Etikett: norsk skogkatt

Det är inte lätt…

- Susanna 1 Comment

… att vara mjölkallergiker. Redan nu har jag tröttnat på att äta samma mat om och om igen.
Det är inte helt lätt när man måste utesluta nästan allt, för tro mig, MYCKET innehåller mjölk i någon form. Jag har dock hittat en hel del och idag kom min bakbok jag beställt (så jag kan bjuda på godsaker när folk kommer hit). Magen har skött sig exemplarisk under flera veckor, inget ont i magen, inga diarrér. Så skönt!

Tills jag fick ångest. Ja, den har börjat smyga sig på igen. 🙁 Ska prata med min läkare om det. Kanske behöver jag höja dosen?
Hade en sån kraftig ångest i flera dagar så jag var tvungen att ta en Stesolid. Skulle jag inte ha gjort. Mådde så illa så jag var tvungen att ta Primperan. Skulle jag inte ha gjort. Båda innehåller laktosmonohydrat.

Det är lite knivigt huruvida det är farligt eller ej, men på mig funkar det onekligen inte. Jag får först och främst jätteont i magen, sen kommer de akuta toabesöken…
Innan jag började äta helt mjölkfritt så tog jag 8 tabletter Dimor som bara gav mig motsatt effekt. Dimor är mot diarré för er som är intresserade. Det innehåller laktosmonohydrat.

Laktos (mjölksocker) i läkemedel ska anges, eftersom detta är en uppgift som är viktig för personer som har brist på ett enzym som deltar i nedbrytningen av laktos. Laktos finns i mjölk och många andra livsmedel. Personer med denna enzymbrist har svårt att tåla mjölkprodukter och kan också i sällsynta fall reagera på den lilla mängden laktos i tabletter med en känsla av uppkördhet, eventuellt med diarré och buksmärtor.

I läkemedel är laktos (oftast i form av laktosmonohydrat) relativt vanligt förekommande som bindemedel i tabletter. Den laktos som förekommer i läkemedel kan vara av två sorter, antingen vanlig laktos eller medicinskt ren laktos. Är det ren laktos så fungerar det vanligtvis för mjölkproteinallergiker, men är man extremt känslig så kan det hända att man reagerar på ev extremt liten kontamination.

Är det vanlig laktos så är det risk för att den innehåller rester av protein. Det kan även variera mellan olika fabrikat av läkemedel med samma aktiva substans så kontollera med läkaren eller apotekspersonalen vilken sorts laktos det är som medicinen innehåller vilket ska anges i bipacksedel/FASS. Laktos i vanliga livsmedel är så gott som alltid kontaminerad, dvs att den innehåller rester av mjölkprotein.

Jotack. Det där pyttelilla i en liten minitablett klarar jag inte av heller. Så nu blir det inget mer sådant för mig. Bara att härda ut när ångesten kommer… för min läkare anser ju inte att det behövs någon utredning, som sagt. Iallafall inte när det gäller min mage. Så jag kör på egen hand.

Nåväl, nog snackat om mig.

Musen. Vi jobbar verkligen med henne och hon börjar ändra beteende. Det är så svårt att förklara men hon är mer med oss nu än förut. Vi får se hur det går. Hon är inte lika aggressiv som tidigare och vi hoppas att hon lugnar ner sig mer och mer ju mer tiden går. Hon är ju inte aggressiv mot katterna eller mot oss. Hon kan till och med gosa med mig. 🙂

Dock kommer en ny liten familjemedlem att flytta hit inom kort, för Gurkan är uttråkad. Han vill ha någon att leka med. Med inom kort menar jag en vecka eller så. 😉 Förhoppningsvis går allt bra. Musen brukar ju gilla små bebisar… fast denne lille kille är inte liten direkt. Han är 5 månader gammal och URsöt! Men jag tror att det kommer att gå jättebra.

Problemkatt

- Susanna 2 Comments

Vi har ju som jag skrivit om tidigare, en katt med problem.
Inte bara med att hon är speciell på sitt sätt, hon har ännu inte slutat med att kissa inne, trots att kattlådan byts varje dag. Hon har fortfarande ännu inte lärt sig att man går I lådan när man ska bajsa, utan bajsar på golvet – tack och lov vid deras toalett. Hon kissar dock som sagt inne, på allt som finns. Inte varje dag, men för ofta för att man ska kunna bli lagom irriterad. Som om det inte vore nog så tuggar hon på ALLT. Jag har tappat räkningen på alla kablar hon har tuggat sönder under hennes 2½ år… Vi har testat det mesta… Piss-off-sprayer, Feliway (vilket vi använder även nu när vi har en fertil hankatt) men inget funkar på henne.

