Igår var jag på dejt med två raringar.
Vi käkade lunch på Stadsträdgården, indisk buffé som var annorlunda men smaskig. Sen pratades det mycket som vanligt, och skrattades såklart. Längtar redan till nästa gång. Kanske ska börja kolla runt efter nya restauranger att upptäcka… det diskuterades ju Drängen, så det kanske vore nästa plats… vad vet väl jag?

Idag ska jag testa något helt nytt… men jag återkommer senare i kväll om vad och hur det gick.
Nu ska jag förbereda mig mentalt, eftersom att faderskapet ringt och terroriserat hela natten nu igen. Behöver inte säga hur jag mår just nu.

Syrran ringde mig i går kväll, runt midnatt och ville att jag skulle rädda henne. Det var en äldre herre (dubbelt så gammal som hon) som tyckte att de kunde gå hem till honom och göra diverse olika övninvar. Och som den gentlekvinna min syster är ville hon inte vara otrevlig och be han dra, dessutom bjöd han ju henne på drinkar.
Så jag satte på mig min superwoman-dräkt och flög iväg… eller typ i den stilen, men jag flög inte…

Hamnade på Björnstugan för första gången i mitt trettioåriga liv och det var helt okej. Tyvärr så råkade jag ju bli en aning berusad men inte så illa att jag inte kan leva med det idag. Vi försökte göra favorit i repris, men det ”funkarnte”. *hehe*

Nu ska vi gå iväg med Jasmine till en kompis. Hon ska gå på bio och restaurang Gyllene Bågen. Sen ska jag underhålla systerdyster och Malva och efter det ska jag ta reda på varför min mejl strejkar nu helt plötsligt.

Ha en skön lördag! Och för er som har missat (ännu en sak jag stör mig på) så är det INTE Halloween idag (eller igår eller förra helgen), det är och är ALLTID den 31 Oktober! Så att fira Halloween någon annan dag än denna är helt fel, och jag stör mig så otroligt mycket på att folk inte kan se skillnaden (sorry!), men det är ju som att fira jul en vecka före, bara för att man tycker att man vill… *muttrar* Hallå eller! Läs lite historia för sjutton gubbar!

Alla helgons dag firas alltid första helgen i November

Skrev för ett halvår sedan att jag hade problem med min klagande granne angående rökning på balkongen…

Idag blev jag uppringd av vår bovärd och han berättade att grannen ringt och klagat igen. Vi har nu löst problemet och jag citerar bovärden: ”..det är klart att du ska få röka på din balkong… det är inget snack om saken…” Det är tydligen så att grannen alltid sover med öppen balkongdörr och störs, vilket jag mycket väl kan förstå och sa även detta till bovärden. Jag påpekade dock att jag alltid undrat varför de jämt måste ha öppet om de nu störs så mycket och det undrade han också. *s*

Men vi har gjort en deal att det är rökfritt från klockan 21 till 07 alla dagar. Jag har inga problem med att gå ut i parken (även om man riskerar att bli våldtagen här ute nuförtiden) och röka, men jag kan inte lämna mina barn ensamma inne under den tiden. Vi bor i ett hörn, dvs vi ser inte in eller ut i lägenheten förutom från balkongen.
Bästa vore förstås att sluta röka, men det är ju mitt val vad jag gör eller inte gör.

Jag kompromissar gärna och är tillmötesgående om andra också kan vara det.

Jag känner mig ensam. Jag känner att jag inte kan prata om en del saker med mina vänner, de förstår inte och kommer aldrig att göra det hur gärna de än skulle vilja. Jag talar förstås om hur det är att leva med ett barn som är annorlunda. Jag har aldrig reflekterat så mycket över det som på senaste tiden. M är nu 4 år och är inte alls som en ”vanlig” fyraåring. Ibland kan jag bli så avundsjuk på andras friska jämnåriga barn. Barn som kan prata och göra sig förstådda… jag blir så frustrerad ibland på att vi bara står och stampar.

Vännerna försöker förstå, men att försöka föreställa sig något som man inte har varit med om själv, är svårt. Det är ju som att beskriva känslan och smärtan hur det är att föda barn till någon som aldrig varit i den sitsen.

Jag älskar min lilla snutta och skulle inte för en sekund byta ut henne mot ett friskt, vanligt barn, det är inte alls det det handlar om. Kan inte ens förklara känslan…