Gurkan har stressmage. Eller inte.
Nu är alla katter skruttiga i magen så nu är det svält som gäller och Zoolac. Om det inte är bättre tills på måndag blir det nog veterinärbesök med hela högen. SUUUUCK!
Etikett: skogis
En vecka senare
Pratade nyss med veterinären och fick det bekräftat att det INTE rörde sig om PKD, vilket jag gått och varit orolig för. Skönt det iallafall. Nu minns jag inte exakt vad det var, för veterinärer (som annat läkarfolk) talar på medicinspråk så man inte fattar mycket. Dock var det en relativt sällsynt sjukdom som oftast angriper hud och slemhinnor och senare inre organ som hjärta, lungor, lever… fast ytterst sällsynt njurar! Va faan! Såklart att just min katt blir sjuk och att han ska vara så sällsynt så det minsann sätter sig på njurarna. :/
För i hans fall, så var det njurarna som tog stryk. Dessutom så om han hade levt så är prognosen dålig och behandligen består av mycket höga doser av kortison – och det önskar jag inget djur. Men vad är oddsen egentligen?! Jag menar att det sätter sig på njurarna… ingen egentligen, men så händer det. Och det händer dessutom mig/oss. Som om vi inte har haft nog med njursjuka katter.. även om det nu i första hand inte berodde på njurproblem, utan det tillkom som en komplikation.
Han hade inte kommit tillbaka från krematoriet ännu, men när vi hämtar hans aska så får jag även obduktionen skriftligt så jag kan läsa ifred och fundera på hur vi ska gå till väga med en ny kompis åt Musen. Hon är så uttråkad. 🙁 Och främst köpte vi ju Rory som sällskap till henne… Nåväl, det kanske låter hårt och kallt, men vi ska nog låta en ny liten kille få komma hit. Det är Rorys halvbror och har färgen röd & vit. Återkommer om och ifall det blir aktuellt.
Mitt hjärta har svämmat över!
Nu är vår nye lille pojk hemma. Och visst är han otroligt söt!? Om han sköter sig så kanske det kan få bli fina barn efter honom om något år eller så. 🙂
Det går över förväntan här måste jag säga.
Han sjöng så fint nästan hela vägen hem och väl hemma blev Musen livrädd och hoppade bakåt flera gånger när hon fick syn på vad vi släpat med oss. 😉 Men nu har hon förbarmat sig över honom, för han måste ju tvättas – han luktar skitäckligt enligt henne. 😉 Bibic reagerade som vanligt, dvs med en tvångstvätt även från hans håll och Wea reagerade precis som jag trott med morr och fräs. Allt i sin ordning med andra ord. Känns bra att det faktiskt går så bra som det gör.
Men jag hade glömt att kissebebisar är så där små! Fast Musen var ju dock mindre när hon kom… Tiden går fort när man har roligt och bara för det så ska jag äckla mig med lite fler bilder som jag snott rakt av från hemsidan, fast det fick jag ju tillåtelse att göra. 🙂 Bilderna är tagna av Inga Lill Rönn / S* Highlander’s. Tack igen Inga Lill för ännu en Highlander’s katt!
Åh nej!
Min fina lilla bruntigré skogisflicka är inte längre någon bruntigré skogisflicka… hon har en liiiiiten, men dock vit fläck på bröstet! Åhhh neeej! Inte för att hon blir ful på nåt sett men aj aj. Hon är ju inte världens vackraste av skogisar, även om hon är väldigt fin. Men nån utställningskatt blir hon ju inte nu, då det inte finns så många bruntigré, men desto MASSOR med bruntigré och vitt. Så där sprack min plan om att hon skulle kunna ta titel. Nog för att hon skulle kunna ta dem, men det skulle ta hundra år istället för ett par.
Nåväl, hon kanske blir en fin avelshona istället.