Helgen kom och gick

Det var en intensiv helg. Dessutom var jag ”barnledig” (kallar det så när M är på korttis, min 17-åring är rätt självgående).
Fredagen bestod av pyssel med katten inför utställningen.  På kvällen åkte jag till Conventum för att hjälpa till med förberedelser inför de två kommande dagarna. Kom hem vid 21:30 och åkte till ica och köpte en massa snask.

Lördagen ställde jag ut Uffan för första gången som vuxen. Trodde det skulle gå åt helvete, för hemma är han inte speciellt samarbetsvillig om vi säger så. Men det gick jättebra! Han var lite nervös, men han skötte sig perfekt! Faktiskt bättre än andra jag haft med första gången.  🙂 så nu är jag väldigt taggad att fortsätta.

Jag skulle ha hjälpt till på utställningen på lördagen. Brukar göra det för att sitta på en utställning i flera timmar och vänta på att få gå hem, brukar vara himla tråkigt. Den här gången hann jag inte jobba alls. :/ skum känsla. Men jag träffade massor med ”bekanta”, kikade (och klämde) på avkommor och mina avkommors avkommor. Jätteroligt verkligen! Sen kom flera obekanta ansikten fram och frågade om det var jag som föder upp under S* Fonrims. Det har aldrig hänt förr och det komiska är att de beundrade mina katter… och pratade lite om kommande avel, fast jag inte ställt ut dem på jättejättelänge.  🙂

Söndagen spenderades mest i sängen. Tydligen var det för mycket intryck så jag sov, sov och sov. 😉 Eller… så försökte kroppen sova bort den annalkande förkylningen. För i morse vaknade jag tung i huvudet, rinnande näsa och kli i öronen och halsen. :/
(Fast har väntat på det, det var ju typ 2 v sen terminen började och det slår aldrig fel)

Nu ska jag stoppa upp näsan, klä på mig, för snart är det skoldags. 🙂

Mot skolan!

Idag känner jag mig inte lika låg som jag gjort de senaste två dagarna. Kanske, kanske börjar medicinen verka bättre nu? Är inte uppe i full dos ännu, men det är helt klart bättre än när jag började med den.

Jag äter Lamictal, 100g för tillfället.  Den är stämningsstabiliserande och ska hjälpa mig att inte dippa ner i det mörka hålet. Jag har även fått Lyrica mot min GAD (generaliserat ångestsyndrom), men den är dosen är fortfarande rätt låg, 50×2, då jag är på upptrappning.

Nu ska jag snart gå av bussen och gå in till skolan. Ruskigt kallt idag. Minus 20 ungefär… längtar efter våren!

Tweakar

Det är ganska hemskt hur mycket av kodandet man tappar när man inte pysslar med det så ofta. Har försökt att tweaka hela kvällen, men det verkar som om det är en ny typ av wp-kod, man inte kan editera (?). Iallafall så fattar jag inte hur man gör…haha! Men jag gillar att widgetarna är bättre än för två år sen, väldigt simpla och bra, inte mycket man måste pilla med själv. Dock saknar jag lite gamla plugins, men det får väl gå utan. Tipsa annars om roliga/bra/nyttiga plugins som jag borde använda. 🙂

 

Long time, no see…

Ända sedan jag sedan jag la ner Manulog 2014, har jag skrivit på annat håll, bakom lås och bom. Jag älskar att skriva och det finns inte mycket som slår känslan av att skriva ur sig sin frustration. Men det blev helt enkelt för mycket för mig det året, massor med saker som skedde vilket fick mig att må jättedåligt. Men som sagt, nu är jag tillbaka igen. Förhoppningsvis lite klokare. 😉 Jag kommer dock alltid vara den jag är. Så ibland kommer det säkert inlägg som folk retar sig på, men so be it. Jag tänker inte ändra på mig för att göra andra nöjda och glada. 😉

Det har hänt massor med mig de senaste åren. För er som inte vet så pluggar jag upp mina betyg på Örebro Folkhögskola, är klar i maj. Jag har fått svar på varför jag är som jag alltid varit, blev diagnostiserad med Bipolär typ 2 i oktober förra året. Jag har fött upp ytterligare en fin kull skogisbebisar… och en hel del annat som jag kanske återkommer till vid ett senare tillfälle.

Det är jätteroligt att vara tillbaka i ”skrivarvärlden”,  och kunna ventilera sig ”öppet” igen, men nu måste jag dessvärre sova lite. 🙂