Kattutställning

Var på Birkas utställning i Nacka i lördags och det var lääääänge sen jag mådde så bra psykiskt. Så fort jag kommer hemifrån, utan barn (Jasmine var visserligen med mig) så går det ganska bra. Dock hade jag fortfarande ingen aptit… åt typ 1 falafel och 3 matskedar bulgur på hela dagen av rädsla att magen skulle balla ur. Då är jag hellre utan mat. Dricker gör jag iallafall ordentligt så det kan man inte klaga på.

Utställningen gick super! Jag tror inte att jag varit så glad eller chockad på länge. Gurkan fick Ex1 (vilket vi var där för) men även BIV (som jag alltid tyckt är skitsvårt att få) och NOM (för att inte tala om ÄNNU svårare)!!! När han nominerades tappade jag andan. Jag blev så himla chockad! Min gurk! Det händer bara inte var min tanke, men det gjorde det. 🙂 Ännu roligare var att hans syster (som tävlade hos en annan domare) också blev Nominerad och fick alltså tävla ihop med Gurkan i slutet av dagen. Ingen av dem vann, men dagen var helt underbar ändå. Jag fick ju mer än vad jag hoppats på och domaren, samt andra domare + uppfödare tyckte att Gurkan var superfin och ville ta med honom hem. 😉 Min uppfödare, dvs där jag köpt honom sa att detta var något jag nog får vänja mig vid… men hur gör man det? Gosh säger jag bara. Förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till… Men inte klagar jag! 😉

På söndagen var det klubbmästerskap i Nerk, och han hade en ny domare och där fick han visserligen en hyfsad bedömning… men han fick gå hem. Inte för att jag var förvånad över det, men den orsaken vill jag inte skriva om här. 😉 Hon som dömde honom sa också att om man skulle behöva visa någon hur en norsk skogkatt ska se ut, så är han ett praktexemplar… men som sagt, han fick gå hem… Men den andra hanen som fick stanna var supersnygg, så jag gråter inte blod. Jag vet numera att jag faktiskt har en rätt snygg grabb ändå. 😉

Och det gjorde absolut inget för jag var såååå trött efter lördagen och han också för den delen. Och för mig är det bättre att det går bra på en internationell utställning än på KM, eftersom att det är fler katter (motståndare) och fler vana/kända domare där, som vet vad de pratar om. Och det är de internationella utställningarna som ”räknas” i längden.

Så, summan av två utställningar i hans liv är alltså: 2st Excellent 1, 1st BIV & 1st NOM – Inte helt fel om du frågar mig. 🙂
Inte för att jag blir ledsen om han inte skulle vinna sin klass, men det är klart att man blir lite besviken om man pungar ut med 300:- och inte får det man vill ha… I vårt fall för närvarande alltså Ex 1:or. Men allt annat är bara bonus. Så, som sagt; jag är MER än NÖJD.

Ledsen katt

Det går superbra med Rory. Numera är det inget spott eller fräs ens från Wea, hon bara fnyser när han råkar befinna sig i närheten. 😉 Jag är så glad att allt fungerar så bra som det faktiskt gör med allihop.

Däremot har han börjat jama ordentligt. Först trodde vi att han hade ont någonstans… han fick lite mycket godsaker nu i början så han har varit lite lös i magen och i natt kräktes hela gänget… vilket förmodligen var utav fisken de fick i går eftermiddag, trots att den var genomkokt. 🙁

Men alla mår bra nu och har ätit bra under hela kvällen, så det var nog bara det. Men som sagt, han har jamat och ”sett ledsen” ut. Men när han väl leker så är han vild som en galning. 😉 Men så fort man slutar leka med honom så kommer jamet. Gissar på att han är uttråkad. Jag menar, han kom ju från en ”stor familj” med 3 syskon och 4 halvsyskon så lugn och ro kan inte ha funnits i det hushållet. 😉 Imorgon ger vi oss av till djuraffären för att shoppa lite leksaker (de vi har här hemma nu är halvdöda och urtråkiga), kattmat och kattsand. Annars vet jag inte hur vi ska lösa det…

Vad beträffar leken trodde jag skulle funka bra med Musen, men hon är ju så stor! Hjälp! Förra veckan var hon ju vår bebis, men nu.. jag vet inte hur fort det kan gå för en katt att lägga på sig efter en kastration, men hon är större än vår gamla pojke Bibic. För att inte tala om T U N G! :S Och dessutom har hon lite problem med hur hon ska hantera Rory, eftersom att hon är så stor och han så liten. Hon är lite för klumpig och dundrar på i 790 så han är lite reserverad. 😉

Men förhoppningsvis hittar vi några roliga vippor och möss som han kan få döda. Pingisbollar kommer inte på fråga. Been there, done that. De är säkert urskojiga – men inte när man (jag menar, vi människor) ska sova. *vet*

Handpenning lagd

Nu är handpenningen lagd så nu är det bara att vänta… helt plötsligt är det ju skitlångt till mitten av juli. 😛

Jag kände att det var dags, och sen blev jag kär…
Han kallas (än så länge) Rory Lochnagar och har de största öronen jag har sett på mycket länge. <3 Och så är han blå & vit och bara såååå vacker!

Nu bara läääängtar jag…