Tycker synd om min mamma just nu.
Lillsyrran (som jag älskar högt) beter sig just nu som ett svin. Och det gör mig arg!
Lillsyrran har en egen lägenhet, men bor ändå hos mamma. Hon gör tydligen ingenting om dagarna. Bara sover och hänger med kompisar, surfar eller festar. Och enligt henne bryr sig ingen om henne. Men om mamma ber henne om något så blir hon skitförbannad. Mamma jobbar om dagarna och när hon kommer hem ska det servas. Lillsyrran orkar inte laga mat åt sig själv så det kräver hon att mamma ska göra åt henne. Lillsyrran har ju även som sagt två hundar, vilka hon skiter totalt i. Dessa får mamma ta hand om. Mamma får gå ut med dem, morgon och kväll… under dagen gör de sina behov inne eftersom att mamma inte är där och kan ta hand om dem. Att lillsyrran är där om dagarna spelar mindre roll, hon orkar inte bry sig.
Jag har sagt åt mamma att hon ska lämna ifrån sig hundarna, men då blir det ett jävla liv och den dusten orkar hon inte ta med lillsyrran. Lillsyrran är expert på att manipulera och vända allt till sin egen vinning. Även om man vet att man har rätt att säga ifrån, så känns det som om man är en stor jävla skit i slutändan.
Jag vet inte hur man ska göra för att få henne att fatta att hon inte kan hålla på så här. Hon ser ingen annan än sig själv. Hon är så ego så det finns inte. Det är bara hon i universum och allt och alla ska rätta sig efter henne, om inte hotas det med självmord och gud vet vad.
Hon är ju faktiskt en vuxen människa! Varför kan hon inte försöka att bete sig som en sådan?!
Iallafall, det jag skulle komma till var att just nu är hennes katt på Strömsholm (djursjukhus). Katten var en gång allt i hennes liv. Mamma åkte in med katten för hon gått ner så mycket i vikt, men det visade sig vara en brusten livmoder! Och det var tur att de åkte in när de gjorde, annars skulle hon ha dött!
Men bryr sig lillsyrran? Hon gick ut och festade istället för att vara hemma och vänta på samtalet från veterinären. Mamma får naturligtvis betala hela kalaset, lillsyrran har ju inga pengar… men när försäkringspengarna kommer jag då ska HON ha dem… för det är ju hennes katt.
Logik?
Mamma ska ta pengar från egen ficka (samt låna av mig) och sen ska lillsyrran ha självrisken?
Sa att det skulle hon inte alls, men mamma orkar inte tjafsa. Hon orkar helt enkelt inte mer…
Likadant idag. Katten ska hämtas hem. Mamma har ingen bil, så hon hörde med oss. Tyvärr kan inte vi eftersom att Erik jobbar sent. Men tror ni att lillsyrran kan hjälpa till på nåt sätt? Nä, det är mammas jobb. Det får mamma fixa. Inte nog med att mamma har jobbat hela dagen, mamma ska åka flera mil och hämta lillsyrrans katt, betala för lillsyrrans katt, komma hem, laga mat åt lillsyrran, gå ut med hundarna… etc etc… och vad får hon för det? Enbart skit!
Tycker synd om dig mamma! <3
Tycker att det är på tiden att du står på dig och slår dövörat till när hon sätter igång. Vill hon hota med självmord etc, så är det upp till henne vad hon vill göra med sitt liv. Ditt ansvar för henne ”gick ut” för 3½ år sedan. Hon måste lära sig att ta ansvar för sina konsekvenser. Kontakta SOS och berätta vad hon gör med hundarna (eller inte gör), strunta i vad hon säger. Hon måste växa upp! Hon måste inse att man kan inte köra med alla människor, som hon kör med alla i hennes närhet. Det är dags att sätta stopp!
Jag vet att du bävar för att göra detta, men det är det enda du kan göra.
Jag finns här och jag är på din sida.