Det var ett tag sen jag kände en sån stark ångest som jag gör nu. Det är stor skillnad på ångest och ångest hos mig. Iallafall är klumpen i halsen tillbaka. Trycket över bröstet är tillbaka. Illamåendet är tillbaka. De ständiga, grubblande, nattsvarta tankarna är tillbaka.

Är så spänd i kroppen att jag inte minns hur det känns att vara avslappnad. Ryggen är som en fiolsträng, kommer på mig själv när jag ligger ner att pressa den neråt, mot madrassen. Känns som jag halvligger i brygga. Har varit så ett bra tag nu. 6-12 månader kanske… Inte konstigt att man är trött på dagarna. Och så nu, med ångesten som ligger och knaprar på en nattetid.

Och jag känner mig så ensam mitt i allt. Vem ska förstå? Vem kan någonsin förstå? Jag gör det ju inte själv ibland.

Fast nu vet jag ju på ett ungefär vad det är för fel, men jag har ingen att ventilera med. Därav ensamheten.

Annars är jag nog inte ensammare än andra.