Long time no see…

Anyways. Magen är sig lik, fast trots det negativa hemtestet för gluten, har jag märkt att magen blir lite bättre om jag väljer glutenfritt. Eller ibland.
Jag tror ju att jag har IBS, men av vad jag förstår så har man det i skov, och i så fall har jag skov alla dagar i månaden utom 2. Och med tanke på att jag har diarré 28 dagar av 30 så borde jag ju rimligtvis gå ner i vikt.. men nej. Står stilla som vanligt. :/ Så jag fortsätter att pussla och leta orsak till mitt mående. Och nu tror jag att jag har hittat det! Det har funnits där hela tiden, men jag har bara inte trott att man kan ha ”IBS-symtom” om man har det.

Innan jag berättar vad jag misstänker så ska jag berätta lite annat.

När jag var 17 år gammal fick jag akut ont i magen. Det kändes som om jag skulle dö, bokstavligt talat. Mamma tog mig till akuten och där misstänkte de antingen blindtarmen eller utomkvedshavandeskap. Det var ingetdera. Det gjordes titthålsoperation och det visade sig att jag hade en blodblandad cysta som vandrat upp i magen och spräckts. Det tog ca 2 veckor innan jag var återställd.
De frågade om jag hade ont vid mens och ja, det hade jag. Vissa dagar kom jag inte ur sängen. Vissa dagar hade jag så ont att jag skrek rakt ut om jag vände på mig i sängen. Dessutom blödde jag inte många dagar, men mycket. Kunde inte ta mig från duschen på gympan till bänkarna utan att droppa blod på golvet.
Jag trodde att det var som det skulle. Det var ju bara mens, och värk, det har väl mer eller mindre alla tjejer? Eller?! (Föressten, tampong har jag aldrig kunnat använda för det gör djävulskt ont att ta ut dom…)

Åren gick och sen blev jag gravid, två tre gånger. Har aldrig haft problem att bli gravid. Iallafall som jag ser det. Allt flöt på bra och jag satte in en hormonspiral 2003. Fick dock mens av och till under hela tiden (och har fortfarande). Däremot så fick jag en djävulsk ägglossning, eller så har jag trott tills nu. Jag har haft så ont att jag legat dubbelvikt av smärta. Men sedan har det ju gått över. Tills nästa gång.

På senare tid har jag börjat göra ett schema över mina mensperioder (eller avsaknaden av dem) och kommit fram till att jag borde ha ägglossning när det gör så där ont så jag inte kan andas. Jag har intalat mig själv att det måste vara så. Vad skulle det annars vara. Fast för ett par dagar sedan sprack den teorin. Hade nämligen mens i förra veckan, och att jag skulle ha haft ägglossning 4 dagar senare låter i mina ögon inte riktigt normalt.

Sedan dess har jag haft molvärk.

Om jag skulle beskriva var jag har ont så här det som smärta/molvärk i nedre delen av magen, runt vulvan som strålar ut i bäckenet och bak i korsryggen. Väldigt långt ner. Det känns som mensvärk, men ändå inte. Ibland känns det som om någon stoppar upp knivar ”där nere”. Det känns som om man har ett spännband runt hela bäckenet… det är jättesvårt att förklara, jag vet.

Okej. Lägg sedan till mina andra besvär… och jag har sökt, sökt och sökt…

Till slut, efter mycket googlande fann jag denna bild:

Och alla punkter är mina smärtpunkter…

Vad är det då jag misstänker att jag har?! Jo, något som folk brukar bli rekommenderade att använda spiral (bland annat) för att minska sina smärtor… så det får mig ju att fundera ordentligt. Innebär det då att jag egentligen bara har lite ont, jämfört med vad jag skulle kunna ha? Jag menar, jag har så ont (kramper i hela magen) så jag inte kan andas. Innebär det att utan spiralen.. skulle jag ha så ont så jag blir medvetslös? Ja, eller liknande?

Så. Endometrios heter det jag tror jag har.
(Har fetmarkerat mina symtom)

Symptomen är flera och individuella, den allra vanligaste är extrem menstruationssmärta. Vissa kvinnor med svårare endometrios har ont hela tiden utan uppehåll, medan ett fåtal med en lindrigare variant inte har ont alls, utan sjukdomen upptäcks i samband med ett annat kirurgiskt ingrepp. Svårigheter att få barn förekommer, men omfattar ej alla kvinnor med endometrios, omkring 60% av alla kvinnor med endometrios har normal förmåga att bli gravida.
En vida spridd myt om sjukdomen är att den enbart drabbar vuxna kvinnor. Detta är helt felaktigt, även flickor i tonåren kan vara drabbade även om deras symptom ibland kan vara lindrigare på grund av att endometriosen inte hunnit få så stor utbredning.
En annan myt är att sjukdomen försvinner efter en graviditet. Detta sker inte heller, men vissa kvinnor upplever endometriosen som lite mindre besvärande efter att de fått barn.
Det är väldigt vanligt att endometriosdrabbade kvinnor söker hjälp för alla olika symptom de har utan att inse att de alla har ett sammanhang, och bland annat därför är det svårt att uppskatta antalet som är drabbade, det antas finnas ett stort mörkertal.
En del drabbade uppger även till exempel magproblem (liknande IBS) och smärtor vid urinering. Dessa symptom uppträder särskilt under menstruation och ofta även i samband med premenstruella besvär.

Symtom kan vara:
Mycket kraftig menstruationssmärta, smärta som för vissa kan förvärras i slutet av menstruationen
Riklig menstruation, vissa drabbade kan blöda över en deciliter blod per menstruationstillfälle
Samlagssmärta (av och till)
Smärta vid användning av tex. tampong
Smärta i korsryggen och ut i benen
Smärta när man kissar eller har avföring (kissar, det händer, fast jag bara bloggat om det någon gång)
Förstoppning och/eller diarré (förstoppning 2 dagar av 30, diarré 28 av 30)
Trötthet, utmattning
Feber
Infektionskänslighet
Ofrivillig barnlöshet
Depression

Så. Hum. Inget botemedel finns. Antar att jag får leva med det tills jag når klimakteriet…

Har jag förressten berättat att det SÖTASTE har flyttat in till oss?! Nåja, det kommer i ett annat inlägg 🙂