Jag tänker inte bli nedtryckt. Jag absolut vägrar. Och faktumet är att innan jag visste, så kände jag att ”jag inte ska ta det till mig”. Jag måste hålla det på avstånd. Det bara måste fungera så. Så även om mitt undermedvetna sliter och drar i mig just nu tänker jag inte låta mig sjunka. Så mycket har jag lärt mig under mitt år i terapi.
Jag ska sålla bort information som inte är bra för mig. Som bara gör mig ont. Jag har verkligen försökt tidigare, men det är först nu det känns som om det faktiskt finns en möjlighet att välja bort vad jag ska bry mig om eller inte. Möjlighet säger jag, jag kan inte svara på hur länge styrkan håller i sig.
Men jag känner mig starkare än någonsin. Äter inte antidepp längre och jag vill helst slippa det. Men jag har ifall att jag behöver, men nu gör jag inte det och hoppas att jag aldrig ska behöva det igen.
Han har alltså ringt idag. Full naturligtvis.
Men jag rasade inte!
