Eftersom jag lever ihop med en man som aldrig säger vad han vill ha i julklapp eller i födelsedagspresent, kom jag på den briljanta idén att köpa en vinkyl till honom i julklapp. Kanon, tänkte jag och beställde hem en sådan i förra veckan. Paketerade in den i ett fint paket och var glad och nöjd över att jag ÄNTLIGEN hittat något som han faktiskt VILL ha…
Och visst ville han det. Inte för att han visste vad jag köpt, men när han fick en avi igår, hämtade ut ett paket som såg exakt likadant ut som det jag hämtat ut, med exakt samma vikt så började jag ana oråd. Det gjorde även han, anade oråd. ”Tänk om vi har köpt samma sak”
OCH VISST HADE VI VÄL DET!
Efter det fick han en syrlig kommentar av mig: ”Man impulsshoppar INTE före jul! Det vet väl alla?!”
Inte han tydligen. Vill han ha en sak så köper han den… oftast. Beror ju visserligen på priset och vi hade pratat om att införskaffa oss en tillsammans… redan förra året. Men sen blev det aldrig av. Och jag blev så glad när jag kom på det och verkligen såg fram emot när han skulle öppna det…
Jag får väl skylla mig själv… NU får jag leta upp nåt annat. Och jag som trodde att jag var klar med julklappsinköpen. Bah!