för sig. I perioder är den lugn och stabil. Med perioder menar jag 3-4 dagar… Ibland kan jag äta vad jag vill och må bra, nästa gång jag äter samma sak får jag akut ont i magen och måste springa till toan innan jag knappt har svalt. Andra dagar, är jag istället förstoppad av samma mat. Är gasig som bara den, magen leker åskväder, bullrar och har sig.

Men om någon vill leka doktor eller ge sig på en gissning så kommer mina symtom i en lista:

  • illamående
  • växlande diarré, ”normal” avföring, förstoppning
  • magont i övre och nedre delen
  • magknip
  • akuta toalettbesök i samband med måltid (oavsett vad jag äter – dock inte alltid, men ofta)
  • uppkördhet
  • svullen mage
  • minskad aptit
  • känner ingen direkt hunger  (varierar dock)
  • ingen viktnedgång (står stilla)
  • ont under höger och vänster revbensbåge (fram och bak)
  • sveda i magen
  • klumpkänsla i halsen (har dock ej sura uppstötningar eller halsbränna)
  • halsen känns tjock
  • svårt att rapa
  • torra slemhinnor
  • psoriasis
  • ledvärk (med värmeökning + svullnad trots medicinering)
  • ångest
  • panikångest
  • depression
  • oro
  • mardrömmar
  • trötthet (spelar ingen roll hur mycket/lite jag sover)
  • hemorrojder (visserligen haft sen sista graviditeten av & till)
  • konstiga tånaglar
  • gaser
  • irritation
  • frossa/fryser lätt
  • svettningar/vallningar
  • stickningar/domningar/myrkrypningar/ karpaltunnelsyndrom
  • yrsel
  • fetma
  • ljud/pip i öronen (ibland)
  • ringar under ögonen
  • migrän med aura
  • glasbubblekänsla
  • hjärtklappning
  • okoncentrerad
  • spända muskler (hela jag är spänd)
  • kramp
  • urinträngningar (kan iofs bero på den mängd medicin jag petar i mig)
  • kraschat självförtroende
  • tappar tråden/glömsk
  • nedstämd, gråter lätt
  • synstörningar
  • klarar inte av stress
  • balansproblem (känns som om jag lutar ibland)
  • håravfall
  • minskad lust, orkar inte göra ens de enklaste sysslorna
  • låtsas utåt att allt är bra fast jag mår skit (orkar inte förklara varje gång)
  • noll motivation
  • tänker/grubblar/funderar för mycket
  • och en massa annat som jag inte kommer på just nu.

Jag kan inte säga att jag är fysiskt stressad. Däremot mentalt, vilket kanske beror på min ångestproblematik, men det blir inte bättre. Jag grubblar JÄMT och när jag försöker komma underfund med vad det egentligen beror på så kör jag fast. Jag är som en dator som bara står och tuggar… Jag har ingen direkt tid för återhämtning, om det nu skulle röra sig om stress/utbrändhet eftersom att jag, som sagt, grubblar jämt. Hade det varit fysiskt så hade det varit så mycket lättare. Jag kan ju inte stänga av hjärnan liksom.

Fick dock ett tips på att försöka föra dagbok  för att se vad det är som utlöser stressen… så det kommer väl ett par inlägg om det när jag har ork. Det är ju ingen idé att vända sig till vårdcentralen, för jag är ju bara ett hopplöst fall… iallafall känns det så.

Katt med stressmage

- Susanna

… det är Gurkan det.

Eftersom att han mår bra, är precis lika gosig, pigg, busig och pussig som vanligt så är det troligen ingen annan bakomliggande orsak till att hans mage har pajat totalt. Har för säkerhetsskull ringt veterinär och beskrivit och rådfrågat och de tror också på att det rör sig om stress alternativt en kombination av stress och könsmognad.

Första gången det hände var när han flyttade hit. Han blev väldigt lös i magen och jag blev förstås nojjig med tanke på vad som hände med hans halvbror. Sedan fick han ju mask och därefter började han att hosta vilken nu har försvunnit efter att ha kört diverse huskurer samt kattmalt. Denna gång uppsökte vi också veterinär som trodde att han bara hade känslig mage men att han var precis som en katt i hans ålder ska vara.

Nåväl, magen stabiliserades efter någon vecka och allt var precis som det ska vara.

