Som om livet inte vore pissigt nog.
Jag vet idag att den där glassen inte var det enda som gjorde mig illamående, även om den bidrog en hel del.

Jag har gått och spänt mig under halva månaden, knaprat lugnande och försökt hålla mig ovanför vattenytan. De senaste dagarna har jag inte kunnat fungera utan min medicin alls, och jag är så dåsig pga den. Idag mår jag iallafall inte illa *peppar peppar* men jag känner mig seg och tung i huvudet. Som om jag inte fått sova på flera dygn, men faktum är att jag sover bort hela dagarna tills det är dags att hämta barnen på dagis/skola.

Jag vill inte ha det så här!!

Jag vill kunna vara fri från ångesten, och just nu är det helt omöjligt för det har hänt saker i mitt liv denna månad som jag inte själv har kontroll över. Och jag vet att man inte ska ropa hej – men jag känner på mig att det kommer att gå käpprätt åt helvete, och jag vill verkligen inte det!
Men jag kan inte styra över någon annans liv.

Så jag försöker att undvika att tänka, det gör ju mitt undermedvetna så bra ändå. Men jag blir så frustrerad! Jag vill hjälpa, men jag kan inte!

Och som grädde på moset fick jag veta att OTH har uppehåll till 11 April! Liksom, hallåååå!!!

*gräver ner mig*

Igår åt jag glass… och en yoghurt.
Sen pajjade magen och nu sitter jag här och mår så jävla illa. 🙁
Jag är laktosintolerant och ska inte äta sånt med mjölk i, det vet jag, ändå gör jag det ibland. 🙁
Det är svårt att lära gamla hundar sitta heter det ju, och det stämmer så väl in på mig.

Det värsta är att må illa, jag har ju emetofobi och det gör inte saken direkt bättre. Så det blir en ond cirkel. Jag mår illa, vilket yttrar sig i ångest och jag måste käka lugnande för att fungera normalt… vilket jag inte gör eftersom att jag får ta så många, för illamåendet ger sig ju inte så lätt.

Urk! Vilken dag.
Hungrig är jag också, men jag vågar inte äta nåt…

Blä!

[tags]Emetofobi, Illamående, Ångest[/tags]