Ja men okej då.
Man får ju abstinens, jag erkänner väl då. Iallafall, just nu känns livet lite ljusare än vad det gjorde ett tag där.
Jag har gjort det jag kände att jag behövde och mailade en gammal vän som det varit lite gruff med och förklarat hur jag känt det de senaste månaderna och vad hon betytt för mig och att jag vet att det aldrig kan bli som förr igen och det gör inget, för jag vill bara kunna gå vidare och leva och få må bra av de vänner som betyder mycket för mig. Och just nu finns det 4 personer på nätet som jag känner mig 100% trygg tillsammans med. Det är du, du, du och du. Bara så ni vet.

I fredags kom Erik hem med en laptop som han köpt via företaget. Den är lite svår att surfa på, spela spel är stört omöjligt, men man lär sig väl hoppas jag. Igår låg vi och mös i sängen och tittade på American Beauty. Vilken underlig film alltså, fast jag måste säga att enda anledningen som jag ville se den var för att Peter Gallagher är med i den.

Idag blev jag lite ställd. Hade precis hämtat barnen från dagis och skola, och stod och väntade på bussen då tre killar kommer fram till busskuren. En av killarna tyckte jag såg så bekant ut, men jag försökte inte stirra. Men sen såg jag att han stod och stirrade med samma undran som jag… och sen slog det mig. Det är ju HAN!
Den där killen som har stött på min lillsyrra och som jag träffade på båten när “Fantastiska Fyran” gjorde Östersjön osäkert. :

Liksom, okej att Världen är liten när man får veta att samma kille har raggat på ens lillasyster. Men när människan, som inte ens bor i närheten av varken syrran eller mig, kliver på samma buss som jag åker med dagligen (men inte samma tur) … då börjar man ju undra hur liten den egentligen är.

Och till sist så vet jag vad tomten har i säcken åt mig! *längtar*

Jag fattar inte vad det är för fel på mig.
Först är jag förkyld och sen när det börjar bli bättre (eller iallafall inte så man ligger däckad) så blir barnen sjuka. Och så går det runt runt runt, i flera veckor alltså. De, jag, de, ja, de, jag osv… Den här veckan blev Erik sjuk för första gången och det enda jag har kvar är “krasslet” i halsen. Barnen mår bra båda två, ingen hosta alls längre.

Men sen blir jag dålig i magen. Den enda i familjen. Jag är så hungrig att jag mår illa, men om jag äter mår jag illa och får spendera halva natten i badrummet. Igår låg jag och sov i badet med feberfrossa. Idag sov jag till 13, men är lika trött för det. Jag har ont överallt känns det som. I ryggen, i magen, mår illa, har ont i halsen, har ångest för att jag mår illa, mår ännu mer illa, magen är orolig, är hungrig, magen knorrar, vill sova, känner mig totalt utmattad, stressad, måste, kan inte, vill, MÅSTE göra, hinner inte, paniiik… suck!

Ge mig ett dygn med 48 timmar!

Efter en helg av kortspelande i Enköping så är jag mycket trött och låg. Jag kommer igen, det är inte det, men just nu är allt skit… jag missade såklart tåget till ljuspartyt och Erik kunde inte skjutsa mig eftersom att han hållt på med servern hela natten och dagen, tycker inte att jag har rätt att “beordra” honom att göra det jag vill, speciellt inte när han har offrat all sin egna tid med att sitta och fixa med ManuFrog. Att han har gjort det för att han var tvungen och inte för att han själv ville… missförstå mig inte, men han hade sett fram emot att få se en del filmer som jag inte gillar och sen kan han inte för att något annat händer som han måste ta tag med.

Visst, man måste prioritera, men hotellet är vår (min) inkomst och den behöver vi ha. Då kan vi inte sjabbla bort en drös med kunder för att man vill göra något eget, utan man måste ta hand om inkomstkällan först för annars har vi inte råd att leva och kan man inte leva mår man heller inget bra. Även om man mår dåligt pga att man inte får den egna tiden, men har man företag så har man. Allt är inte guld som glimmar.

Och nu känner jag mig som en skit över att ha sårat min syrra och för att jag inte kom iväg alls. Jag hade sett fram emot att få gå på partyt i flera månader, och sen bokade vi in Canastan denna helg för ingen annan kunde någon annan helg. Blä! Jag älskar ljus och ljusgrejor och det är sååå mysigt att gå på ljusparty och jag ville så gärna gå. Usch, det är inte kul!

Och sen är det 4 år idag som Smirnoff dog, så det kanske är därför jag är extra känslig.

Men jag kanske är off ett par dagar eller så, jag måste sortera tankar lite.

Rejält spöade i Canasta blev jag och Nina nu ikväll, men det tar vi igen imorgon *hehehe*
Här hos Agneta leker livet, man känner sig precis som hemma. Dessa tre tjejer är de mest fantastiska som finns – och så du då Gocka. Vad söt du är som skriver så fint så man får tårar i ögonen… <3 På söndag kanske vi tittar förbi, men vi behöver en vägbeskrivning. Du kan maila mig eller maila till Erik så kan han ge dig mitt mobilnummer om du inte redan har det. Och till dig my love, saknar dig såklart. Tessiz sa på vägen hit att det är dags att inviga dig i vår underbara gemenskap. Ninas Levent är ju med här och han är jättego och snäll. Just nu är klockan på tok för mycket, men det är sovmorgon imorgon men vi har så kul att vi inte vill gå och sova. Vi ses imorgon, nu ska jag på surfrundan.

Puss & Kraaaam!