Etikett: ilska

Låtsas att det regnar

- Susanna

Nu förstår jag ingenting. På riktigt. Alltså, jag har ju alltid tidigare blivit ångestladdad av mina panikångestattacker, men nu verkar det som om jag inte ens orkar reagera känslomässigt. Eller, det gör jag ju, men jag är inte rädd längre för känslan. Man kan säga att jag har vant mig vid det här laget. Det kanske är bra, men det är oerhört jobbigt. Jag har minst en attack om dagen nu, men det känns inte som förut. Den är på något sätt annorlunda. Ilska. Jag blir förbannad på mina känslor. Förbannad på min larviga kropp.

Jag känner som en våg av illamående skölja över mig och jag vet att det bara sitter i huvudet. Jag kallsvettas och känner att nu svimmar jag. Jag blir så arg. VARFÖR?! Pratade en pyttestund med grannen utanför och var tvungen att gå in innan det syntes på mig. Hela kroppen blir stissig. Orolig. Hjärnan förbannad. Frustrerad.

Det är uppenbart att de inte samarbetar värst bra. Har stora funderingar på att börja med min antidepp igen. Jag vill inte, men jag kan ju inte gå omkring så här.

Om saker och ting bara kunde lugna ner sig lite runt omkring så jag kan få lite ro. Men jag kan inte säga ifrån och det gör ju inte saken lättare. Men även om jag inte mår som jag behöver, så ska ju inte min familj bli lidandes. Så jag sitter i tysthet och låtsas som det regnar.

Och även om jag vill få alla de här sakerna, som måste göras, gjorda så vet jag inte om jag i nuläget pallar för ett negativt besked. Även om jag nu i och för sig inte egentligen tror att det skulle bli ett, men man kan aldrig vara säker. Då är det bättre att gardera sig och må bra först och senare eventuellt ta smällen. Även om ingen annan än jag egentligen bryr mig… (Jag talar om LSS FYI)

Så jag måste hitta ett sätt att bita ihop. Eller ge upp min motsträvan över att börja med antidepp igen. Men jag är ju inte *svärord* deprimerad! Men det är klart livskvaliten är ju inte direkt på topp heller. Dilemma. Kanske bäst att börja knapra piller (och således bli en knarkare i min fars ögon) innan jag hamnar i det där svarta hålet… om jag nu är på väg dit… who knows.

Mycket jävla!!!

- Susanna 1 Comment

Jag är SÅ JÄVLA FÖRBANNAD på min jävla internetuppkoppling så jag spyr snart!! Jag minns inte ens när det började, för det har svajat så jävla länge nu. I början var det så att nätet la av bara mitt i allt, men kom tillbaka efter ett tag. Irriterande visst, men ändå ganska okej om man jämför med nu. Och om jag får välja så har jag hellre det tidigare för detta är så jävla frustrerande och irriterande!

Nu får jag uppdatera samma sida minst 14 gånger innan jag ens kommer in någonstans. Och när jag väl gör det så laddas inte hela sidorna eller så visas de utan bilder. Så då är man alltså tillbaka på ruta ett. Man måste uppdatera sidan minst 14 gånger igen innan man kanske, kanske har lyckan att sidan laddas helt. Att klicka sig vidare via länkar är otänkbart.

Gissa hur jävla bra jag kan sköta mitt jobb?! Att logga in till supportsystemet är en mardröm och jag är i regel så jävla förbannad när jag väl kommit in, för att sen försöka öppna en ticket… ja, gissa vad som händer sen? Alltså, jag ger upp. Jag blir så trött och jag mår inte bra av att vara så här irriterad och arg hela tiden. Det går ut över alla andra.

Jag trodde först att datorn blivit infekterad, men det finns 0 virus, 0 spyware… hela datorn är frisk, ända tills jag försöker mig på internet. Eller ja, att surfa vill säga. Jag har avinstallerat och installerat om Firefox. Sökt efter råd på nätet (genom vår andra uppkoppling (BBB)) men det verkar inte som om någon annan än jag har detta strul?! Jag fattar inte varför det jävlas, det enda jag vet är att jag är SÅ less och SÅ trött på detta!

Och nej, enligt Comhem så ligger felet hos oss… ?????

(Nu ska vi se hur många gånger jag får refresha innan detta postas…)