Besviken är jag efter att ha snubblat över en blogg som handlar om en person, vars öde jag följt under en så lång tid. Ett öde som var fruktansvärt, ett öde man egentligen inte i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig. Men ändå visste man att detta faktiskt sker i verkligheten överallt i vår värld. Sådant som inte får hända. Och jag minns så tydligt att när jag för första gången läste den första boken, blev jag glad över att alla dessa utsatta kvinnor nu äntligen hade fått en röst. Någon som faktiskt tog mod till sig och berättade sin historia. För att ge kraft och ork till andra i liknande situationer.
Och så var allt bara påhittat. Påhittat för att tjäna pengar? Vad fanns det annars för mening?
Jag blir faktiskt besviken. Inte för att jag önskar att kvinnor (eller någon annan heller för den delen) ska fara illa. Men jag fullkomligt älskar dessa katastrofberättelser. Sådana som har hänt på riktigt. Sanna historier. Och speciellt denna serie av böcker, som har varit mina absoluta favoriter i så många år. Och jag brukar inte läsa böcker speciellt ofta…
Men då jag som sagt är ett stort fan av sanna historier har jag beställt den bok som snart släpps: Mia – Sanningen om Gömda. Har jag läst alla hittills vill jag naturligtvis ta reda på den verkliga sanningen också.