Provresultat

- Susanna

I förra veckan fick vi provsvaren och det visar sig att Bibic har struma (hypertyreos). Så nu är det att medicinera varje dag och om ca 1 månad ska han tillbaka för att se hur värdet ligger. Skönt att det var det och inget annat tråkigt. Inte för att det är roligt med struma heller, men det är iallafall bättre än andra diagnoser som vi kunde räkna bort. Han är dessutom väldigt enkel att medicinera och inte alls så bråkig som jag trodde att han skulle vara, men pillrena är väldigt små som tur är.

Annars så har ångesten smugit sig på igen. Jag tror jag vet varför… ska till psykologen för ett oväntat kompletterande besök i veckan (jag ogillar verkligen oväntade saker)och sedan är det dags för kattutställning i helgen. Det är bara Gurkan som ska ställas och jag hoppas, hoppas att allt går som jag planerat. 🙂 Ser fram emot det väldigt mycket, trots att jag får ångestattacker över saker jag tycker är roliga egentligen. Det är väl det som är det jobbiga i det hela. Har funderat på att kontakta läkaren och diskutera min dos, men om hon sköter sitt jobb som hon ska, så borde hon höra av sig själv snart…

Sedan är jag ju en sådan person som inte vill störa i onödan. Dessutom så vill jag inte bli tröttare än vad jag redan är… förutom inatt när jag inte kunde sova alls. Mysko det där med sömnen. Fick jag, så skulle jag nog sova dygnet runt… fast jag har jättesvårt att somna. Så det är lite strul med den. Har försökt att vända på det men det går bara inte. Och om jag skulle höja dosen på min medicin är jag rädd att jag skulle bli mer zombielik än vad jag redan är…

Men så här dags är jag pigg. När man egentligen ska ligga och sova redan… så det dröjer nog några timmar inatt också.

Lycka & Hopp

- Susanna

Igår flyttade vår nya familjemedlem hem… Han heter S* FamiljeLyckan’s Pepparkaka och är snart 6 månader gammal. Han är jättesöt och go, precis som hans uppfödare sa att han skulle vara.
Dock flyter inte allt så smidigt ännu. Gurkan har svurit både högt och lågt över den där nya saken som har kommit hit. De andra katterna bryr sig inte, de vill gärna gosa med Pepparkaka, men Pepparkaka fräser åt dem så fort de kommer i närheten. Bilder kommer inom kort, han vill inte visa sig riktigt ännu.

Gurkan invigde natten (då Pepparkaka fick sova i Jasmines rum eftersom Gurkan var så ilsk) med att strila utanför hennes dörr. 😉

Idag har vi varit till veterinären med Bibic. Ni vet den där katten som varit sjuk i njursvikt i snart 5 år?!
Tog prover och njurvärdena är HELT NORMALA! Så, i 5 års tid har vi gått och väntat på när när det blir dags för avlivning, veterinärerna har i 5 års tid rekommenderat avlivning (då han varit riktigt dålig) men vi har alltid chansat och hoppats… Även om han hade nån sämre njurfunktion tidigare så är han iallafall idag, friskförklarad! Snacka om att man känner sig lättad över att vi gång på gång på gång har avstått och gett honom en chans!!

Nu är det ju inte så att han är helt frisk, annars skulle vi ju inte ha åkt till veterinären. Han har varit mycket lös i magen och har inte fått behålla mycket mat, han har flämtat en del och vi trodde att det var PGA njursvikten (som han nu inte har)… Veterinären tog ett gäng prover och i veckan får vi veta om det är det hon tror. Om så är fallet blir det medicin och prognosen är att han blir helt återställd!

Det är inte lätt…

- Susanna 1 Comment

… att vara mjölkallergiker. Redan nu har jag tröttnat på att äta samma mat om och om igen.
Det är inte helt lätt när man måste utesluta nästan allt, för tro mig, MYCKET innehåller mjölk i någon form. Jag har dock hittat en hel del och idag kom min bakbok jag beställt (så jag kan bjuda på godsaker när folk kommer hit). Magen har skött sig exemplarisk under flera veckor, inget ont i magen, inga diarrér. Så skönt!

Tills jag fick ångest. Ja, den har börjat smyga sig på igen. 🙁 Ska prata med min läkare om det. Kanske behöver jag höja dosen?
Hade en sån kraftig ångest i flera dagar så jag var tvungen att ta en Stesolid. Skulle jag inte ha gjort. Mådde så illa så jag var tvungen att ta Primperan. Skulle jag inte ha gjort. Båda innehåller laktosmonohydrat.

Det är lite knivigt huruvida det är farligt eller ej, men på mig funkar det onekligen inte. Jag får först och främst jätteont i magen, sen kommer de akuta toabesöken…
Innan jag började äta helt mjölkfritt så tog jag 8 tabletter Dimor som bara gav mig motsatt effekt. Dimor är mot diarré för er som är intresserade. Det innehåller laktosmonohydrat.

Laktos (mjölksocker) i läkemedel ska anges, eftersom detta är en uppgift som är viktig för personer som har brist på ett enzym som deltar i nedbrytningen av laktos. Laktos finns i mjölk och många andra livsmedel. Personer med denna enzymbrist har svårt att tåla mjölkprodukter och kan också i sällsynta fall reagera på den lilla mängden laktos i tabletter med en känsla av uppkördhet, eventuellt med diarré och buksmärtor.

