et känns ju som evigheter till augusti. Eller inte just till den månaden egentligen.. men om man räknar. FEM månader. Det är ju massor av tid kvar ju! Känns som om allt kan gå på tok under de månaderna. Jag är så nojig denna gång. Inte speciellt skojigt alls. Kan inte minnas att det var så här förra gången. Då tog jag allt med ro och allt var helt ok.
Kanske beror på att jag inte har känt något alls än. Eller jag vet inte.
Låg igår och knölade med händerna på magen för att se om jag fick nån respons. Det tog ett tag men jag _tror_ att h*n svarade med en buff. Men sen var det lika lugnt som alltid. Tänk om det är nåt fel på den?
Jasmine var vild… *minns*

Grejen är väl den att man läser för mycket och allt man läser tror man ju på eller hur? 😉 Men iallafall, det står att man _kan_ känna bebisen tidigare om man är omföderska. Cirka 2 veckor tidigare. Så jag tycker att jag borde känna något nu. Eller iallafall snart. Kände Jasmine i vecka 20+2.

Jag vet att många har undrat över vad jag gjort eftersom att jag varit så ”hemlig” den senaste tiden..
Nej, jag har varken tatuerat mig eller piercat mig… 😉
Nu behöver jag inte vara så hemlig längre, för nu vet alla. Nästan alla iallafall. 🙂

Igår var jag och Erik på USÖ och tittade på vårt andra barn. Jajjemänsan. Det lever en liten parvel innuti mig, och h*n beräknas att titta ut runt den 24:e augusti. Jag är i 18:e veckan (4:e månaden). Jag har vetat om detta ända sen den 6:e januari, men har inte velat säga nåt ifall det skulle hända något.

Och jag är lycklig! Så jag vill inte ha några ”åhh stackars dig”-kommentarer och liknande. Att jag är gravid är helt frivilligt och det var på sätt och vis planerat, eftersom att jag alltid velat ha den ålderskillnaden på mina barn som jag får nu.
Dessutom har jag alltid velat ha två barn, och när detta barn är fött blir det inga fler. Och då kan jag ägna mig åt ”karriären” helt och fullt.

Jag är så lycklig! Helt totalt vrållycklig!
Skulle kunna skrika rakt ut så alla hörde… men jag ska hålla mig i skinnet 😉
Har varit iväg idag och det är. Precis som alla sa.

Igår när jag kom hem hoppade jag in i blomsteraffären för att kolla vad de tog för porslinskatterna. Har tänkt att köpa en till min mamma när hon fyller år den 3:e mars. De var inte så jättedyra, så det blir nog en sådan. Köpte en badbomb som luktade jättegott som jag tänkte att jag skulle ha i badet senare när jag nattat Jasmine och så…

Trodde jag, för sen fick jag ett mess på icq av Lisa som sa åt mig att tappa upp vatten på flaskor för vi hade inget vatten. Trodde att hon skämtade, men hon hade sett på ”Tvärsnytt” att det hänt något. Mycket riktigt. Fjärrvärmen hade slagits ut i hela Örebro pga en läcka… Det var det varmvattnet… Men asch då tänkte jag, sååå kallt kan det ju inte vara… så jag tappade upp ett bad, vattnet var ljummet så jag tänkte att ”det går nog ändå”. För att försäkra mig kokade jag vatten på spisen för att ha i, så blev det iallafall lite varmare.

Vad händer då? Jo.. vi har nåt fel på ena plattan och strömmen slås av. Jahapp.. där står man då mitt i bäckmörkret och undrar vad som händer… kollar in till grannen. Jodå, där lyser det minsann, så det är plattjäveln igen… (inte första gången) så det är bara att leta upp ficklampan och slå på jordfelsbrytaren igen. Så kom lyset tillbaka och jag tänkte äntligen få ta mitt sköna bad…

Åhå jaja vad skönt det var… *inte* Fy… har nog aldrig frusit så i hela mitt liv! 😉
Satt där i det nu nästan iskalla vattnet med gåshud över hela kroppen. Men bada skulle jag. Jo jo minsann 🙂 Hade ju sett fram emot hela dagen.
Så det blev ett mycket snabbt bad. Såg till att bli torr fort, på med kläder och fort ner i sängen med täckte på mig. Tänkte mysa framför tv:n men somnade efter 21:00… vaknade till när Erik kom hem vid 22-tiden. Frös fortfarande då, kanske var det kallt i lägenheten… för jag var inte kall direkt. Men frös så jag skakade. Erik trodde att jag var sjuk.

