Det man visste men inte ville veta

Så, vi googlade lite och fann den tjejens omtalade blogginlägg om sitt jobb på McDonalds, som hon sedan fick sparken för. Först tyckte jag att det var lite löjligt, att man får sparken för att man bloggar om sitt jobb, men om det nu är den bloggen vi hittade (som för övrigt bara går att se som cachad eftersom att bloggen är borttagen, och inlägget är skrivet den 10/1 2010, så är det ju rätt så uppenbart). Iallafall för mig. Om inte, så ber jag om ursäkt för att ha tagit fel på person. Men jag ber inte om ursäkt för vad jag tycker.

Inte för att man inte redan visste att det kan vara snuskigt när man äter på McDonalds, men mest hade man ju hoppats att det bara var ett rykte. Naivt kanske, men ändå. Men nu… huu.. Iofs har jag aldrig tyckt att deras hamburgare är speciellt goda, men det kanske förklarar en del. :/

Hat till McDonalds

Den här veckan har jag jobbat extra på Mcdonalds i Örebro. Sen barnsben, eller ja, sen högstadiet har jag jobbat inom kedjan Mcdonalds vilket har varit bra under sommarlov, helger och kvällar. Extra cash i fickan! Men om ni bara visste, sen jag satte min fot där första gången i arbetskläder har jag hatat det. Helhjärtat hatat det. Det började som 15 åring på Mcd i Arvika. Där hade vi de hemska norskarna som var dränkta i pengar som inte hade ork att bära bort sina egna brickor men alltid hade mage till att klaga på de dyra priser, när det egentligen inte rörde deras plånböcker när de bjöd hela feta släkten på kola, is och brus. Eller något annat hemsk, genomskärande ord i huvudet som de använde för sin mat. Det är härifrån mitt avsky kommer till norskar och norska. Därför vägrar jag prata svenska med norskar, engelska eller nothing, their choice.

När man fyller 16 inom McD får man hoppa upp ett steg och börja i kassan eller i köket. Jag hoppades med hela mitt hjärta att jag skulle få stå i köket så jag slapp det där med att le och vara artig. Men nej då – söta, blonda tjejer ska stå längst fram och vara restaurangens ansikte utåt. Herregud. Le tills ansiktet spänns upp som om du hade en massa botox insprutat i hela ansiktet och tala med en tydlig och tillräckligt hög röst tills stämbanden gett vika. Allt för att ge den där kunden den bästa tänkbara servicen. Blajj! Service in my ass. Varför ska jag vara glad och trevlig mot en kund som klagar på is i drickan, sega stripsen och försenade hamburgaren. Inte jag som byggt systemet, inte jag som friterar stripsen för kort till för att spara olja. Typ.

Under gymnasiet fortsatte jag under en viss period att jobba extra, men speciellt sommaren mellan 2-3 på gymnasiet jobbade jag riktigt mycket. Då gick alla rörelser, tilltal och frågor på automatik och man gjorde allt för att dagarna skulle gå fort. Ibland genom skoj och bus med andra medarbetare men ibland gjorde vi mer jävliga saker, häxade med kunderna. Hämnd mot alla otrevliga och drägg som man har mött under sin tid. Ofta var jag i spetsen till våra små spex. Det kunde vara stoppa ner fingrarna i kundernas milkshake innan vi gav ut den, ibland provsmakade vi kundernas mat innan utgivning. Hårstrån har lagts ner. Vi har slickat på muffins och donuts innan de har lagts in på personalrummet så att chefen nästa dag skulle ta dem. Vi har svarat med konstiga svar för att sedan skratta åt kundernas miner. Vi har lekt ” Hej och välkommen till hajk” i Mcdriven och vi har med flit struntat i att ge ut ketchup när det tillfrågas. Allt för att vara jävlig tillbaka. Kanske får vi skylla oss själva, att det blir en ond cirkel allt det där, men hey, the show must go on.

Jag hatar McDonalds. Det gör jag verkligen, men det är ett jobb som vilket annnat jobb, det ger pengar. Men inte mycket mer, eller ja, det har gett mig ett och ett annat ragg och några örfiler. Mest av allt har det gett mig en psykisk påfrestning. Alla hemska pip i bakgrunden under arbetspassen, den illa luktande lukten hemma min lägenhet av mina arbetskläder och sen alla bemötningar av kunder bakom flötet. FÖR SJUTTON! Fattar ni inte att man kan inte bara säga – jag ska ha ett happy Meal. PUNKT. En stor jävla punkt sätter de där. Som om jag ska kunna gissa, jaha ja, den där jäveln ska ha kycklingbitar i sitt HM, med pommes, äppelbitar och en fanta. Ah precis, det står ju skrivet i hans panna. Eller den där som säger – jag vill ha en Big Mac. Okey? Hela menyn eller bara burgaren? Nej med C/O. Gaaaah! C/o är 90-tal, 90-talet människa! Häng med i svängarna.

Och alla ni med grill-order? Alltså ni som ska ha speciella hamburgare, vi hatar er.
Ni som måste ha en stor påse i driven, vi hatar er
Ni som ångrar er till plusmeny efter allt är färdigpackat, vi hatar er.
Alla ni som faktiskt kommer och köper plusmeny, dip och läsk till era barn, vi hatar er.

”I’m lovin it” – Hahahhaha not!

2010-01-10 @ 23:10:42 Allmänt Permalink

Uhm… Och detta kan jag skriva eftersom att jag 1, inte jobbar på Donken och 2, inte heller vill det. Och för det tredje, så förstår jag verkligen varför hon fick sparken! Varför jobba någonstans där man verkligen verkligen vantrivs? Jag bara undrar…