Etikett: Bibic

Provresultat

- Susanna

I förra veckan fick vi provsvaren och det visar sig att Bibic har struma (hypertyreos). Så nu är det att medicinera varje dag och om ca 1 månad ska han tillbaka för att se hur värdet ligger. Skönt att det var det och inget annat tråkigt. Inte för att det är roligt med struma heller, men det är iallafall bättre än andra diagnoser som vi kunde räkna bort. Han är dessutom väldigt enkel att medicinera och inte alls så bråkig som jag trodde att han skulle vara, men pillrena är väldigt små som tur är.

Annars så har ångesten smugit sig på igen. Jag tror jag vet varför… ska till psykologen för ett oväntat kompletterande besök i veckan (jag ogillar verkligen oväntade saker)och sedan är det dags för kattutställning i helgen. Det är bara Gurkan som ska ställas och jag hoppas, hoppas att allt går som jag planerat. 🙂 Ser fram emot det väldigt mycket, trots att jag får ångestattacker över saker jag tycker är roliga egentligen. Det är väl det som är det jobbiga i det hela. Har funderat på att kontakta läkaren och diskutera min dos, men om hon sköter sitt jobb som hon ska, så borde hon höra av sig själv snart…

Sedan är jag ju en sådan person som inte vill störa i onödan. Dessutom så vill jag inte bli tröttare än vad jag redan är… förutom inatt när jag inte kunde sova alls. Mysko det där med sömnen. Fick jag, så skulle jag nog sova dygnet runt… fast jag har jättesvårt att somna. Så det är lite strul med den. Har försökt att vända på det men det går bara inte. Och om jag skulle höja dosen på min medicin är jag rädd att jag skulle bli mer zombielik än vad jag redan är…

Men så här dags är jag pigg. När man egentligen ska ligga och sova redan… så det dröjer nog några timmar inatt också.

Lycka & Hopp

- Susanna

Igår flyttade vår nya familjemedlem hem… Han heter S* FamiljeLyckan’s Pepparkaka och är snart 6 månader gammal. Han är jättesöt och go, precis som hans uppfödare sa att han skulle vara.
Dock flyter inte allt så smidigt ännu. Gurkan har svurit både högt och lågt över den där nya saken som har kommit hit. De andra katterna bryr sig inte, de vill gärna gosa med Pepparkaka, men Pepparkaka fräser åt dem så fort de kommer i närheten. Bilder kommer inom kort, han vill inte visa sig riktigt ännu.

Gurkan invigde natten (då Pepparkaka fick sova i Jasmines rum eftersom Gurkan var så ilsk) med att strila utanför hennes dörr. 😉

Idag har vi varit till veterinären med Bibic. Ni vet den där katten som varit sjuk i njursvikt i snart 5 år?!
Tog prover och njurvärdena är HELT NORMALA! Så, i 5 års tid har vi gått och väntat på när när det blir dags för avlivning, veterinärerna har i 5 års tid rekommenderat avlivning (då han varit riktigt dålig) men vi har alltid chansat och hoppats… Även om han hade nån sämre njurfunktion tidigare så är han iallafall idag, friskförklarad! Snacka om att man känner sig lättad över att vi gång på gång på gång har avstått och gett honom en chans!!

Nu är det ju inte så att han är helt frisk, annars skulle vi ju inte ha åkt till veterinären. Han har varit mycket lös i magen och har inte fått behålla mycket mat, han har flämtat en del och vi trodde att det var PGA njursvikten (som han nu inte har)… Veterinären tog ett gäng prover och i veckan får vi veta om det är det hon tror. Om så är fallet blir det medicin och prognosen är att han blir helt återställd!

2009 = Skitår?

- Susanna

Nu börjar det sakta men säkert gå utför. Han har ännu inte ont men han sover hela tiden. Jag visste att den här tiden skulle komma och vad passar väl bättre än detta år? Jag menar, jag har ju förlorat 2 älskade familjemedlemmar redan under 2009, så varför inte en till? *ironisk* Nu är det ju inte så att jag inte varit varnad, det har jag och när man tittar på honom så får man tanken att man borde göra något, vad som helst… men det är ju försent. Det var ju för sent redan för 4 år sedan så det bästa man kan göra är att ta hand om honom den lilla tid han har kvar. Min lilla chokladbit. Han kommer att bli så saknad.

