Etikett: katt

Helgen kom och gick

- Susanna

Det var en intensiv helg. Dessutom var jag ”barnledig” (kallar det så när M är på korttis, min 17-åring är rätt självgående).
Fredagen bestod av pyssel med katten inför utställningen.  På kvällen åkte jag till Conventum för att hjälpa till med förberedelser inför de två kommande dagarna. Kom hem vid 21:30 och åkte till ica och köpte en massa snask.

Lördagen ställde jag ut Uffan för första gången som vuxen. Trodde det skulle gå åt helvete, för hemma är han inte speciellt samarbetsvillig om vi säger så. Men det gick jättebra! Han var lite nervös, men han skötte sig perfekt! Faktiskt bättre än andra jag haft med första gången.  🙂 så nu är jag väldigt taggad att fortsätta.

Jag skulle ha hjälpt till på utställningen på lördagen. Brukar göra det för att sitta på en utställning i flera timmar och vänta på att få gå hem, brukar vara himla tråkigt. Den här gången hann jag inte jobba alls. :/ skum känsla. Men jag träffade massor med ”bekanta”, kikade (och klämde) på avkommor och mina avkommors avkommor. Jätteroligt verkligen! Sen kom flera obekanta ansikten fram och frågade om det var jag som föder upp under S* Fonrims. Det har aldrig hänt förr och det komiska är att de beundrade mina katter… och pratade lite om kommande avel, fast jag inte ställt ut dem på jättejättelänge.  🙂

Söndagen spenderades mest i sängen. Tydligen var det för mycket intryck så jag sov, sov och sov. 😉 Eller… så försökte kroppen sova bort den annalkande förkylningen. För i morse vaknade jag tung i huvudet, rinnande näsa och kli i öronen och halsen. :/
(Fast har väntat på det, det var ju typ 2 v sen terminen började och det slår aldrig fel)

Nu ska jag stoppa upp näsan, klä på mig, för snart är det skoldags. 🙂

Det närmar sig…

- Susanna

Luna, dag 59

Luna har fått ett smeknamn de senaste två veckorna. Hon kallas numera för ”Smockan” (tjocksmockan). Inte för att hon på något sätt är fet, hela magen är ju fylld av kickboxande småkattbebisar. Längtar sååå tills de kommer!

Det här är hennes första kull och jag hoppas att allt kommer att gå så bra det kan. Hon har börjat bli lite rastlös och tycker att det är jobbigt att hitta en bra ställning att vila i och det är jobbigt att tvätta sig.

Två personer tippar på 5st bebisar där inne. Jag har börjat från 1 till 2 och från 2 till nu 4. Tror inte det är fler, men som det boxas kan man aldrig vara säker. Är så nyfiken på hur de ser ut.

Jag har egentligen ingen aning om när de behagar komma heller, för om man räknar ifrån parningsdagen så är hon på dag 59 och ska föda i mitten på nästa vecka. Men om man går ifrån dagen man såg röda tuttar, så är det den här veckan de ska födas (om två dagar) och om man räknar på ett tredje sätt så är hon på dag 55-57.

 

Nåväl, dag 65 infaller i alla tre uträkningarna under vecka 11 så helt fel har jag ju inte. 😉

En olycka kommer sällan ensam…

- Susanna 1 Comment

Ja, så heter det ju.

Runt midnatt började Gurkan bete sig på ett sätt som han gjorde förra gången chippet gick ur honom. Han är chip-kastrerad med Suprelorin.
Den förra gången åkte vi till Strömsholm med honom. Han fick komplikationer och fick ligga kvar i några dygn. Allt pga uringrus.

Nu tio månader senare är vi där igen.
Chippet går ur och han blir så stressad att han bildar struvitstenar. 🙁

Så det blev ett akutbesök mitt i natten på det nyöppnade djursjukhuset i stan.

Inga direkta stenar/grus i urinblåsan, men hela urinröret var fullt. 🙁
Nu blir det antinflammatoriskt i en vecka. Sedan blir herrn kastrerad.

Inte alls min plan, men så får det bli. Han ska inte behöva ha ont mera.

Provresultat

- Susanna

I förra veckan fick vi provsvaren och det visar sig att Bibic har struma (hypertyreos). Så nu är det att medicinera varje dag och om ca 1 månad ska han tillbaka för att se hur värdet ligger. Skönt att det var det och inget annat tråkigt. Inte för att det är roligt med struma heller, men det är iallafall bättre än andra diagnoser som vi kunde räkna bort. Han är dessutom väldigt enkel att medicinera och inte alls så bråkig som jag trodde att han skulle vara, men pillrena är väldigt små som tur är.

Annars så har ångesten smugit sig på igen. Jag tror jag vet varför… ska till psykologen för ett oväntat kompletterande besök i veckan (jag ogillar verkligen oväntade saker)och sedan är det dags för kattutställning i helgen. Det är bara Gurkan som ska ställas och jag hoppas, hoppas att allt går som jag planerat. 🙂 Ser fram emot det väldigt mycket, trots att jag får ångestattacker över saker jag tycker är roliga egentligen. Det är väl det som är det jobbiga i det hela. Har funderat på att kontakta läkaren och diskutera min dos, men om hon sköter sitt jobb som hon ska, så borde hon höra av sig själv snart…

Sedan är jag ju en sådan person som inte vill störa i onödan. Dessutom så vill jag inte bli tröttare än vad jag redan är… förutom inatt när jag inte kunde sova alls. Mysko det där med sömnen. Fick jag, så skulle jag nog sova dygnet runt… fast jag har jättesvårt att somna. Så det är lite strul med den. Har försökt att vända på det men det går bara inte. Och om jag skulle höja dosen på min medicin är jag rädd att jag skulle bli mer zombielik än vad jag redan är…

Men så här dags är jag pigg. När man egentligen ska ligga och sova redan… så det dröjer nog några timmar inatt också.

Lycka & Hopp

- Susanna

Igår flyttade vår nya familjemedlem hem… Han heter S* FamiljeLyckan’s Pepparkaka och är snart 6 månader gammal. Han är jättesöt och go, precis som hans uppfödare sa att han skulle vara.
Dock flyter inte allt så smidigt ännu. Gurkan har svurit både högt och lågt över den där nya saken som har kommit hit. De andra katterna bryr sig inte, de vill gärna gosa med Pepparkaka, men Pepparkaka fräser åt dem så fort de kommer i närheten. Bilder kommer inom kort, han vill inte visa sig riktigt ännu.

Gurkan invigde natten (då Pepparkaka fick sova i Jasmines rum eftersom Gurkan var så ilsk) med att strila utanför hennes dörr. 😉

Idag har vi varit till veterinären med Bibic. Ni vet den där katten som varit sjuk i njursvikt i snart 5 år?!
Tog prover och njurvärdena är HELT NORMALA! Så, i 5 års tid har vi gått och väntat på när när det blir dags för avlivning, veterinärerna har i 5 års tid rekommenderat avlivning (då han varit riktigt dålig) men vi har alltid chansat och hoppats… Även om han hade nån sämre njurfunktion tidigare så är han iallafall idag, friskförklarad! Snacka om att man känner sig lättad över att vi gång på gång på gång har avstått och gett honom en chans!!

Nu är det ju inte så att han är helt frisk, annars skulle vi ju inte ha åkt till veterinären. Han har varit mycket lös i magen och har inte fått behålla mycket mat, han har flämtat en del och vi trodde att det var PGA njursvikten (som han nu inte har)… Veterinären tog ett gäng prover och i veckan får vi veta om det är det hon tror. Om så är fallet blir det medicin och prognosen är att han blir helt återställd!