Depression nästa?

Så nu är det tydligen dags igen eller så håller jag på att få en stroke eller något. Symtomen är samma som tidigare fast nu i mer aggressiv form, eller vad jag ska säga.
De senaste dagarna har jag haft migrän med aura ca 3-4 gånger per dag. Det är ANINGENS påfrestande!! Kanske är det utlöst av mina mediciner mot ledvärken – ja, jag vet inte. Men slutar jag med den ena får jag ju ont på något annat ställe. Fast det här är ju ett numera klassiskt symtom för mig på hösten, så är det väl en form av depression.

Nog för att jag inte känner mig deprimerad. Dock känner jag ingen större lust för någonting överhuvudtaget, så det är väl normalt för att vara jag. Sen har det ju hänt lite saker som kanske har fått mig bli sån här. Som jag tidigare skrivit så har jag ingen ork att göra saker, och när jag väl har det så har jag antingen enorm ledvärk eller mår fruktansvärt illa + magproblem. Inte konstigt att man blir deprimerad iofs, när man är så hindrad från att leva normalt. Eller ja, vad fan är normalt… till och med jag har glömt hur det en gång var…

Har ju som sagt försökt att ta upp alla mina symtom för diskussion hos läkaren, men där är jag bara stämplad som ”kvinna med ångesproblematik”, så det finns inte mycket hjälp att få tydligen. Även om till exempel ledvärk inte är något ångestsymtom… men men… Man kanske kan säga att jag har gett upp hoppet för läkarfolk. Har googlat som en galning utan att hitta mycket information om vad som egentligen som är fel…. men med tanke på att detta tydligen är återkommande för mig under åren, dock att det är som värst under höst/vinter, så är det nog inget allvarligt i allafall. Inget dödligt i allafall förhoppningsvis, för jag ser mig inte som deprimerad eftersom att jag inte vill dö, men å andra sidan har jag en del saker som jag grubblar på, vissa saker som jag måste göra (som jag hela tiden skjuter upp för att jag inte orkar), vissa saker som jag inte vet hur jag ska lösa..osv osv… den onda cirkeln är på besök.

Eller finns det ett samband med att han ringde från ingenstans en natt för ett tag sen? På ett sätt känns det logiskt, men på ett annat så känns det ologiskt. Jag trodde ju att jag var ”frisk” från det där, och jag har faktiskt inte ägnat många tankar åt det heller. Kanske mitt undermedvetna har? Iallafall, så är jag inne i en låg period nu igen.

JFYI (Just For Your Information) – edit, det är fint att man kan stava…

Jag, krasha?

Nu är det inte bra igen. Har inte haft lust att skriva om det, för jag vet inte vad jag ska säga. Ångesten är här igen, som den alltid är denna tid på året. Jag har ju visserligen ångest året om, men värst år den under höst/vinter. Nåväl, som om inte ångesten vore nog i sig så utlöser stress/oro även min ögonmigrän.

Eftersom att jag vet att jag skrivit om det tidigare, men inte i vilket samband blev jag en aning skärrad när jag läste mitt tidigare inlägg. För nästan precis så känns det ju nu! Håller jag verkligen på att krascha igen?! Illamåendet är ungefär detsamma som då, så länge jag försöker göra något så mår jag illa. Igår var vi på Marieberg och jag gick och mådde illa hela tiden, fastän det var JAG som ville ut och shoppa!

Så det är mycket som är sig likt, och ingen förstår hur det känns. Iallafall inte på riktigt. Jag försöker ta en dag i taget. Vaknade i morse och tänkte att det skulle bli en bra dag. Jag peppar mig med positiva tankar, men i slutändan blir allt pannkaka iallafall. Och jag VILL INTE börja äta mina antidepp igen! VILL INTE! Har klarat mig utan dem i 1½ års tid nu, så nej, jag vill klara det själv. Tack och lov har jag mina ångestdämpande, vilket jag inte hade när jag skrev det förra inlägget (som jag länkade till) så jag kanske hinner bromsa i tid denna gång.

Det är inte alls känslan som om att jag är på väg in i en depression, för det vet jag hur det känns, tro mig. Utan jag vill göra saker, men mina symtom hindrar mig från att göra det jag vill. Men det är så himla mycket som snurrar i huvudet. En massa möten och beslut som rör Malvas framtid, hur vi ska lösa en massa saker som rör vår familj, våra arbeten… mm mm…Ekorrhjul. Tanken ”det löser sig” finns inte.

Och sen får höra att man är en knarkare för att man äter medicin för att man ska kunna orka. Jag blir så jävla arg. Inser Du inte att jag faktiskt försöker överleva?! För mig finns du inte längre, jag har gjort allt för att slippa höra dina jävla elakheter – för det är något som har hänt med dig, du är inte som förr. Nog för att du har varit dryg och puckad, men nu är du bara rent jävlig och elak. Och det ska jag inte behöva ta! Du känner inte mig, du har inte känt mig på över 20 år, så hur faaan vet du vad som är bäst för mig?!

JÄVLA IDIOT!

Urk

Jag hade tänkt att skriva ett skämtinlägg idag, bara för att det är den 1:a april… men jag orkar inte.
Jag har haft migrän i flera dagar, och jag knaprar medicin hela tiden känns det som. Idag vill jag inte ha huvudvärk! Jag har liksom inte tid, och speciellt inte idag… men det går inte över – inte ens med medicin alltså. Det är första gången på länge som jag mår illa samtidigt, som nu. Urk. Och jag ska iväg om 2 timmar, sitta i ”möte” i 3 timmar med migrän… urgh! Men jag vill verkligen gå! Dumma huvud!