Så. Jävla. Frustrerad

Nu har det varit samma visa varenda gång jag ska förnya mina recept på psyk. Jag förnyar, men får ingen medicin, därför att ”min” läkare tydligen aldrig är tillgänglig (eller så skiter han bara i det?).

Förra gången fick jag ringa, maila och ringa igen och TJATA i FYRA dagar för att få det jag behöver för att fungera.

Det slutade med att en annan läkare skrev ut dem åt mig, men tack vare det, så fick jag göra ett uppehåll och det fuckade upp mensen igen.

Så den här gången tänkte jag att jag skulle vara bättre förberedd, så jag förnyade för 1,5 vecka sedan.. och har jag fått nåt jävla recept?!

Hur svårt ska det vara undrar jag?
Blir så less! Jag vill verkligen inte börja om IGEN, för jag vet inte om jag orkar med det.

Det är fruktansvärt irriterande att ALLTID behöva kämpa för något, när de (läkarna) själva VET vilka risker det kan innebära genom att inte ge en bipolär sin medicin (eftersom att obehandlad bipolaritet kan leda till diverse saker – i mitt fall, främst självmordstankar), men i mitt fall verkar de strunta i det helt och hållet!

Jag kommer inte förnya dem nåt mer om det ska vara så här jävla omständigt varje gång. Just nu har jag medicin i två dagar till…

Meh

Jag tror att min medicin har börjat verka. Det är naturligtvis inte perfekt än, men jag upptäckte den nu senaste gången, att trots att jag var låg hamnade jag inte så långt ner som jag brukar. Det var en skitskum upplevelse.

Istället för att vilja gräva ner mig och tycka att jag är värdelös och att jag borde försvinna… var mitt mående mer ”meh”… mer hanterbart. Liksom en ”whatever”-känsla. Helskumt. Är inte alls van vid det. Och behöll, mer eller mindre, min självkänsla och självförtroende. 🙂

Likaså, jag var på Kvinnokliniken igår
Vanligtvis brukar jag vara toknervös och ha jätteångest. Och jag var inte alls nervös! Jag försökte känna efter om jag var det egentligen. 😉

Så det är jätteskumt för mig att känna att allt är okej. Att det inte är nån fara. 🙂

Så onekligen har nåt hänt, men jag tror att det är medicinen. Den gör sitt jobb helt enkelt. Önskar att jag fått den tidigare. 🙂

Har dock bara en biverkning. Utbliven mens. Har inte haft mens på ca 50 dagar, men det är ju iofs rätt skönt. 😉

Nu känner jag att jag är på väg uppåt igen. 🙂

Hos doktorn

Jag har nog världens bästa läkare!
Äntligen har jag hittat en som faktiskt lyssnar och inte vill skriva ut en massa olika tabletter, utan tycker att vi ska fortsätta med de jag har och höja dem gradvis.

Nu ska jag äta Lamictal 150mg (tidigare 100) och Lyrica 3ggr/dag istället för 2ggr som tidigare. Känns bra. Jag mår mycket bättre än vad jag någonsin gjort (förutom när jag varit uppåt tidigare).

Det svänger inte alls lika mycket nu.
Om jag fick önska något i livet, vore det att jag fått träffa honom tidigare och fått sluppit äta en massa antidepressiva i onödan. Men, men… det blir nog bra nu. 🙂

Mot skolan!

Idag känner jag mig inte lika låg som jag gjort de senaste två dagarna. Kanske, kanske börjar medicinen verka bättre nu? Är inte uppe i full dos ännu, men det är helt klart bättre än när jag började med den.

Jag äter Lamictal, 100g för tillfället.  Den är stämningsstabiliserande och ska hjälpa mig att inte dippa ner i det mörka hålet. Jag har även fått Lyrica mot min GAD (generaliserat ångestsyndrom), men den är dosen är fortfarande rätt låg, 50×2, då jag är på upptrappning.

Nu ska jag snart gå av bussen och gå in till skolan. Ruskigt kallt idag. Minus 20 ungefär… längtar efter våren!