Etikett: avslappning

Mönster… men varför?

- Susanna 2 Comments

Jag börjar bli knäpp, på riktigt…

Har gjort en egen liten analys och kommit fram till att så fort jag ska göra något, har något inplanerat (trots att det är saker som sker regelbundet) så får jag ångest.

Det kan vara allt från att hämta barnen på skola och dagis, följa med dottern till baletten, gå och handla, åka till svärföräldrarna… vara social hemma. Det är något som inte stämmer, men jag får ökad ångest de dagarna.

Igår fyllde min sambo år. Jag tog mig då, trots ångest, till stan för att köpa present åt honom. Sedan visste jag att vi skulle åka hem till svärföräldrarna på fika, eftersom att de inte kan komma till oss då de är allergiska mot katterna… Det gick bra, tills jag fick en redig panikattack vid fikat. Tydligen märkte ingen av dem det, så tydligen kan jag dölja det bra med mitt poker face.

Idag, eller rättare sagt just nu, skulle min dotter ha varit på sin balett. Jag vaknade vid 6 imorse med en sån stark ångest och illamående så jag trodde att det var kört. Jag skulle nog inte ens hinna ta mig ur sängen innan jag skulle kräkas… så illa var det. Men samtidigt kändes det som ångest, så jag stoppade i mina hörlurar och satte på min avslappningsmusik, och vips så somnade jag om. Att ens försöka andas igenom en panikattack är så svårt, för jag börjar oftast hyperventilera och då blir det värre. Tydligen funkar avslappning bra för mig, även om jag personligen inte tycker att jag slappnar av bra.

Just nu är ångesten inte lika stark, men jag känner att den ligger och lurar, så jag har tagit Xanor ifall att… Den senaste veckan har jag ju haft ångest, flera gånger om dagen och det tär på krafterna. Plus att magen inte fungerar som den ska… Allt är så jävla påfrestande ibland och ibland undrar jag hur mycket mer jag ska orka.

To hell and back

- Susanna

Long time no see, men tro för den skull att jag inte har haft ångest, för tro mig. Jag har varit i helvetet en vända. Börjar så smått återhämta mig från förra veckan, då illamåendet bara fortsatte… tills jag … ja, gjorde *det* jag är så rädd för. Troligtvis blev jag matförgiftad för det hände bara en gång, eller ja. Två gånger om man ska vara petig. Gallan kom som nummer två, några minuter efteråt. *huu*

Däremot var jag däckad, totalt och mentalt under hela helgen. Jag bara sov, sov och sov.
Har börjat att lyssna på avslappning varje kväll, för att kunna stressa av. Jag tror inte att jag kräktes för att jag hade fått vks, eftersom att det inte hände någon mer gång. Dock fick jag nu veta att den helgen, hade min dotter sin kompis här hemma hos oss… och hon (kompisen) hade sprungit och kräkts hela lördagen… hemma hos oss!

Men som sagt, jag blev sjuk först och hade således ingen kontakt med henne. Och ingen annan i familjen blev sjuk. Sedan är det skönt att inkubationstiden är kort, så jag vet ju med all säkerhet att ingen annan blev smittad eftersom att vi mår bra. Själv är jag fortfarande ”instabil” i huvudet efter vad jag gick igenom, men det är ju mentalt. Det vet jag ju.

Har inte mått illa alls på ett par dagar. Har känt mig lugn och behaglig… tills nu, när jag fick detta om dotterns kompis berättat för mig. Nu är jag tillbaka på ruta ett, fast jag VET att det inte är någon fara. Jag blir så trött på mig själv ibland.