Jag har lärt känna en helt underbar människa sedan tiden jag bodde i Finland. Ja, jag har lärt känna många fina finska människor, men speciellt EN som förstår mig. Vi har pratat flera timmar varje dag sen vi träffades, hösten/vintern 2012. Han kan jag berätta ALLT för. Han är som min tvillingsjäl.. eller typ. Han är min bästa vän! Vi vet var vi har varandra. Vi (iallafall jag) älskar honom för den han är (finne och allt ;)). Nej men, han är som jag. Vi tänker väldigt lika. Han dömer mig inte, han gillar mig för den jag är. Vi är inte alls sexuellt intresserade av varandra. Vi är väldigt, väldigt nära vänner.
Det har gått 5 dagar sen jag alls (som sagt vi pratar dagligen, och om vi inte gör det är något fel) pratade med Antti. Han berättade att han var tillbaks med Olga (hans on-and-off-flickvän), vilket hela vår relation byggt på… att när de löser sig mellan dem, då behöver han mig inte längre. Vilket från min sida var mer som ett skämt.
Vi brukade prata flera timmar varje dag och nu har han inte tid med mig längre…
Precis vad jag trodde. Jag duger bara när någon vill ha något. Får väl se om han hör av sig. Jag lär inte krusa igen…
Det låter säkert sjukt barnsligt, men han vägrar prata med mig och när han väl gör det är det kort och avhugget… likosm vad fan? Var ärlig och säg om jag gjort nåt dumt istället för att bete dig så där!