Så jag hade ju tänkt mig att jag skulle utbilda mig till något jag verkligen VILL jobba med. Behövde då bara läsa upp 3 ämnen så skulle det fixa sig. Trodde jag…
Nu är det tydligen så att mina betyg inte är samlade som ett slutbetyg, då jag läste upp när jag var gravid (läste i flera omgångar) så allt jag läste var förgäves… Kan inte använda dem pga nån jävla 8-årsregel som Alliansen har satt.
Tack för det!!!
Blir alltså folkhögskola i 3 år för min del eller ge upp min dröm. 🙁
Long time no see…
Haha, man skulle kunna tro att jag aldrig mer skulle blogga, men så är inte fallet. Jag HAR bloggat hela våren, men på min hemliga blogg… 😉
Ingen vet adressen dit utom jag, och ingen kommer att få läsa vad jag ventilerat där heller. (och vill ni läsa… good luck finding it, säger jag bara ;)) Jag har den för mina innersta tankar. Får ingen respons där heller (då ingen läser) men det gör mig inget. Jag behöver få ur mig ”skräp” och känslor som jag inte kan prata om med någon annan. Nu i efterhand när man läser den så ser man hur mycket saker och ting går framåt. Saker jag vill göra, men inte kan. Än. Jag både hoppas och inte hoppas att jag kommer till slutpunkten någongång. Mer än så säger jag inte. 😛
Men saker händer i mitt huvud.
Jag är helt ärligt och uppriktigt glad, mest hela tiden. Lycklig skulle jag inte säga, men glad. Jag har träffat så många intressanta och nya människor det här året som har lärt mig att se saker i ett annat ljus, vilket jag är tacksam för.
Som de flesta vet, så käkade jag antidepp i många år av och till. Sista svängen fick jag Cipralex, vilket funkade skitbra i början… Sista 6 månaderna insåg jag att de inte alls var så bra som jag trodde… Från november 2011 ungefär, började jag så smått att skissa i huvudet på hur jag lättast skulle ta livet av mig. Det var inget ledsamt över det. jag var ”klar” i huvudet, och när jag väl hade ”planen” klar var det bara att vänta på ”rätt” tillfälle….
Det hände dock inte, för det var i den vevan mitt liv ändrades. Säger inte hur, för det vet jag inte riktigt själv. 😛 Eller jo, haha. 😀
Efter en incident så insåg jag att jag faktiskt borde kämpa mer. Slutade tvärt med mina tabletter. ALDRIG mer antidepp!
Och 3 veckor senare, så var jag mig själv, om inte ännu bättre. Jag förtjänar bättre. Jag vet det. Det är inte ”skryt” eller något sånt. Jag vet att jag förtjänar bättre än att må skit! Och livet har varit helt underbart sedan dess. Iallafall ego-känslan. 😉
Visst har saker och ting ändrats, men det hade det säkert gjort ändå. Jag känner mig trygg i mig själv. Jag behöver inte piller för att må bra. Jag vet vad jag behöver, och det är mitt nästa uppdrag. Hur det slutar vet jag inte. Men jag vet vad jag vill…
Problemet med det är att jag fortfarande bryr mig för mycket om vad andra anser eller tycker är rätt. Men det är väl MITT liv?!
Vad jag än väljer är väl mitt val? Eller hur? Och om människor som påstår att de gillar mig, borde väl respektera mina beslut, utan att ifrågasätta allt?
Livet går inte i repris, och det är mycket jag saknar har jag kommit fram till.
Nu ska jag bara fundera ut hur jag antingen lär mig att leva utan det jag saknar, eller släpper taget och försöker få livet dit jag vill ha det.
Finns det någon som fortfarande läser hos mig?
Jag ska vara ärlig att jag är urusel på att kommentera hos andra, men jag läser ibland. Inte alls regelbundet som förr.
Jag har många gånger tänkt att jag ska skrämma igång bloggen, men det blir liksom aldrig av.
Men samtidigt vill jag inte radera den, och inte heller lägga ner den.
Jag har så mycket som jag skulle behöva ösa ur mig, men det kan jag inte göra här. 😛
Nåväl, detta var ju ett steg framåt iallafall.
Long time no see…
Anyways. Magen är sig lik, fast trots det negativa hemtestet för gluten, har jag märkt att magen blir lite bättre om jag väljer glutenfritt. Eller ibland.
Jag tror ju att jag har IBS, men av vad jag förstår så har man det i skov, och i så fall har jag skov alla dagar i månaden utom 2. Och med tanke på att jag har diarré 28 dagar av 30 så borde jag ju rimligtvis gå ner i vikt.. men nej. Står stilla som vanligt. :/ Så jag fortsätter att pussla och leta orsak till mitt mående. Och nu tror jag att jag har hittat det! Det har funnits där hela tiden, men jag har bara inte trott att man kan ha ”IBS-symtom” om man har det.
Innan jag berättar vad jag misstänker så ska jag berätta lite annat.
När jag var 17 år gammal fick jag akut ont i magen. Det kändes som om jag skulle dö, bokstavligt talat. Mamma tog mig till akuten och där misstänkte de antingen blindtarmen eller utomkvedshavandeskap. Det var ingetdera. Det gjordes titthålsoperation och det visade sig att jag hade en blodblandad cysta som vandrat upp i magen och spräckts. Det tog ca 2 veckor innan jag var återställd.
