Ångesten börjar göra sig påmind. Har haft ett flertal panikångestattacker den senaste månaden… eller ja, sedan jag kom tillbaka till skolan.

Det började med ett stort missförstånd, en del personer trodde saker som inte var sanna. Trodde att jag stod för samma saker som andra, osv.. men efter att vi pratat igenom det ordentligt så löste det sig. Skönt. Dock har PÅ inte gett med sig helt.. jag vet varför…

Jag stormtrivs i Finland och vill aldrig flytta hem för gott, men den dagen kommer ju så småningom, och det ogillar jag starkt.
Jag har pratat med dom där hemma om det, men det finns inga planer på att familjen skulle kunna tänka sig att ”offra” sig för att bo här, inte ens för 6 månader-1 år. Och om jag absolut vill bo här får jag flytta själv… Tror ärligt talat att de skulle förstå bättre om de verkligen SÅG hur bra jag mår här… Det är helt sjukt svårt att förklara känslan eftersom att jag känner den. Och känslor är ju som sagt svåra att beskriva.
Men jag är fortfarande övertygad om att det är här jag hör hemma och på något sätt, kanske inte nu (även om mitt hjärta gråter) så har jag dealat med mig själv: Så fort barnen har flyttat hemifrån, då flyttar jag hit för gott. Sen om ingen vill följa med, so be it.
Jag ÄR lycklig här och det är HÄR jag vill vara. Och det kan jag ärligt säga att jag aldrig trott, liksom.. Finland? 😉

Har blandade känslor för att åka till Sverige om två veckor. Visst saknar jag familjen, men när jag är i Sverige så längtar jag hem.
Jätteskum känsla.
Hela jullovet var helt konstigt. Iofs var jag sjuk som en gris från det jag kom hem tills jag åkte, men jag kände mig inte hemma där längre. Som en främling i mitt eget hem… Kände mig inte riktigt välkommen alls. Kände mig ignorerad och att jag inte ”tillhörde” dem längre. Förrädare liksom, eftersom att jag gått och ”blivit kär” i ett annat hem, ett annat land.

Så, nja.. längtar inte direkt, men jag vill samtidigt. Men jag ser det mer som att jag är i Sverige och hälsar på, vilket jag är iofs.
Men nu går tiden så ruskigt fort, och det känns som om jag inte kommer att hinna uppleva allt jag vill hinna uppleva här innan jag måste lämna Finland för gott… och det ger mig en hemsk ångest. 🙁

Studierna går iallafall bra tror jag. Är nöjd med kurserna (förutom företagsamhet, vilket ger mig en sån ångest att jag inte ens kan gå dit… :(… de som vet min historia, kan nog förstå varför, så i det ämnet kommer jag få underkänt, men det tar jag hellre än att sitta där och hyperventilera och må dåligt.)

På fejjan har jag ett litet album med blandade bilder från mitt år i Finland, om någon är intresserad. 🙂 Uppdateras regelbundet.

 

 

Aldrig trodde jag att jag skulle ens längta till att snön ska börja falla.. antingen är jag totalt miljöskadad här i Finland… men faktum är att det är så mörkt hela tiden… Gatlamporna tänds vid fikat (om det inte är redan vid lunch) och man blir helt mentalt förstörd att aldrig se ljuset. Och trött. Och rastlös. Och hungrig, tydligen… Jag svullar som aldrig förr… Jag brukar inte svulla, men här gör man det i tristess…

Nåväl. Skolan går bra tror jag. Imorgon ska jag få tillbaka tenta nummer två. Första gick ju över förväntan! Trodde jag failade totalt, men fick en 4:a (5 är högst) 🙂 Hoppas att den andra gick bra den med, den är lite viktigare att kunna tycker jag; Anatomi. Men vi får se…

Annars så stormtrivs jag här. Både psykiskt och fysiskt.
En annan helt underbar grej är att jag numera kan äta mjölkprodukter! Åh love! <3
Tappat vikt har jag också gjort, köpte jeans nummer två och dom sitter som ett smäck! 🙂
Och springa har jag kommit på är mycket refreshing, speciellt när man har massor i huvudet och är frustrerad.
Psykiskt sett tror jag jag aldrig mått så bra. Jag går och mår bra hela tiden (nästan, typ när jag inte är frustrerad… men då är det bara att springa  lite ;)) och går oftast och ler hela tiden.

Men snön var det ja. Den vill jag ska komma… för då kanske man orkar hänga med på lektionerna mer. Är så megatrött jämt, men ändå är det svårt att sova (fullmåne, jo man tackar!)…

Svullandet är det dock slut på, för jag har inga pengar efter att ha betalt alla räkningar… 🙁
Vet inte hur jag ska lyckats lösa ekonomin just nu, så det blir till att svälta sig lite på helgerna hädanefter och avstå att festa med kompisarna. Men det ska väl gå det med.

😉

 

I det förra inlägget skrev jag att jag var vilse. Det är jag inte längre.

Kan helt ärligt säga att det här är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv.  Jag stormtrivs och Finland känns som mitt hem.
Jag har aldrig känt mig så hemma som jag gör här. Inte bara på Akan, utan i Finland. Landet liksom. Älskart! <3
Speciellt Helsinki. Kan liksom bara sitta där och andas luften där och bli helt lycklig inombords. Helt sjukt. Har aldrig känt så här förut. Tror det är det som kallas riktig lycka. Och jag har aldrig varit så stark psykiskt som jag är här. Jag tror att jag har hittat hem 🙂

Önskar att jag kunde stanna här för evigt… men det går ju inte så jag ska njuta av all min tid jag har här!

 

Jag sa ju att jag hade mycket i huvudet innan jag åkte hit till Borgå. Kan säga att jag inte är ett dugg klokare…

Det är såååå skönt att vara ensam. Nästan så jag får skuldkänslor för att jag inte vill hem…

Fast jag har ju iofs varit hemma i 3 veckor i sträck. Så jag ska inte ”hem” på ett tag nu.

Felet är nog att jag inte känner mig hemma nånstans.

När jag är hemma i Sverige vill jag bort och när jag är här vill jag nån annanstans.

Jag är nog vilse…