Ibland, ibland inte. Det var mycket värre förr, då vi hade hemskt ostädat. Jag mådde förvisso inte bra då (svår depression), så jag orkade inte ta tag i det. Nu är det bättre och därför är det lättare att hålla iordning det hyfsat. Nog för att vår hall ser ut som ett krigsområde, men jag skäms inte för det.

Sen å andra sidan kommer aldrig någon oanmäld hit.

Vi brukar nog dela på det, men på sista tiden måste jag nog säga att det är jag då han jobbat så mycket. Dock tar han hand om tvätten.
Jag börjar tröttna lite iallafall, för det känns som om ju mer jag plockar och städar, desto mer blir det att städa. Det tar liksom aldrig slut, det fylls på hela tiden med saker som ligger på fel ställe. Och då blir jag pedant. Tycker att det är skitjobbigt rent ut sagt. Så nu tar jag ett rum i taget under veckan. Men det blir inta alltid som man tänkt sig.

Ärligt talat, nej det gör jag inte.
Jag har själv inget kliniskt rent hem, så om jag däremot kommer hem till någon som inte har en enda grej framme, då blir jag lite fundersam. Men jag bryr mig inte direkt heller, det är väl upp till var och en kan jag tycka. Jag umgås ju inte med folk för hur ofta/lite de städar, utan för att jag gillar dem som personer.

Jag vet ju själv också att om man inte mår bra, så prioriterar man annat än städning. Det kan man ta hand om när man mår bättre anser jag.

Öh, nej.
Det kan man väl inte säga direkt. Däremot vet jag var jag har alla saker. Nästan. Eller i alla fall på ett ungefär. Har aldrig varit organiserad, jag vet inte hur man gör. Det borde väl gå hand i hand med personlighet? Jag är impulsiv. Så organiserad, nää… 🙂