Kategori: Vardagligt

Åh nej!

- Susanna

Min fina lilla bruntigré skogisflicka är inte längre någon bruntigré skogisflicka… hon har en liiiiiten, men dock vit fläck på bröstet! Åhhh neeej! Inte för att hon blir ful på nåt sett men aj aj. Hon är ju inte världens vackraste av skogisar, även om hon är väldigt fin. Men nån utställningskatt blir hon ju inte nu, då det inte finns så många bruntigré, men desto MASSOR med bruntigré och vitt. Så där sprack min plan om att hon skulle kunna ta titel. Nog för att hon skulle kunna ta dem, men det skulle ta hundra år istället för ett par.

Nåväl, hon kanske blir en fin avelshona istället.

Många tankar blir det

- Susanna 1 Comment

Nu är det inte roligt längre. Jag tror vet att jag måste gå till doktorn snart.
Min fot är inte rolig och min mage ska vi inte ens tala om. Jag misstänker att jag har Crohns, Ulcerös colit eller Colon irritabile… Plussa på detta med en rejäl dos av ångest och summera sen hur jag mår. Inte bra kan jag säga. Men jag skjuter bara upp det hela tiden, det kan ju bli bättre.

Magen började i somras med 3 veckors magsmärtor, kroniskt illamående (som ju är en superb känsla att ha när man har emetofobi) *ironi* Jag gissar att det var därför jag rasade i vikt. Nåväl sen fick jag behålla maten iallafall, det lilla jag petade i mig. Lugnet varade i någon vecka, sen var det dags igen, fast åt fel håll. Jag menar, hur normalt är det att först gå på toa i snitt 10 gånger om dagen för att sen inte gå alls på 2 veckor?! För att inte tala om svullnaden i magen, gaser hallelujah! Helt underbart med gaser när man inte kan fisa eller rapa. Yeehaa… Aj aj. Och så kom illamåendet tillbaka. Jippie!

Jag har uteslutit allergier, har testat laktosfritt, mjölkfritt, glutenfritt osv, men det hjälper inte oavsett. Man ska inte heller dricka kolsyrade drycker eller röka, men just nu är det det enda två saker som faktiskt får mig att fisa och rapa, så det får jag ju köra på. Tills jag orkar gå och kolla upp det. Jag ringde ju till vc i somras men de ville inte hjälpa mig för jag trodde då att det var gallan som spökade, och de tyckte att jag skulle ringa till kirurgen direkt. Men jag var ju inte säker, hur ska jag kunna veta? Jag är väl ingen läkare heller?! Puckon!

Just nu är det hyfsat lugnt i magen – tills jag får ångest. Som inte är helt oundvikligt när min största fasa uppenbarade sig igår. Han ringde och hon svarade. *suuuck* Fast jag kan inte avgöra om han var i startgroparna eller inte. Vi får se idag kanske, eventuellt ska vi dit senare i kväll. Han vill gratulera Malva, eftersom att han inte kunde göra det förra helgen för att han var upptagen med att supa.

Som sagt, många tankar blir det…

Födelsedag

- Susanna

Jag blir alltid lika nostalgisk när barnen fyller år. Det är inte bara deras dag utan även en stor dag för mig. Jag har ju faktiskt fött fram dem just denna dag. Och idag är det alltså dags att bli nostalgisk igen, för min lilla tjej, blir stor tjej idag. Om bara ett par minuter för att vara exakt.

6:e september 2002, kl 09.33 föddes hon och hela karusellen drog igång. Om jag fick göra om det igen skulle jag definitivt göra det. Lätt! Jag menar inte bara förlossningen utan allt det jobbiga som kom efteråt. Charmigare och goare unge finns knappt… förutom storasyster såklart. 😉

Bilder och sånt kommer upp senare, men på hennes egen sajt: www.ringblommor.com

Nej!

- Susanna 1 Comment

Sålla bort. Sålla bort. Sålla bort. Nej nej nej nej! Tänk inte, känn inte!

Jag har ju klarat mig så himla bra hittills… och nu går det neråt. För första gången på länge fick jag en sån där tanke som jag inte ska ha, en sån där tanke som inte är bra för mig. Jag ska inte bry mig, det är inte mitt liv. Jag vet att jag inte pallar att leva som jag har gjort. Med den ständiga ångesten, tänk om… som bokstavligen åt upp mig. Som fick mig att må dåligt. Som har fått mig att må dåligt ända sen jag var en liten, liten tjej.

Han ringer nu dagligen. Jag orkar inte. Han säger att han älskar mig. Något som han aldrig har sagt tidigare. Jag blir därför orolig. Varför ska jag vara orolig? Har jag något att vara orolig över? Är det som jag tror, som jag tänker? Är det kört nu? Är det så illa verkligen eller målar jag fan på väggen igen?

Hur gjorde jag sist när jag slutade bry mig? Jag svarade inte i telefon, så var det ja. Fast nu ringer han från hemligt nummer så jag kan ju inte vara 100 på att det är han som ringer… Jävla skit, det här går ju inte. Jag får tala om hur det ligger till för dagis och skola, så de kan ringa mig på mobilen istället för hem. Det numret har han ju inte iallafall. Än.

Skojigt!

- Susanna

Gillar man att skicka och få vykort är Postcrossing en strålande idé. Jag upptäckte det för ca 1 månad sedan och hittills har jag fått 13 vykort från 10 olika länder, samt skickat iväg 12 kort. Man kan säga att det är som ett slags kedjebrev, fast ändå inte. Så länge du inte skickar, får du heller inte några. Postcrossing är helt gratis, förutom korten och frimärkena såklart.

Så gillar du vykort – både att skicka och få så är Postcrossing verkligen något för dig!

Och så har jag hoppat på Brevkollektivet igen. 🙂