De frågade om jag hade ont vid mens och ja, det hade jag. Vissa dagar kom jag inte ur sängen. Vissa dagar hade jag så ont att jag skrek rakt ut om jag vände på mig i sängen. Dessutom blödde jag inte många dagar, men mycket. Kunde inte ta mig från duschen på gympan till bänkarna utan att droppa blod på golvet.
Jag trodde att det var som det skulle. Det var ju bara mens, och värk, det har väl mer eller mindre alla tjejer? Eller?! (Föressten, tampong har jag aldrig kunnat använda för det gör djävulskt ont att ta ut dom…)
Åren gick och sen blev jag gravid, två tre gånger. Har aldrig haft problem att bli gravid. Iallafall som jag ser det. Allt flöt på bra och jag satte in en hormonspiral 2003. Fick dock mens av och till under hela tiden (och har fortfarande). Däremot så fick jag en djävulsk ägglossning, eller så har jag trott tills nu. Jag har haft så ont att jag legat dubbelvikt av smärta. Men sedan har det ju gått över. Tills nästa gång.
På senare tid har jag börjat göra ett schema över mina mensperioder (eller avsaknaden av dem) och kommit fram till att jag borde ha ägglossning när det gör så där ont så jag inte kan andas. Jag har intalat mig själv att det måste vara så. Vad skulle det annars vara. Fast för ett par dagar sedan sprack den teorin. Hade nämligen mens i förra veckan, och att jag skulle ha haft ägglossning 4 dagar senare låter i mina ögon inte riktigt normalt.
Sedan dess har jag haft molvärk.
Om jag skulle beskriva var jag har ont så här det som smärta/molvärk i nedre delen av magen, runt vulvan som strålar ut i bäckenet och bak i korsryggen. Väldigt långt ner. Det känns som mensvärk, men ändå inte. Ibland känns det som om någon stoppar upp knivar ”där nere”. Det känns som om man har ett spännband runt hela bäckenet… det är jättesvårt att förklara, jag vet.
Okej. Lägg sedan till mina andra besvär… och jag har sökt, sökt och sökt…
Till slut, efter mycket googlande fann jag denna bild:
Och alla punkter är mina smärtpunkter…
Vad är det då jag misstänker att jag har?! Jo, något som folk brukar bli rekommenderade att använda spiral (bland annat) för att minska sina smärtor… så det får mig ju att fundera ordentligt. Innebär det då att jag egentligen bara har lite ont, jämfört med vad jag skulle kunna ha? Jag menar, jag har så ont (kramper i hela magen) så jag inte kan andas. Innebär det att utan spiralen.. skulle jag ha så ont så jag blir medvetslös? Ja, eller liknande?
Så. Endometrios heter det jag tror jag har.
(Har fetmarkerat mina symtom)
Symptomen är flera och individuella, den allra vanligaste är extrem menstruationssmärta. Vissa kvinnor med svårare endometrios har ont hela tiden utan uppehåll, medan ett fåtal med en lindrigare variant inte har ont alls, utan sjukdomen upptäcks i samband med ett annat kirurgiskt ingrepp. Svårigheter att få barn förekommer, men omfattar ej alla kvinnor med endometrios, omkring 60% av alla kvinnor med endometrios har normal förmåga att bli gravida.
En vida spridd myt om sjukdomen är att den enbart drabbar vuxna kvinnor. Detta är helt felaktigt, även flickor i tonåren kan vara drabbade även om deras symptom ibland kan vara lindrigare på grund av att endometriosen inte hunnit få så stor utbredning.
En annan myt är att sjukdomen försvinner efter en graviditet. Detta sker inte heller, men vissa kvinnor upplever endometriosen som lite mindre besvärande efter att de fått barn.
Det är väldigt vanligt att endometriosdrabbade kvinnor söker hjälp för alla olika symptom de har utan att inse att de alla har ett sammanhang, och bland annat därför är det svårt att uppskatta antalet som är drabbade, det antas finnas ett stort mörkertal.
En del drabbade uppger även till exempel magproblem (liknande IBS) och smärtor vid urinering. Dessa symptom uppträder särskilt under menstruation och ofta även i samband med premenstruella besvär.Symtom kan vara:
Mycket kraftig menstruationssmärta, smärta som för vissa kan förvärras i slutet av menstruationen
Riklig menstruation, vissa drabbade kan blöda över en deciliter blod per menstruationstillfälle
Samlagssmärta (av och till)
Smärta vid användning av tex. tampong
Smärta i korsryggen och ut i benen
Smärta när man kissar eller har avföring (kissar, det händer, fast jag bara bloggat om det någon gång)
Förstoppning och/eller diarré (förstoppning 2 dagar av 30, diarré 28 av 30)
Trötthet, utmattning
Feber
Infektionskänslighet
Ofrivillig barnlöshet
Depression
Så. Hum. Inget botemedel finns. Antar att jag får leva med det tills jag når klimakteriet…
Har jag förressten berättat att det SÖTASTE har flyttat in till oss?! Nåja, det kommer i ett annat inlägg 🙂
