Kategori: Vardagligt

2009 = Skitår?

- Susanna

Nu börjar det sakta men säkert gå utför. Han har ännu inte ont men han sover hela tiden. Jag visste att den här tiden skulle komma och vad passar väl bättre än detta år? Jag menar, jag har ju förlorat 2 älskade familjemedlemmar redan under 2009, så varför inte en till? *ironisk* Nu är det ju inte så att jag inte varit varnad, det har jag och när man tittar på honom så får man tanken att man borde göra något, vad som helst… men det är ju försent. Det var ju för sent redan för 4 år sedan så det bästa man kan göra är att ta hand om honom den lilla tid han har kvar. Min lilla chokladbit. Han kommer att bli så saknad.

Om det inte vänder, han har ju skrämts förut, så får han följa med till veterinären på fredag. Han har ju som sagt inte ont, och även om han inte får det så är han värd ett fint avslut.

Knäpp katt

- Susanna 1 Comment

Apropå torrfodret, så äter han numera det ”naturellt”… men inte som vanliga normala katter… Man kan absolut inte äta torrfoder ur en skål eller om det serveras på en tallrik, det går inte för det är superäckligt. Däremot om man lägger dem lösa på bordet eller golvet så går det alldeles ypperligt att äta dem. Så nu måste man alltså övervaka matningen/ätningen, eftersom att han inte äter annars… Han är totalt knäpp, jag säger ju det!! Men nu får vi hoppas att han ökar lite mer i vikt, för han går bara upp ca 100 gram i veckan. Kanske är det lagom? Själv tycker jag att han är lite tunn över ryggen, men han växer ju som sagt så det knakar.

Annars så längtar jag (som många andra) till helgen, längtar efter lite qualitytime med en person jag tycker mycket om. Mer än så säger jag inte. 😛

Gurkan

- Susanna 1 Comment

På begäran så kommer det två bilder på vår söta Gurka. Jag har haft lite ågren med att lägga upp bilder, vi vet ju alla hur det gick sist, men jag vill ju samtidigt visa upp min fina skatt. 🙂 Så här är han…

Gurkan 4½ månad

Lite har hänt sen vi fick hem honom. Trots avmaskning gånger 2 med olika medel, så visar han fortfarande blinkhinnorna lite nu och då, hostar ibland och nojjig som jag är (vilket kanske inte alls är så konstigt) så har jag pratat med veterinären ett flertal gånger och nästa fredag ska han dit för en check. Annars är han en vild buse som äter som en häst och växer så det knakar. Funderar allvarligt att köpa en miniatyrskateboard så han har lite stöd för magen. 😉 Vikt vid 4,5 månad är ca 2,5kg. Minns inte om det är bra eller dåligt… men skulle själv vilja att han åt lite mer. Bortskämd är han också… vägrar att äta torrfoder, bebismaten, som han behöver få i sig. Men jag är lite elak och blandar ut blötmaten med torrfodret så lite får han i sig iallafall. Sedan går han och knaprar på vuxenfodret när han tror att ingen ser. 😉

Nyvaken Gurka

En och annan ovanlig sovstil har han också. På denna har han nyligen vaknat, men annars brukar han ligga med huvudet och överkroppen åt ett håll och underkroppen och benen åt motsatt håll. Ser helt skevt ut, men han får väl ligga så om det är bekvämt…

Hand-update

- Susanna

Och så en update angående handen då.
Jag var ju hos läkaren i förra veckan för att diskutera mina alternativ. Provsvaren samt röntgen hade nu kommit och det syntes inga förändringar.. konstigt tycker jag, jag känner ju skillnanden i handen, där svullnaden sitter. Känns som om benet är helt utplattat och brett, men det var ”normalt”… eller ja, iallafall ingen fara. Nehej. Jahaja.

Fick dock inte träffa samma läkare som skickade remissen, varav jag fick dra hela historien igen. Denna läkare tyckte sig dock tro att det rörde sig om psoriasisartrit eftersom att jag har haft ont nu oavbrutet i 4,5 månad – vilket i sig inte är normalt överhuvudtaget. Nåväl, jag berättade om min medicin, att den inte fungerar som jag vill och han sa att jag har två saker att välja på; antingen får jag något som bara tar ner svullnaden eller så får jag något mot smärtan. Jag valde det senare, så nu käkar jag Diklofenak 4 ggr/dag istället för Pronaxen 2ggr/dag. Om jag märker någon skillnad. Jo, ytterst lite. Om jag fick välja så skulle jag behöva knapra det dubbla för att vara nöjd, men det får jag ju inte.

Det mest tråkiga av allt det han sa var nog det att jag troligtvis aldrig kommer att bli bra i min hand. Det vill säga, den kommer aldrig att fungera som den gjorde förr… detta grundade han på att jag gått med detta så länge och att ingen medicin har hjälpt under tiden. Därför låter jag svullnaden vara, och äter min medicin så att iallafall smärtan försvinner under några timmar per dygn.

Men som sagt, det är bara att bita ihop och vänja sig vid sitt nya liv…