Döden

Egentligen borde man vara mer tydlig med att visa vad man egentligen tycker om människor omkring sig. En dag kan det vara försent. Dock är det svårt att säga till människor som står en nära, hur mycket de egentligen betyder för en… fast det egentligen inte borde vara så svårt. Jag vet inte, personligen tycker jag att det är svårt att säga ”jag älskar dig” till någon annan än min sambo eller mina barn – fast jag faktiskt älskar många personer i min närhet.

Sådana tankar dyker upp när personer plötsligt går bort. Jag tänker så mycket och jag lider med min lillasyster just nu. Jag till och med känner för hennes pappa, vilken är en person som jag annars har väldigt svårt för. Men ens barn inte dö före en, de ska bara inte det oavsett hur jävlig förälder man än varit. Det får mig också att tänka på min relation till min egen pappa. Inte för att han har varit elak mot mig på något sätt, men jag har av olika anledningar valt att ha vår relation på mina villkor. Just idag känns det så…. korkat. En dag kan det vara försent…

Men att döden inträffar två gånger under en och samma vecka är för mig helt sjukt. Så sjukt. Och båda var alldeles för unga för att lämna livet på jorden.

Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer.

Alf Heniksson

Finns här alltid för dig, systerdyster!

Jag har inte glömt…

… men på ett sätt har jag det.

Ett tag trodde jag att smärtan aldrig skulle gå över. Idag vet jag att den gör det. Att minnet bleknar, trots att han alltid kommer att fattas mig.

Det känns konstigt. Att jag inte ens reflekterat över datumet. Förrän nu. En dag försent till och med.

Visst tänker jag på honom ibland. Vissa dagar mer än andra. Men jag känner mig inte förkrossad eller deppad. Livet går vidare. Men jag kommer alltid att sakna honom och aldrig sluta att älska honom.

Även om det inte är på årsdagen av hans bortgång.