Tolerans

Jag har ju hela tiden berättat om hur fantastisk Lyrican har fått mig att må. Hur jag inte har haft ångest på över ett halvår. Den perfekta medicinen.

Så för ungefär en vecka sen så märkte jag att jag börjat spänna mig igen (mitt första symtom på ångest), men ignorerade det eftersom att jag äter Lyrican mot precis det.

Sen eskalerade det. Blev värre och värre. Idag har jag haft en fruktansvärd ångest. Det var alltså över 6 månader sen. Visste inte var jag skulle göra av mig själv.

Det visar sig att jag utvecklat en tolerans mot den och behöver höja (vilket jag egentligen inte vill, ska tydligen vara hemskt att sluta med den sen) eller byta medicin… vilket jag inte heller vill eftersom att den funkat bäst av alla hittills. 

Att få tag i ”min” läkare är nästan omöjligt. Jag skulle ha fått en ny tid i april, men fick aldrig någon. Istället fick jag nyligen ett brev där det stod att jag ska byta läkare och mottagning. Dessutom så stod det att jag tillsvidare ska höra av mig till honom om jag behöver… lätt när han inte ens har förnyat mina senaste recept pga att han inte har tid. Förtroende är lika med noll, för han lovade mig att inte släppa i väg mig vind för våg. Att det var viktigt att ha en bra kontakt.

Så för att bli av med ångesten får jag experimentera på egen hand. Tills i höst. Äter 150mg och fick ta två imorse för att ens kunna ta mig ur sängen. Alltså 100mg. Jag ska ta dem var 8:e timme… men det får gå på nåt sätt. Hoppar eftermiddasdosen och tar 50mg till natten, för att se om det gör nån skillnad.

Det suger att det blir så här. För det var så bra innan, men vad jag hört och läst, så är det inte direkt ovanligt. :/

Så. Jävla. Frustrerad

Nu har det varit samma visa varenda gång jag ska förnya mina recept på psyk. Jag förnyar, men får ingen medicin, därför att ”min” läkare tydligen aldrig är tillgänglig (eller så skiter han bara i det?).

Förra gången fick jag ringa, maila och ringa igen och TJATA i FYRA dagar för att få det jag behöver för att fungera.

Det slutade med att en annan läkare skrev ut dem åt mig, men tack vare det, så fick jag göra ett uppehåll och det fuckade upp mensen igen.

Så den här gången tänkte jag att jag skulle vara bättre förberedd, så jag förnyade för 1,5 vecka sedan.. och har jag fått nåt jävla recept?!

Hur svårt ska det vara undrar jag?
Blir så less! Jag vill verkligen inte börja om IGEN, för jag vet inte om jag orkar med det.

Det är fruktansvärt irriterande att ALLTID behöva kämpa för något, när de (läkarna) själva VET vilka risker det kan innebära genom att inte ge en bipolär sin medicin (eftersom att obehandlad bipolaritet kan leda till diverse saker – i mitt fall, främst självmordstankar), men i mitt fall verkar de strunta i det helt och hållet!

Jag kommer inte förnya dem nåt mer om det ska vara så här jävla omständigt varje gång. Just nu har jag medicin i två dagar till…

Så kom den till sist

Tyckte att det var rätt bekvämt och skönt att få mensrubbningar av Lyrican, för nu kom den…efter 79 dagars uppehåll. Men det är väl bra att den kom iofs. Då är det ju inget som är farligt iallafall. Har dock inte hört/läst om nån annan som har haft den biverkningen, men den står med i FASS så helt ensam kan jag ju inte vara.

På tal om värk.
Förra veckan bet jag av en bit av min tand. Då kändes det inget speciellt, bara annorlunda liksom. Men sen… och framförallt de senaste dygnen. Alltså skjut mig. Ringde jouren för att få en akuttid,  men fick vänta tills imorgon… hoppas att jag inte dött av smärta innan.
Jag misstänker att det är tandvärken som jag fått den här helt sjuka huvudvärken av. Äter ju värktabletter mot tandvärken,  men tro inte att huvudvärken släpper… 😣

Meh

Jag tror att min medicin har börjat verka. Det är naturligtvis inte perfekt än, men jag upptäckte den nu senaste gången, att trots att jag var låg hamnade jag inte så långt ner som jag brukar. Det var en skitskum upplevelse.

Istället för att vilja gräva ner mig och tycka att jag är värdelös och att jag borde försvinna… var mitt mående mer ”meh”… mer hanterbart. Liksom en ”whatever”-känsla. Helskumt. Är inte alls van vid det. Och behöll, mer eller mindre, min självkänsla och självförtroende. 🙂

Likaså, jag var på Kvinnokliniken igår
Vanligtvis brukar jag vara toknervös och ha jätteångest. Och jag var inte alls nervös! Jag försökte känna efter om jag var det egentligen. 😉

Så det är jätteskumt för mig att känna att allt är okej. Att det inte är nån fara. 🙂

Så onekligen har nåt hänt, men jag tror att det är medicinen. Den gör sitt jobb helt enkelt. Önskar att jag fått den tidigare. 🙂

Har dock bara en biverkning. Utbliven mens. Har inte haft mens på ca 50 dagar, men det är ju iofs rätt skönt. 😉

Nu känner jag att jag är på väg uppåt igen. 🙂

Hos doktorn

Jag har nog världens bästa läkare!
Äntligen har jag hittat en som faktiskt lyssnar och inte vill skriva ut en massa olika tabletter, utan tycker att vi ska fortsätta med de jag har och höja dem gradvis.

Nu ska jag äta Lamictal 150mg (tidigare 100) och Lyrica 3ggr/dag istället för 2ggr som tidigare. Känns bra. Jag mår mycket bättre än vad jag någonsin gjort (förutom när jag varit uppåt tidigare).

Det svänger inte alls lika mycket nu.
Om jag fick önska något i livet, vore det att jag fått träffa honom tidigare och fått sluppit äta en massa antidepressiva i onödan. Men, men… det blir nog bra nu. 🙂