Om jag hade en internetuppkoppling på datorn hade jag ventilerat mig som fan nu, men det har jag inte…

Önskar att det fanns en enda människa som jag kunde prata med och veta att allt jag vill säga stannar där. Därför testar jag folk i min närhet och av deras reaktioner vet jag att jag gjort rätt.

Om man inte har gått och pratat bakom ryggen på mig (även om det är av oro eller annat) borde man inte bli förbannad, men det blir dom.

I mina ögon så borde man gå till personen det berör direkt… Om man undrar över något. Men så har inte skett, därför testar jag för att se vem jag ska ”akta” mig för.

Och dom verkligen vet vad som hände för ett år sedan borde förstå det. Men det gör de inte heller.

Så nej, jag har lärt mig den hårda vägen. Lita inte på någon! Inte ens de som står dig närmast.