Hon har alltid varit speciell och vi trodde att många av hennes problem skulle försvinna när hon blev kastrerad, men icke. Den enda person som kan ta i henne är Erik. När jag ska klippa klor så får hon ett frispel och jag har varit övertygad många gånger att hon ska flyga på mig. Jag tror jag vet var hennes rabiata beteende bottnar i, för trots att hon var speciell innan, så kunde jag ta i henne, men efter att hennes bebis dog så vände hon allt hat mot mig – vilket jag förstår iofs. Jag tog hennes bebis ifrån henne och han kom aldrig hem igen…

Nu var det ju inte hennes bebis alls, men hon älskade Rory som om han vore hennes egen. Tyvärr blev ju han akut sjuk och var tvungen att avlivas. Jag hade inte mycket till val i det läget, men sedan dess har jag inte fått ta i henne utan att hon morrar och fräser och lever hel jävel. Kanske borde man bli rädd för henne, men jag ÄR inte rädd för henne även om hon nu skulle klösa mig sönder och samman, för tro mig, det vill hon. Hon tyr sig inte till någon än till Erik. Ingen av oss andra får röra henne… Jasmine har alltid sagt att hon bits, men det har jag varken sett själv så jag tror det är mest nafsande. Men ändå. Dåligt psyke ska inte en katt ha enligt mig.

Och hon har varit anti mot Gurkan sen den dagen han flyttade in. Vi trodde att det skulle bli bättre eftersom att Rory egentligen var tänkt som sällskap åt henne och när han dog så fick hon Gurkan istället… När de leker, så leker Gurkan medan hon slåss på blodigt allvar. Det har hänt att jag måste ta isär dem för att hon aldrig ger sig.

Kanske skulle hon passa i ett annat hem och det är en utväg. Erik mailade uppfödaren och talade om hur läget ser ut. Hon svarade att hon vet att vi har kämpat länge med Minnie men hon tror att hennes kissbeteende är aldeles för inrotat för att hon skulle kunna lägga av med det, samtidigt så kan jag tycka att det kanske är en protest för att jag finns här. Vem vet. Uppfödaren har tyvärr ingen möjlighet att ta henne tillbaka, då hon har ett gäng bossiga honor själv. Så om vi inte hittar någon som är villig att ge henne en chans så finns bara alternativet att hon får somna in, vilket är oerhört ledsamt, för hon är bortsett från allt, en väldigt fin katt, om ej till utställning.

Hon är väldigt tillgiven (som sagt inte mot mig, men det händer ibland), gillar att gosa, tvättar en gärna. Man får klappa på henne men inte mycket mer. Ändå kan jag inte säga att hon är skygg, för det är hon inte.

Om någon vet eller känner någon som kan ge oss råd, eller söker katt – hör av er!!! Vi vill ge henne en chans! Hon är en renrasig Norsk Skogkatt och har naturligtvis stamtavla. Om det nu har någon betydelse…

Kattutställning

- Susanna

Var på Birkas utställning i Nacka i lördags och det var lääääänge sen jag mådde så bra psykiskt. Så fort jag kommer hemifrån, utan barn (Jasmine var visserligen med mig) så går det ganska bra. Dock hade jag fortfarande ingen aptit… åt typ 1 falafel och 3 matskedar bulgur på hela dagen av rädsla att magen skulle balla ur. Då är jag hellre utan mat. Dricker gör jag iallafall ordentligt så det kan man inte klaga på.

Utställningen gick super! Jag tror inte att jag varit så glad eller chockad på länge. Gurkan fick Ex1 (vilket vi var där för) men även BIV (som jag alltid tyckt är skitsvårt att få) och NOM (för att inte tala om ÄNNU svårare)!!! När han nominerades tappade jag andan. Jag blev så himla chockad! Min gurk! Det händer bara inte var min tanke, men det gjorde det. 🙂 Ännu roligare var att hans syster (som tävlade hos en annan domare) också blev Nominerad och fick alltså tävla ihop med Gurkan i slutet av dagen. Ingen av dem vann, men dagen var helt underbar ändå. Jag fick ju mer än vad jag hoppats på och domaren, samt andra domare + uppfödare tyckte att Gurkan var superfin och ville ta med honom hem. 😉 Min uppfödare, dvs där jag köpt honom sa att detta var något jag nog får vänja mig vid… men hur gör man det? Gosh säger jag bara. Förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till… Men inte klagar jag! 😉

På söndagen var det klubbmästerskap i Nerk, och han hade en ny domare och där fick han visserligen en hyfsad bedömning… men han fick gå hem. Inte för att jag var förvånad över det, men den orsaken vill jag inte skriva om här. 😉 Hon som dömde honom sa också att om man skulle behöva visa någon hur en norsk skogkatt ska se ut, så är han ett praktexemplar… men som sagt, han fick gå hem… Men den andra hanen som fick stanna var supersnygg, så jag gråter inte blod. Jag vet numera att jag faktiskt har en rätt snygg grabb ändå. 😉

Och det gjorde absolut inget för jag var såååå trött efter lördagen och han också för den delen. Och för mig är det bättre att det går bra på en internationell utställning än på KM, eftersom att det är fler katter (motståndare) och fler vana/kända domare där, som vet vad de pratar om. Och det är de internationella utställningarna som ”räknas” i längden.