Så var det dags för första utställningen, som gick jättebra! Har glömt bort att skriva något om den men det gick jättebra och han var jätteduktig trots att han var lite stissig, men det får man vara när man är en bebiskatt. Fick för övrigt Excellent 1, och en ljuuuuvlig bedömning, vilket man strävar efter när man ställer ut bebiskatter. 🙂 När vi kom hem igen så började magproblemen igen, men stabiliserades efter några dagar och han verkade inte bry sig om mina huskurer som jag körde.

I helgen var det dags igen!
Jag var nämligen bortrest från lördag till söndag (var och tog den värsta fyllan i mitt liv, men det är en annan historia 😉) och under den tiden hade Gurkan varit jättestressad och stissig och sprungit och ropat efter mig. Ni ser, Gurkan är min katt. Eller rättare sagt jag är ägd av Gurkan och ingen annan duger. Det är bara jag som kan få fram honom om han gömt sig någonstans tex. Här är det kärlek på hög nivå.

Nåväl, jag kom ju hemdrumlandes bakis och jävlig på söndagen och bestämde mig redan i bilen hem att jag skulle lägga mig i badet eftersom att jag luktade hund, vilket vare sig min sambo eller dotter klarar av, så jag kunde krypa ner i bingen med min ågren. Gurkan satt utanför badrumsdörren och bara vrålade efter sin matte så jag kunde inte direkt njuta av mitt bad. Sen började problemen. Han bajsade löst redan på söndagskvällen men sen blev det värre. Så fort jag inte satt med honom eller om han inte såg att jag fanns i närheten så ropade han efter mig. I måndags var det ännu lösare och då gav jag honom blötmat och magen stabiliserades och han bajsade korvar igen.

Men så fick jag ju för mig häromdagen att åka ut och shoppa några timmar och då var det igång – igen!
Det verkar som om han är rädd för att vara ensam, men det är han ju inte. Det går ju 3 andra här och skruttar… Så, summan är att får jag ingen bukt på detta så vet jag inte vad jag ska göra härnäst. Jag menar, jag måste ju få lämna hemmet ibland. Han är så mammig så det finns inte.

Idag är det fredag och magen börjar stabilisera sig igen. Det är absolut inget annat som är knas för han är precis som vanligt, om än lite mer ”klängig” på just mig, vilket kan vara charmigt i sig, men jag vill ju inte att han ska må dåligt av det. Nu har vi iallafall införskaffat Feliway, både som spray och en att sätta i vägguttaget och hoppas på att han lugnar sig lite grann. Det har bara gått några dagar med Feliwayen och det har redan blivit bättre… så peppar peppar.

Spiral

- Susanna 1 Comment

Nu har jag faktiskt mått bra ett bra tag, eller ja, jag har förträngt mina känslor och försökt att låta ångesten bara komma utan att jag har fått panik bara för att. Utan piller, för jag försöker att låta bli dem så långt det går.
Förra veckan var hektisk, om man ska uttrycka det enkelt. Min dotter hade balettuppvisning i 3 dagar, varav genrep tisdag-torsdag. Mycket saker var det samma helg. Brukets dag, dvs barnens skolor och dagis hade öppet hus och jag bakade cupcakes till det. Trots stressen så mådde jag faktiskt hyfsat och även om jag kanske hade mina nedgångar så fejkade jag dem bra. Inga piller under hela veckan. Kors i taket!

Nu har det lugnat ner sig igen och klumpen i halsen är tillbaka. Jag mår inte illa, eller jag försöker intala mig att jag inte gör det. Men jag är rädd… för sist gick jag någon vecka med detta symtom, sen kräktes jag. Jag försöker verkligen att ignorera, det kanske bara var en engångsgrej.

Jag utsätter mig för mina vardagliga ”faror” fast jag egentligen inte har någon lust. Jag vägrar att låta ångesten besegra mig. Det måste gå på något sätt.

Nu sitter jag dock här med ett piller i magen, men det är bara för att jag ska försöka släppa denna klump jag har i halsen. Senare ska jag sätta mig och göra en lista på allt jag måste göra och satsa på det viktigaste. Jag ska bli en ”list-människa”. 😉

Sedan, för att bara förbereda, så kommer denna blogg försvinna. Jag är hemskt ombytlig av mig och ber om ursäkt för det, men jag saknar min ”gamla” blogg… så allt kommer att flyttas tillbaka till Manulog, men om du vill fortsätta och läsa så måste du registrera dig. Du märker när det är dags, för länken hit kommer att upphöra. 🙂