Tur i oturen?

Magjävlen bråkar som bara den. Själv försöker jag se ett mönster men hittar inget.

Trodde som sagt först att det var glutenintolerans, eftersom att jag får grymt ont i magen av pasta, bröd och andra mjölprodukter… men det var det inte. Jag får lika ont i magen av ris, couscous, bulgur, matkorn eller ja, vad som helst. Äter numera inte så mycket sådant, förutom denna vecka eftersom att jag ska till doktorn imorgon bitti. Får se vad han har att säga. Jag ger mig fan på att han säger att jag har magkatarr eller IBS och att jag får lära mig att leva med det… Om det nu är så, då vet jag ärligt talat inte vad jag tar mig till.

Jag har liksom redan tappat livsgnistan. Jag kan ju inte göra någonting. Jag vågar inte göra någonting. Vågar inte äta lunch/fika med vänner på stan, för jag vet aldrig ifall magen behagar att sköta sig. Vågar inte längre gå ut och äta på restaurang med familjen, av rädsla att magen ska balla ur. Vågar föressten knappt ens äta här hemma… Lika bra att svälta så slipper man iallafall ha ont i magen. Fast tro nu inte att jag går ner några kilon i vikt för det… nej nej.. Vikten ligger stadigt, fast jag tappar i storlek. Mycket märkligt.

En annan sak har dykt upp den senaste veckan. Huvudvärk varje kväll och alltid i samband med att jag ätit middag. Kul… not. Inte nog med att magen lever sitt egna liv, att ha ont i magen, må illa och nu huvudvärk för man måste peta i sig näring är inte roligt. Jag tror att jag ger upp. Iallafall efter imorgon. Ska dit och få höra vad jag ska göra åt det hela…

Dumma mage

Så var vi där igen.. Kroniskt illamående. Uppkörd mage. Gasig i magen, men tro fan inte att det går att få ut. Kan ju fortfarande inte rapa eller fisa som andra normala människor kan. Har försökt med medicin från Apoteket men det hjälper föga. Ena dagen är jag förstoppad och den andra får jag springa så fort jag ätit något. Jättekul, verkligen.

Jag är så trött på detta. Jag minns inte ens när jag mådde normalt senast. När allt var som det skulle. Jag menar, om mina problem hade utlöst av någonting, som tex vks, eller nån infektion, men nehej, här får vi skov bara för att. Jag menar allvar, det är inte roligt längre.

Så när man försöker göra ett tappert försök att återigen vända sig till sjukvården får man ett nej, jag är inte välkommen där för de kan inget göra. Samma svar som tidigare… om jag tror att det är en sak så är det säkert så… Öhhh? Är det mitt problem att lösa om jag försöker att vända mig till en läkare? Gissa om man blir hypokondriker? Just nu har jag alla sjukdomar man kan ha i mage och tarm. Ja, cancer också. Såklart.

Livslusten är ju inte heller speciellt hög dessa perioder. Jag hatar att vara så begränsad jämt. Och jag är så trött på det. Men jag vet att om någon/någon vecka blir det bra igen… tills nästa gång. Och den nästa gång kan infalla typ närsomhelst. Bah!