I läkemedel är laktos (oftast i form av laktosmonohydrat) relativt vanligt förekommande som bindemedel i tabletter. Den laktos som förekommer i läkemedel kan vara av två sorter, antingen vanlig laktos eller medicinskt ren laktos. Är det ren laktos så fungerar det vanligtvis för mjölkproteinallergiker, men är man extremt känslig så kan det hända att man reagerar på ev extremt liten kontamination.

Är det vanlig laktos så är det risk för att den innehåller rester av protein. Det kan även variera mellan olika fabrikat av läkemedel med samma aktiva substans så kontollera med läkaren eller apotekspersonalen vilken sorts laktos det är som medicinen innehåller vilket ska anges i bipacksedel/FASS. Laktos i vanliga livsmedel är så gott som alltid kontaminerad, dvs att den innehåller rester av mjölkprotein.

Jotack. Det där pyttelilla i en liten minitablett klarar jag inte av heller. Så nu blir det inget mer sådant för mig. Bara att härda ut när ångesten kommer… för min läkare anser ju inte att det behövs någon utredning, som sagt. Iallafall inte när det gäller min mage. Så jag kör på egen hand.

Nåväl, nog snackat om mig.

Musen. Vi jobbar verkligen med henne och hon börjar ändra beteende. Det är så svårt att förklara men hon är mer med oss nu än förut. Vi får se hur det går. Hon är inte lika aggressiv som tidigare och vi hoppas att hon lugnar ner sig mer och mer ju mer tiden går. Hon är ju inte aggressiv mot katterna eller mot oss. Hon kan till och med gosa med mig. 🙂

Dock kommer en ny liten familjemedlem att flytta hit inom kort, för Gurkan är uttråkad. Han vill ha någon att leka med. Med inom kort menar jag en vecka eller så. 😉 Förhoppningsvis går allt bra. Musen brukar ju gilla små bebisar… fast denne lille kille är inte liten direkt. Han är 5 månader gammal och URsöt! Men jag tror att det kommer att gå jättebra.

Problemkatt

- Susanna 2 Comments

Vi har ju som jag skrivit om tidigare, en katt med problem.
Inte bara med att hon är speciell på sitt sätt, hon har ännu inte slutat med att kissa inne, trots att kattlådan byts varje dag. Hon har fortfarande ännu inte lärt sig att man går I lådan när man ska bajsa, utan bajsar på golvet – tack och lov vid deras toalett. Hon kissar dock som sagt inne, på allt som finns. Inte varje dag, men för ofta för att man ska kunna bli lagom irriterad. Som om det inte vore nog så tuggar hon på ALLT. Jag har tappat räkningen på alla kablar hon har tuggat sönder under hennes 2½ år… Vi har testat det mesta… Piss-off-sprayer, Feliway (vilket vi använder även nu när vi har en fertil hankatt) men inget funkar på henne.

Hon har alltid varit speciell och vi trodde att många av hennes problem skulle försvinna när hon blev kastrerad, men icke. Den enda person som kan ta i henne är Erik. När jag ska klippa klor så får hon ett frispel och jag har varit övertygad många gånger att hon ska flyga på mig. Jag tror jag vet var hennes rabiata beteende bottnar i, för trots att hon var speciell innan, så kunde jag ta i henne, men efter att hennes bebis dog så vände hon allt hat mot mig – vilket jag förstår iofs. Jag tog hennes bebis ifrån henne och han kom aldrig hem igen…

Nu var det ju inte hennes bebis alls, men hon älskade Rory som om han vore hennes egen. Tyvärr blev ju han akut sjuk och var tvungen att avlivas. Jag hade inte mycket till val i det läget, men sedan dess har jag inte fått ta i henne utan att hon morrar och fräser och lever hel jävel. Kanske borde man bli rädd för henne, men jag ÄR inte rädd för henne även om hon nu skulle klösa mig sönder och samman, för tro mig, det vill hon. Hon tyr sig inte till någon än till Erik. Ingen av oss andra får röra henne… Jasmine har alltid sagt att hon bits, men det har jag varken sett själv så jag tror det är mest nafsande. Men ändå. Dåligt psyke ska inte en katt ha enligt mig.

Och hon har varit anti mot Gurkan sen den dagen han flyttade in. Vi trodde att det skulle bli bättre eftersom att Rory egentligen var tänkt som sällskap åt henne och när han dog så fick hon Gurkan istället… När de leker, så leker Gurkan medan hon slåss på blodigt allvar. Det har hänt att jag måste ta isär dem för att hon aldrig ger sig.

Kanske skulle hon passa i ett annat hem och det är en utväg. Erik mailade uppfödaren och talade om hur läget ser ut. Hon svarade att hon vet att vi har kämpat länge med Minnie men hon tror att hennes kissbeteende är aldeles för inrotat för att hon skulle kunna lägga av med det, samtidigt så kan jag tycka att det kanske är en protest för att jag finns här. Vem vet. Uppfödaren har tyvärr ingen möjlighet att ta henne tillbaka, då hon har ett gäng bossiga honor själv. Så om vi inte hittar någon som är villig att ge henne en chans så finns bara alternativet att hon får somna in, vilket är oerhört ledsamt, för hon är bortsett från allt, en väldigt fin katt, om ej till utställning.

Hon är väldigt tillgiven (som sagt inte mot mig, men det händer ibland), gillar att gosa, tvättar en gärna. Man får klappa på henne men inte mycket mer. Ändå kan jag inte säga att hon är skygg, för det är hon inte.

Om någon vet eller känner någon som kan ge oss råd, eller söker katt – hör av er!!! Vi vill ge henne en chans! Hon är en renrasig Norsk Skogkatt och har naturligtvis stamtavla. Om det nu har någon betydelse…