Idag blir jag ruinerad…
Men det är det värt!
Jag gör allt vad jag kan för att han inte ska ha ont. :3
Min lilla Spynkedink är hos veterinären och kommer att bli så bra så. Har bytt vet för hos den nya har de tandspecialister, precis vad han behöver. De ska röntga hans tandrötter och ta bort så många tänder som behövs. Det kommer att kosta minst 700:- så mycket vet jag…
Igår blev vi äntligen med ny skrivare! Jag är så lycklig! 😉
Hela veckan har jag gått och dreglat efter pizza och sagt att okej, på lördag så får jag äta det.
Vad händer? Jag kliver in i pizzerian och kommer ut med en kycklingsallad. 😉
Bara för att jag fick, så vill jag inte ha? Blev inte ens sugen. Det måste vara nåt fel på mig. 😉
Och det gör ont i magen. Kan inte ens skratta utan att det gör ont… dumma träningsvärk.
Och så sitter ni och skrattar elakt åt mig, era busar! 😉
I natt har jag fött barn.
Men det finns inget barn och jag har inte drömt…
Men jag har sååå ont! Kan inte ligga eller stå, sitta går bra iallafall. Eller ligga, det går bra tills jag ska resa mig upp.
Känns precis som dagen efter en förlossning. Ont, ont, ont i hela kroppen!!
Vad det beror på är ju iallafall solklart. Jag har inte fött barn… jag har tränat.
Men hur f*n strechar man magen efteråt?!
Det är ju inte så att jag inte stretchat, men jag vet då inte hur man stretchar något inuti som man inte kommer åt att nå annat än med träning… Bara att härda ut och vänta på nästa genomgång. 😉
Jag minns från min barndom att min mamma brukade göra pölsa åt mig till middag och jag har ett visst minne av att jag tyckte mycket om just detta. Varav jag kliver in i butiken och handlar med mig en burk för jag blev sugen (??) och tänkte att det där skulle ju smaka bra.
Uäck!
Min kloka dotter berättade för mig att smaklökarna minsann ändras när man blir vuxen och jo tack, det har de då gjort! Eller så minns jag helt fel och tyckte inte om det alls… Hur var det nu mamma?
Om någon av dina nära berättade något hemskt i förtroende och bad dig inte att berätta vidare, skulle du då vara tyst om det? Även om det innehöll att din nära använder droger?
Nu kanske jag bryter det förtroendet, men jag måste få råd i denna fråga.
En av mina nära vänner berättade nämligen detta för mig för inte så länge sedan. H*n sa att h*n hållt på med Amfetamin hela veckan för att kunna fungera normalt, men att kroppen nu hade tagit stryk. Först skrek h*n på hjälp, men efter en tids diskussion så sa h*n att h*n inte behövde hjälp för att h*n inte var beroende.
Jag kontrade med att om man behövt ta detta varje dag för att ”orka med” så är man beroende, men det sa h*n var helt fel… Vad vet jag? Jag har aldrig och kommer aldrig att prova.
Iallafall, så bad h*n mig att inget säga till anhöriga, trots att jag känner dem väl. Jag lovade detta, precis som jag skrev i den öppna bloggen. Jag håller tyst så länge h*n är lugn.
Personen det gäller är mycket medveten om vad h*n gjort och vill inte (säger det till mig upprepade gånger) fortsätta och har inte mer att ta heller. H*n blandar med alkohol för att inte avtändningen skall bli så jobbig.
Detta är alltså en person som jag älskar så högt att jag knappt kan beskriva det. H*n betyder så mycket för mig.
Vad ska jag göra?!