Så, summan av två utställningar i hans liv är alltså: 2st Excellent 1, 1st BIV & 1st NOM – Inte helt fel om du frågar mig. 🙂
Inte för att jag blir ledsen om han inte skulle vinna sin klass, men det är klart att man blir lite besviken om man pungar ut med 300:- och inte får det man vill ha… I vårt fall för närvarande alltså Ex 1:or. Men allt annat är bara bonus. Så, som sagt; jag är MER än NÖJD.

Katt med stressmage

- Susanna

… det är Gurkan det.

Eftersom att han mår bra, är precis lika gosig, pigg, busig och pussig som vanligt så är det troligen ingen annan bakomliggande orsak till att hans mage har pajat totalt. Har för säkerhetsskull ringt veterinär och beskrivit och rådfrågat och de tror också på att det rör sig om stress alternativt en kombination av stress och könsmognad.

Första gången det hände var när han flyttade hit. Han blev väldigt lös i magen och jag blev förstås nojjig med tanke på vad som hände med hans halvbror. Sedan fick han ju mask och därefter började han att hosta vilken nu har försvunnit efter att ha kört diverse huskurer samt kattmalt. Denna gång uppsökte vi också veterinär som trodde att han bara hade känslig mage men att han var precis som en katt i hans ålder ska vara.

Nåväl, magen stabiliserades efter någon vecka och allt var precis som det ska vara.

Så var det dags för första utställningen, som gick jättebra! Har glömt bort att skriva något om den men det gick jättebra och han var jätteduktig trots att han var lite stissig, men det får man vara när man är en bebiskatt. Fick för övrigt Excellent 1, och en ljuuuuvlig bedömning, vilket man strävar efter när man ställer ut bebiskatter. 🙂 När vi kom hem igen så började magproblemen igen, men stabiliserades efter några dagar och han verkade inte bry sig om mina huskurer som jag körde.

I helgen var det dags igen!
Jag var nämligen bortrest från lördag till söndag (var och tog den värsta fyllan i mitt liv, men det är en annan historia 😉) och under den tiden hade Gurkan varit jättestressad och stissig och sprungit och ropat efter mig. Ni ser, Gurkan är min katt. Eller rättare sagt jag är ägd av Gurkan och ingen annan duger. Det är bara jag som kan få fram honom om han gömt sig någonstans tex. Här är det kärlek på hög nivå.

Nåväl, jag kom ju hemdrumlandes bakis och jävlig på söndagen och bestämde mig redan i bilen hem att jag skulle lägga mig i badet eftersom att jag luktade hund, vilket vare sig min sambo eller dotter klarar av, så jag kunde krypa ner i bingen med min ågren. Gurkan satt utanför badrumsdörren och bara vrålade efter sin matte så jag kunde inte direkt njuta av mitt bad. Sen började problemen. Han bajsade löst redan på söndagskvällen men sen blev det värre. Så fort jag inte satt med honom eller om han inte såg att jag fanns i närheten så ropade han efter mig. I måndags var det ännu lösare och då gav jag honom blötmat och magen stabiliserades och han bajsade korvar igen.

Men så fick jag ju för mig häromdagen att åka ut och shoppa några timmar och då var det igång – igen!
Det verkar som om han är rädd för att vara ensam, men det är han ju inte. Det går ju 3 andra här och skruttar… Så, summan är att får jag ingen bukt på detta så vet jag inte vad jag ska göra härnäst. Jag menar, jag måste ju få lämna hemmet ibland. Han är så mammig så det finns inte.

Idag är det fredag och magen börjar stabilisera sig igen. Det är absolut inget annat som är knas för han är precis som vanligt, om än lite mer ”klängig” på just mig, vilket kan vara charmigt i sig, men jag vill ju inte att han ska må dåligt av det. Nu har vi iallafall införskaffat Feliway, både som spray och en att sätta i vägguttaget och hoppas på att han lugnar sig lite grann. Det har bara gått några dagar med Feliwayen och det har redan blivit bättre… så peppar peppar.