Jag vet att det är fel, men jag blir det ändå.
Det är inte jag som valde detta och blir förbannad på mig själv som reagerar så här.
Jag fattar inte varför jag fortfarande hoppas…

Julen gick som sagt bra, jag är väldigt nöjd över mötet och jag har mått bra ända sedan dess.
Eftersom att pappa fyller år snart (1/1) så har vi bokat in att vi skulle ta med honom ut idag. Han fyller jämnt och det är svårt att hitta något åt någon som ”har allt”.

Vaknade kvart över tio. Pappa stupfull.
Blev ingen utgång med pappa… Varför ser jag fram emot något när jag vet att det lika gärna kan gå åt helvete?!
Känns som om hela dagen är förstörd. 🙁

Jasmine har varit hemma i två dagar för behandling av löss… och idag började det såklart att klia frenetiskt i mitt hår. Nog för att det kliar så fort någon nämner ordet ”löss”, men detta var inte inbillning. Slet och rev i hårbåtten med en luskam och jo, mycket riktigt. En ful, gul och aggressiv liten varelse var det där i. Och jag är säker på att den inte var ensam! Så nu har jag dränkt dem i Prioderm. Dö era jävlar, dö!

Har inte haft löss på minst 20 år… men detta är tacken för att man har barn tydligen. I Jasmines klass är det ett flertal av barnen som drabbats och jag läste nånstans att Apoteket säljer lusmedel som aldrig förr. De trivs tydligen bra i nytvättat hår… så just nu funderar jag på att aldrig mer tvätta mitt.

EDIT: Sådär… nu har även barn modell mindre fått behandling efter att jag tittat i hennes hår och hittat 6 stycken små vidriga saker. Huuu, jag blir så äcklad!

Men nu är jag så in i helvetes trött på denna förkylning!
Tyckte att jag började känna mig bättre i helgen, skulle naturligtvis inte ha gått ut i fredags om inte syrran hade bett mig, men det gällde ju bara två timmar, så jag gick trots bankande huvudvärk. Dessutom tänkte jag att jag har provat allt utom en redig fylla (nu blev det ju inte riktigt så men ändå) men det hjälpte inte heller.

Vaknade runt 10 på lördag morgon, var seg i huvudet (men av förklarliga själ) men annars var jag pigg med tanke på att jag bara sovit 4 timmar eller något. Var och lämnade av Jasmine, gick en sväng på stan, gick hem, satt hemma, gick till stationen med syster som skulle hem, gick till Pressbyrån och shoppade tidningar och sedan hem. Var alltså ute och rörde mycket på mig och kände mig bra, förutom segheten…
Kollade på senaste Lost och O.C. och sen kröp i säng och slötittade på ”Terror på Elm Street”, vilken jag somnade ifrån.

Idag vaknade jag kl.15. Fortfarande lika trött. Febrig. Hostig. Snorig. Tänkte att det nog skulle gå över under eftermiddagen/kvällen. Nu sitter jag här och funderar på om jag ska gå och sova. Har huvudvärk och hostar så jag nästan spyr…

Fatta vad jag är TRÖTT på detta. Har varit hemma med detta + sjuka barn i TRE veckor!! Erik har gått på penicillin, som inte gett resultat… det gör det ju inte med virus, men envisast i stan måste ju testa. Nåja, nästa vecka är det på dagen 4 veckor sedan det först bröt ut… Jag gissar att jag får dras med detta ett tag till och det gör mig förbannad!!!

Jag måste komma igång med träningen igen, har inte tränat på hela den här tiden för min kropp har sagt ifrån… men nu säger JAG ifrån! Jag orkar inte vara sjuk mer! Jag är så less! Och för att inte tala om min viktminskning… inte fungerar den heller när man känner sig halvdöd hela tiden. Förstår om jag blir utkickad från FB, skulle inte klandra dem.

Det är nästan så jag väntar på att det ska bli ännu kallare och snöigt, för då kanske jag kan frysa ut de jävlarna! Och det är inte likt mig, för om det är något jag verkligen inte vill ha så är det just kyla…

I’ve had it!!

Stackars pluttar!
Jag blir ju alldeles tårögd! Kunde jag och framföralllt, fick jag skulle jag ta dem allihopa!

Hoppas att någon annan villig själ gör det!