Lagom svullet finger har vi idag.
Det är såklart inget ”allvarligt”… Det är så jag får ibland. Först var det ju vänster hand, höger hand, höger fot ( och hälsena) och nu vänster pekfinger.
Har lärt mig att leva med det eftersom att vårdcentralen anser att jag inte har ”tillräckligt ont”, hur nu de kan veta hur ont jag faktiskt har. Men men…
(Edit: Redigerade bilden lite 😉 Inte så lätt att veta hur stor den blir när man skickar upp via mobil ;))
Vad tiden går… har inte haft motivation till att skriva alls, men det är ganska typiskt mig på somrarna. Se bara på tidigare år.
Jag mår mycket bättre än på länge, trots att jag har mina upp-och-ner-dagar, men man är inte mer än människa. Vad jag däremot har märkt är att jag mår bättre psykiskt när jag gör saker och inte bara sitter hemma och ugglar. Det borde ju vara ett tecken på att det vänt, för så kändes det inte innan. Och föressten så brydde jag mig inte heller då. Ångest har jag naturligtvis emellanåt, men inte alls så intensivt de dagar jag hittar på saker, även om det bara är att gå till plaskis med barnen. (Apropå det, så måste jag ta min medicin… är ganska slarvig med den, men jag försöker komma ihåg, för OM jag missar, om så bara för en dag, så kommer ångesten och klubbar ner en)
Magen mår bättre också. Jag håller mig ifrån allt som innehåller mjölk, eller spår av mjölk. Det fungerar fint. Och det känns så jäkla bra. Äntligen liksom!
Ledvärken däremot är inte att leka med, men vad kan man göra? Förtroende för sjukvården har jag aldrig haft (förutom när jag fick träffa den där braiga doktorn som har slutat) och jag är inte förvånad över hur de behandlat min lillasyster under veckan. Nåväl, det man inte dör av gör en starkare, eller hur var det nu. Hur jag nu ska kunna bli starkare med en dysfunktionell kropp…. men men.
Idag fyller min lillasyster hela 25 år och jag ska alldeles strax krypa ner i sängen för att gå upp om några timmar och slå in paket för att sedan fira henne så mycket vi kan. Jag har en alldeles speciell present till henne och när jag såg den så tänkte jag att ”det där vill hon säääkert jättegärna ha”, så det hoppas jag… för dyrt var det. 😛 Visar eventuellt bild senare om det skulle finnas intresse.
Det är en sån sak jag har tänk på ibland, att jag kanske ska bjuda på lite bilder här och visa vad jag sysslar med då det inte blir så mycket inlägg under sommaren. Men så är jag oerhört lat av naturen så vi får se om jag orkar. 😉 Jag måste ju byta bloggdesign också… men jag vet inte till vad… Nåväl. Jag lever iallafall. Och jag mår bra! Det är huvudsaken!
Så nu är det tydligen dags igen eller så håller jag på att få en stroke eller något. Symtomen är samma som tidigare fast nu i mer aggressiv form, eller vad jag ska säga.
De senaste dagarna har jag haft migrän med aura ca 3-4 gånger per dag. Det är ANINGENS påfrestande!! Kanske är det utlöst av mina mediciner mot ledvärken – ja, jag vet inte. Men slutar jag med den ena får jag ju ont på något annat ställe. Fast det här är ju ett numera klassiskt symtom för mig på hösten, så är det väl en form av depression.
Nog för att jag inte känner mig deprimerad. Dock känner jag ingen större lust för någonting överhuvudtaget, så det är väl normalt för att vara jag. Sen har det ju hänt lite saker som kanske har fått mig bli sån här. Som jag tidigare skrivit så har jag ingen ork att göra saker, och när jag väl har det så har jag antingen enorm ledvärk eller mår fruktansvärt illa + magproblem. Inte konstigt att man blir deprimerad iofs, när man är så hindrad från att leva normalt. Eller ja, vad fan är normalt… till och med jag har glömt hur det en gång var…
Har ju som sagt försökt att ta upp alla mina symtom för diskussion hos läkaren, men där är jag bara stämplad som ”kvinna med ångesproblematik”, så det finns inte mycket hjälp att få tydligen. Även om till exempel ledvärk inte är något ångestsymtom… men men… Man kanske kan säga att jag har gett upp hoppet för läkarfolk. Har googlat som en galning utan att hitta mycket information om vad som egentligen som är fel…. men med tanke på att detta tydligen är återkommande för mig under åren, dock att det är som värst under höst/vinter, så är det nog inget allvarligt i allafall. Inget dödligt i allafall förhoppningsvis, för jag ser mig inte som deprimerad eftersom att jag inte vill dö, men å andra sidan har jag en del saker som jag grubblar på, vissa saker som jag måste göra (som jag hela tiden skjuter upp för att jag inte orkar), vissa saker som jag inte vet hur jag ska lösa..osv osv… den onda cirkeln är på besök.
Eller finns det ett samband med att han ringde från ingenstans en natt för ett tag sen? På ett sätt känns det logiskt, men på ett annat så känns det ologiskt. Jag trodde ju att jag var ”frisk” från det där, och jag har faktiskt inte ägnat många tankar åt det heller. Kanske mitt undermedvetna har? Iallafall, så är jag inne i en låg period nu igen.
JFYI (Just For Your Information) – edit, det är fint att man kan stava…
Nu sitter man här med 5 rör mindre blod i kroppen och ett svidande i armvecket. Fick Naproxen-liknande tabletter mot värken, samt stark kortisonkräm för mina psoriasisutslag. Farbror doktorn klämde och tryckte på hela handen så nu ser den värre ut än vad den gjorde tidigare. Den är helt gropig! Men men… nu är det bara att vänta på provsvaren om jag har nån slags artrit/artros eller nåt annat skräp. Köpte även en handledskena på apoteket plus en massa illamående medicin, så nu ska vi se om åtminstone ett besvär kan ge med sig för idag.
Testar just nu illamåendetuggummin och undrar om tungan verkligen ska kännas som den gör? Helt sträv och nästan bortdomnad… hum. Måste googla tror jag.
Edit: Vissa personer kan uppleva en kortvarig och övergående domningskänsla i munnen. Detta är ofarligt och beror på det aktiva innehållsämnets lokalbedövande effekt.
Jamen dåså, då vet man det iallafall. Återstår att se hur länge de verkar. Mot illamående menar jag.