Om det inte vänder, han har ju skrämts förut, så får han följa med till veterinären på fredag. Han har ju som sagt inte ont, och även om han inte får det så är han värd ett fint avslut.

Ledsen katt

- Susanna 1 Comment

Det går superbra med Rory. Numera är det inget spott eller fräs ens från Wea, hon bara fnyser när han råkar befinna sig i närheten. 😉 Jag är så glad att allt fungerar så bra som det faktiskt gör med allihop.

Däremot har han börjat jama ordentligt. Först trodde vi att han hade ont någonstans… han fick lite mycket godsaker nu i början så han har varit lite lös i magen och i natt kräktes hela gänget… vilket förmodligen var utav fisken de fick i går eftermiddag, trots att den var genomkokt. 🙁

Men alla mår bra nu och har ätit bra under hela kvällen, så det var nog bara det. Men som sagt, han har jamat och ”sett ledsen” ut. Men när han väl leker så är han vild som en galning. 😉 Men så fort man slutar leka med honom så kommer jamet. Gissar på att han är uttråkad. Jag menar, han kom ju från en ”stor familj” med 3 syskon och 4 halvsyskon så lugn och ro kan inte ha funnits i det hushållet. 😉 Imorgon ger vi oss av till djuraffären för att shoppa lite leksaker (de vi har här hemma nu är halvdöda och urtråkiga), kattmat och kattsand. Annars vet jag inte hur vi ska lösa det…

Vad beträffar leken trodde jag skulle funka bra med Musen, men hon är ju så stor! Hjälp! Förra veckan var hon ju vår bebis, men nu.. jag vet inte hur fort det kan gå för en katt att lägga på sig efter en kastration, men hon är större än vår gamla pojke Bibic. För att inte tala om T U N G! :S Och dessutom har hon lite problem med hur hon ska hantera Rory, eftersom att hon är så stor och han så liten. Hon är lite för klumpig och dundrar på i 790 så han är lite reserverad. 😉

Men förhoppningsvis hittar vi några roliga vippor och möss som han kan få döda. Pingisbollar kommer inte på fråga. Been there, done that. De är säkert urskojiga – men inte när man (jag menar, vi människor) ska sova. *vet*

Tur i oturen

- Susanna 3 Comments

De senaste dagarna har jag koncentrerat min oro på Bibic, vår lille katt.
Han hade tandköttsinflammation, och fick åka till veterinären igår. Det första de sagt var att vi har två alternativ. Antingen tar vi bort honom direkt eller så chansar vi. Vi chansade och vi hade rätt. Bibic är en fighter.

Tydligen är det så att när man har kraftigt nedsatta njurar är det svårt att bli sövd. Eller egentligen att vakna upp ur narkosen. Han var sååå groggy igår. Kräktes och hade sig. Men idag mår han bra. Han är som han brukar, fast med 4 tänder mindre.

Jag var så himla ledsen och orolig igår över att det inte skulle gå vägen, men han ger inte upp så lätt vår lille pojke. Spelar ingen roll att det blev dyrt, pengar är aldrig en tanke när det gäller att åka till veterinären. Dock så vet vi att han inte kommer att leva så länge till, men så länge som han inte har ont och mår bra ser iallafall inte jag någon anledning till att ta bort honom.

Men sen å andra sidan gav de honom 1-3 veckor att leva förrförra sommaren när han fick sin diagnos… och han kickar fortfarande. Så man kan inte säga när det är dags eller inte förrän han blir kraftigt nedsatt och apatisk som hans systrar blev. Och har man levt 1½ år extra än vad man har fått, så tror jag nog att han är en ganska lycklig katt. Och vi är lyckliga alla dagar vi får med honom. När det är dags, då vet vi och då kommer han få gå.

Men det är inte idag.