… men ombytlig som man är så gick det inte ens sex månader innan jag saknade att skriva. 😉

Visst har jag andra bloggar, men samtidigt är detta ju mitt ”hem” där jag samlat allt jag skrivit sedan jag började skriva på nätet, så mina 2009-inlägg kommer troligtvis att flytta hit så småningom.

Så jag är tillbaka, lite sporadiskt kanske i början… En del inlägg kommer dock att vara bakom lås, och för att läsa måste du registrera dig. Jag jobbar just nu på det, så du kommer att märka när det är dags. Nu ska jag först rensa i röran. 😉

Jag har inte gått och dött, jag lovar. Dock står det still med motivationen. Min mage är inte bra ännu. 🙁
Jag misstänker mer och mer att jag har IBS, eftersom att de flesta symtomen jag har pekar på det. Så en del dagar kan jag inte äta något, medans andra dagar är det inga problem. Jag har även testat olika maträtter för att kolla vad det är som ger symtom, men när jag väl är inne i ett skov så kvittar det om jag äter kokt fisk med smör eller potatismos… Magen reagerar oavsett. Sedan kommer det kroniska illamåendet, vilket gör att jag tappar aptiten, eftersom att jag vägrar att kräkas.

Så nej. Här är det ganska lugnt, men jag kan ändå kanske glädjas mitt i eländet. För jag väger mig varje fredag ändå, och sedan i december/januari har jag nästan gått ner 10 kilo…
Kanske inte alls är bra att gå ner så fort, men det syns inte (tycker jag) och med tanke på att jag mår som jag gör kanske det är bra att gå ner ifall jag måste ”äta upp mig” igen. För när man måste gå på toa i snitt 10 gånger om dagen och man samtidigt mår illa konstant, då är det inte roligt. Annars kan det gå upp till 2 veckor innan jag ens behöver göra nummer 2. Inte helt normalt eller hur? Det har inte alltid varit så här, såklart. Jag vet bara att just detta elände började efter mitt första gallstensanfall… tror det var 2007, så jag borde vara härdad.

Så. Så är statusen. Jag återkommer när motivationen återvänder.

Så. Jag råkade ju naturligtvis balla ur och började smaska sådant jag inte trodde att jag längre behövde eftersom att jag var så less på att äta samma sak hela tiden. Det gick bra. I ett par dagar. Sedan fick jag djävulskt ont i magen. Och då menar jag ordentligt. Så jag försökte mig på att återgå till LCHF… skulle jag inte ha gjort. Detta var för ca 2 veckor sedan och sedan dess har jag haft kronisk magvärk som strålar ut i ryggen. Ibland är det till och med jobbigt att andas…

Levde på Voltaren ett tag, men har slutat sedan jag fick sura uppstötningar av dem som smakade plast (?!), ihärdig illamående och som sagt… värk! Så nu lever jag på Pepcid, som hjälper ytterst lite. Men hellre det än inte alls.

Själv gissar jag att jag har magkatarr, och jag förbannar mig själv över att jag slarvade och föll tillbaka. Nu kommer jag dock ta en paus och hoppas att magen kan lugna sig lite så jag kan göra en omstart. Jag har lärt mig läxan! Jag lovar.

Ikväll är det myskväll med familjen och det beställdes pizza och kebab. Pizza blev det för mig, så det ligger i magen. Alltså fyllningen, botten kan de behålla. 😉 Smakade även på dotterns kebab… och jag måste ärligt säga att fy vad äckligt det smakade! Urk! Både pizzafyllningen och kebabköttet. Kommer inte bli mer sånt åt mig iallafall.

Det händer saker med mina smaklökar…