Idag har varmvattnet kommit tillbaka. Herregud vad beroende man är av varmvatten egentligen. Helt sanslöst bortskämd är man. *tycker*

Nåväl, har precis ätit lunch med Jessi, Jocke och Jörgen. Kinamat. Gott gott!
Jessi och jag åt wokad kyckling med broccoli. *mumsigt*

Allvarligt talat. Vad har man mobiltelefoner till om man ändå inte ringer med dem?
Sitter och väntar på att sambon ska komma hem från jobbet. Det skulle inte bli så sent idag trodde han. Näää… klockan är över 10 på kvällen!! Det finns något som heter telefonsamtal… som man kan meddela att man blir sen.
Om jag inte kände honom bättre än vad jag gör skulle jag misstänka att han gjorde annat nu än att jobba, men han och hans far har eget företag. Blir så piss bara… för JÄMT går jobbet före. Alltid! Jobbet går före hans hälsa, hans vänner och hans familj.
Jag hoppas att jag inte tröttnar för jag älskar honom verkligen, men om jag nu skulle göra det… undrar om han kommer tycka att det var värt det.
Blir så jävla sur bara när han vet att jag är trött och vill sova och inte sitta uppe och oroa mig. Men inte fan ringer han för det. *sur*

Ohoj!
Gud vad roligt det var att bowla, trots att jag fick stryk så det räckte och blev över. 😉
Synd att man inte gör det oftare. Träningsvärk har jag i högerhanden iallafall, trots att jag tog det lugnt… Nåväl, det var ju som sagt 4 år sen sist, så vad kan man räkna med? 😉

Efteråt åkte vi (Jessi & jag) hem och hämtade barn från dagis för att senare ta bussen till stan igen. Vi gick runt och Jasmine ver INTE rolig att ha att göra med. Vi var på HM och barnen satt snällt och tittade på video medans vi tittade på barnkläder. Plötsligt hör jag Jasmine ropa på mamma, men när jag kommer till videon finns hon inte där. Inte vagnen heller… PANIK!! Var är hon??? Jo, hon är på väg ner i rulltrappan med vagn och allt. Lyckligtvis hindrar en expedit henne från att gå närmare… och hon upptäcker mig. *puh* Sista gången jag lämnar henne så iallafall… Bara tanken på att hon varit nära att slå ihjäl sig gör mig vettskrämd och jag förbannar mig själv över att jag lämnade henne vid videon.

Grejen är den att hon VILL INTE sitta still i vagnen… sneast jag var på stan med henne var för ett halvår sen, för det är samma visa om och om och om igen…

Så gick vi in på Lindex. Jessi skulle köpa bh och ungarna sprang runt i affären. Lyssnade inte för fem öre, så jag sa åt Jasmine att var hon inte snäll så tog vi bussen hem. Hon lugnade sig lite och satte sig i vagnen. Sen fick hon nåt ryck och skulle ur… men fastnade med foten och halvståendes höll på att tippa framåt.. med vagn och allt!
Kan inte beskriva känslan exakt men det knöt sig i magen. Fy, det var otäckt! Men jag han få tag i henne.
Sen vidare till Mc Donalds där hon åt kanske 5 strips… hon har ingen ”lust” att äta… kan ju missa en massa roligt då ju. Efter en strid igen där inne åkte vi hem.

Väl av från bussen och på väg hem får ungen ett utbrott igen och bara vrålar med den ljusaste röst hon har (vilken jag blir galen av) så jag ryter till och säger att nu är det bra, det räcker nu! Skulle jag inte ha gjort, för hon skriker ännu mer och jag börjar tappa det lilla tålamod jag har kvar. Lyckligtvis är vi hemma om 3 minuter och Erik är hemma. Skönt med avlastning.

Några minuter senare är vi dock sams igen. Men ca 3 timmar senare ryker Erik & hon ihop. Hon bara vrålar utan anledning, vill inte säga varför.. utan bara skriker efter mamma. Att jag säger att jag kan ta henne, spelar ingen roll för pappa Erik.. som nu är så arg så man nästan kan se hur det ryker ur öronen på honom…
Så jag går in och avbryter dem, vilket resulterar i att han blir vansinnig och drar hemifrån. Jag står kvar, chockad och kan inte riktigt förstå vad som händer…
Men jag försöker lugna ner Jasmine, samtidigt som jag är så arg så jag kokar på Erik.Jag gör i ordning henne för natten och nattar henne. Hon lägger sig snällt och jag säger att jag finns här om hon behöver mig.
Då kommer pappa in och hon vill att han ska gå… och han får ytterligare ett utbrott och säger att han inte tänker komma hem mer. Jag säger åt honom att det kanske är lika bra just nu. Sur som en ättiksgurka smäller han igen ytterdörren så rutorna skallrar och Jasmine börjar gråta igen.
Efter att ha lugnat henne en andra gång lägger hon sig och jag nattar om henne.

10 minuter senare kommer han och ber om ursäkt. Han vet inte varför han blir så arg.
Han säger att han känner sig värdelös och att vi inte vill ha honom.

21:40 kommer Jasmine in till oss. ”Titta mamma” säger hon och visar mig en hjärtformad pärla. Den har ramlat ur näsan. Så det var hennes anledning att bli hysterisk. Hon hade stoppat in en pärla i näsan (nej, hon har inte sett/läst Madicken) och visste att skulle pappa få veta det skulle han bli jättearg (vilket han blev ändå).
Vi sa till henne att man inte får stoppa in saker i näsan, för då måste man åka till doktorn. Pappa och dotter blev sams och kramades.

Ibland undrar man varför man skaffade barn… och ibland undrar man varför man skaffade pojkvän… men att ha båda är helt underbart de flesta gånger, trots att ibland vill man bara försvinna…

Ikväll ska vi på 30-års fest… med barn, så fest och fest kanske det inte blir…
Men det spelar inte mig nån roll…