Kategori: Vardagligt

Katastrof!

- Susanna 2 Comments

Jag som var på så bra humör… nostalgisk som bara den eftersom min äldsta dotter fyller 9 år idag. Tiden flyger verkligen fram. Hon är i en underbar ålder just nu. Det är aldrig något tjat eller gnäll. Hon vill bara hjälpa till med allt. 😉 Det går att resonera med henne och hon förstår varför saker inte alltid blir som man tänkt sig.

Fast idag har jag förståelse för om hon inte kommer att gilla läget. Det är hennes födelsedag som sagt, och hon har bestämt vad vi ska göra i eftermiddag. Jag känner mig uppåt och peppad. Vill försöka ge henne en fin dag liksom.

Och så ringer de från dagis. Malva har ms!
Jag tappar typ all kontroll jag har. Det känns som om det hellre hade hänt vilken dag som helst, men inte idag!
Urk! Och så får jag vara den som ska ta hand om och sköta detta. Härligt när man har emetofobi. Inte. Får peta i mig ett gäng lugnande, inte för att det tar bort tankarna men det är iallafall bättre än inget.

Jag hoppas att jag pallar med denna dag… 😕

Ryyyyyser!

- Susanna 3 Comments

God fortsättning önskar jag alla mina läsare. Hoppas att ni alla hade en bra jul och nyår.

Sakta men säkert börjar jag återgå till mitt vanliga jag. Jaget utan panikattacker. December är alltid värst, men aldrig så illa som 2007.

Nyårsafton firades hemma. Trodde aldrig att barnen skulle orka vara vakna till tolvslaget, men tji fick jag. Nu kan de inte somna tidigt… inatt fick jag natta om dem vid 4 för de kunde inte sova… Hmmm. Fast det är inte bara dom, jag har totalvänt på dygnet jag med.

Idag ryser jag av äckel igen… ungarna har återigen löss. Jag svimmar, jag lovar!
Kan dom dö någongång… för evigt alltså. Dom är väl inte bra för någon?! De bara återkommer och återkommer… den här ”säsongen” har dom haft löss säkert 3-4 gånger. Jag kreverar!

Hua!

Det suger i min shoppingtarm, jag måste snart gå ut och shoppa nåt totalt onödigt… som en ismaskin tex. 😉 En sån som gör isbitar alltså. Eller så får jag hålla lite i pengarna så jag har råd att hämta hem Minnie om några veckor. Läääängtar!

God Jul!

- Susanna 2 Comments

God Jul på er alla kära vänner och besökare!
Hoppas att ni får en trevlig julhelg med en massa god mat och hårda klappar.
Själv är vi hemma i år och det ska bli sååå skönt! Granen är klädd, klapparna ligger redo för tomten när han kommer i morgon. Skinkan, revbenen och köttbullarna är färdiga. Bara att vänta med andra ord.

Men jag misstänker att jag kommer att spendera natten i mitt älskade badkar igen. 🙁

Tur i oturen

- Susanna 3 Comments

De senaste dagarna har jag koncentrerat min oro på Bibic, vår lille katt.
Han hade tandköttsinflammation, och fick åka till veterinären igår. Det första de sagt var att vi har två alternativ. Antingen tar vi bort honom direkt eller så chansar vi. Vi chansade och vi hade rätt. Bibic är en fighter.

Tydligen är det så att när man har kraftigt nedsatta njurar är det svårt att bli sövd. Eller egentligen att vakna upp ur narkosen. Han var sååå groggy igår. Kräktes och hade sig. Men idag mår han bra. Han är som han brukar, fast med 4 tänder mindre.

Jag var så himla ledsen och orolig igår över att det inte skulle gå vägen, men han ger inte upp så lätt vår lille pojke. Spelar ingen roll att det blev dyrt, pengar är aldrig en tanke när det gäller att åka till veterinären. Dock så vet vi att han inte kommer att leva så länge till, men så länge som han inte har ont och mår bra ser iallafall inte jag någon anledning till att ta bort honom.

Men sen å andra sidan gav de honom 1-3 veckor att leva förrförra sommaren när han fick sin diagnos… och han kickar fortfarande. Så man kan inte säga när det är dags eller inte förrän han blir kraftigt nedsatt och apatisk som hans systrar blev. Och har man levt 1½ år extra än vad man har fått, så tror jag nog att han är en ganska lycklig katt. Och vi är lyckliga alla dagar vi får med honom. När det är dags, då vet vi och då kommer han få gå.

Men det är inte idag.

Ner i helvetet och vänt…

- Susanna 2 Comments

Har som titeln, varit nere en runda i ångesthelvetet. Är dock på väg tillbaka upp igen. Hoppas att jag ska kunna stanna här uppe ett tag innan det är dags för nästa runda. Om ångesten varit 100% så är den kanske runt 85% idag, så jag överlever – nog.

Jag försöker att göra saker som är roliga. Har hittat en blogg som jag läser varje dag och förundas om människan verkligen menar allt h*n säger. Jag brukar inte tycka illa om folk, men denna person har inte alla hästar hemma om man säger så. 😉

En annan jag hittade ikväll är Tjockisbloggen, en helt underbar blogg som jag med största sannolikhet kommer att fortsätta följa. De skriver så bra saker, men som vanligt missuppfattar folk om vad det egentligen handlar om.

Som jag ser det handlar det om två vackra tjejer som trivs med sig själva. De är stolta över sin kropp och tycker om sig själva för dem de är. Det enda de förespråkar är att ”tjockisar” skal ha samma rättigheter som ”smala” i vårt samhälle. Vi skall inte tryckas ned, bli diskriminerade genom att bli kallade äckliga, fula, lata, korkade etc bara för att vi inte är smala.

Nu vet ju ni som läser min blogg att jag inte heller är trådsmal, vilket tär på mig emellanåt. Men jag har lagt all viktminskning på hyllan. Varför kanske man kan undra?

Jag har en 9-årig dotter. Hon är smalare än de flesta i hennes ålder, men hon tycker att hon har feta lår. Hennes mage ”veckar” sig när hon sitter etc…

Som jag ser det är att OM jag skulle dra igång världens hets runt min vikt visar jag henne att det inte är acceptabelt att vara tjock, vilket i hennes värld KAN få den konsekvensen att man måste banta. Det KAN, jag säger inte att det blir så, men jag tänker inte ta den risken.

Kalla mig gärna korkad, men så här resonerar jag.
Dessutom har jag ju redan ett barn med ätstörning – vilket gör det ännu mer viktigt att den äldsta ska kunna acceptera sin lillasyster som ”tjock” och faktiskt älska henne för den hon är.