Vilket i-landsproblem…

Här har jag suttit helt stingslig och orolig hela dagen. Varför? Jo, för jag är ensam hemma!
Här märks det tydligt att jag, trots längtat efter att Malva skulle kunna gå tillbaka till dagis, lider av stark separationsångest. Kändes inte bra att må som jag har gjort idag. Jag är spänd och orolig. Kör avslappningsövningar, men det hjälper inte direkt… Samtidigt är min äldsta dotter på läger, för första gången utan mamma & pappa i en vecka. Drömmer mardrömmar om nätterna. Jag blir visst bara nojjigare med åren… Atarax, here I come 🙁