Var ju på Weekend fesival i Espoo i fredags.
Missade Skrillex… därför att det var strul. Vi var inte ensamma om man säger så…

När vi väl först hittade busshållsplatsen i Helsinki, var den skitlång. Jag skojar inte… Precis som artikeln beskriver, så var kön 300m lång. Så vi beslutade oss att ta tåget (9 Euro extra) till Martinlaakso… och där var kän ÄNNU längre! Köade i 2-3 timmar innan vi kom fram till festivalområdet. Då var klockan 21.

Kollade på David Guetta, och vi stod långt bak så vi gick tidigare för att slippa köa för att få komma hem. Jomentjena. Bussen vi åkte med, som vi fick plats i kom 01:48!

Redan då kände jag mig hängig och trodde att det var för att jag var kall. Det är kallt på landsbygden i Espoo!

Morgonen efter var jag totalt genomförkyld, så nåt festivalande var det inte tal om. Iallafall inte om vi skulle upprepa samma procedur igen, så vi gav upp redan på morgonen. Nu i efterhand hade det tydligen varit smidigare igår, men det var också 10 000 mindre pers dag två.

Nåväl. Nästan hela lördagen spenderades på hotellet förutom en promenad ner till Apoteket och för att hitta nåt att käka. Resten av tiden har jag legat i sängen och svettats som en gris, snorat och hostat. Så även halva söndagen, dvs idag.

Innan vi lämnade Helsinki gick vi till apoteket igen för att införskaffa paracetamol (typ alvedon) så jag kan hålla min feber i schack.

Nu sitter jag här ensam på ett stendött hotell i Borgå och vet inte vad jag vill längre. Jag försöker hålla hoppet uppe, men jag lovar att det inte alls är kul att vara i ett land där nästan ingen pratar svenska, man är helt ensam, känner ingen och till råga på allt; är sjuk och ynklig.

Just nu vill jag åka hem och skita i allt det här, men jag vill ju också ha en utbildning, speciellt denna. Jag försöker intala mig själv att det kommer att bli bättre. Jag blev ju så glad när jag väl kom in, så jag får hålla fast vid den känslan.