Kategori: Vardagligt

Så kom den till sist

- Susanna

Tyckte att det var rätt bekvämt och skönt att få mensrubbningar av Lyrican, för nu kom den…efter 79 dagars uppehåll. Men det är väl bra att den kom iofs. Då är det ju inget som är farligt iallafall. Har dock inte hört/läst om nån annan som har haft den biverkningen, men den står med i FASS så helt ensam kan jag ju inte vara.

På tal om värk.
Förra veckan bet jag av en bit av min tand. Då kändes det inget speciellt, bara annorlunda liksom. Men sen… och framförallt de senaste dygnen. Alltså skjut mig. Ringde jouren för att få en akuttid,  men fick vänta tills imorgon… hoppas att jag inte dött av smärta innan.
Jag misstänker att det är tandvärken som jag fått den här helt sjuka huvudvärken av. Äter ju värktabletter mot tandvärken,  men tro inte att huvudvärken släpper… 😣

Påsklov

- Susanna

Jag som brukar tycka att veckorna bara flyger fram, vilket de gör… men nu. Ugh, vilken seeeeg vecka. Ledig och börjar bli så otroligt rastlös.

Måndag till onsdag denna vecka, var det tänkt att M skulle åka till korttids. Så blev det inte. I söndags började hon bli hängig, så jag har tagit hand om ett 40 gradigt barn. Naturligtvis fick hon Alvedon och hon hinkade te och sov, sov och sov… men trots Alvedon i kroppen sjönk inte febern mer än till 38,7. Idag är hon feberfri iallafall,  vilket märks…

Jag har dock roat mig i två dagar. Hårprojekt.
Har blekt, blekt igen, tonat och tonat igen. Nu är det nästan som jag ville ha det. Tog LITE för mycket rosa (trodde inte det skulle fästa på orange/grönt hår… läste efteråt att lila hår blir grönt av blekning ;)) men det lägger sig väl så småningom. 😀

Resultatet då? Ja det får jag inte visa av nån anledning. WP vägrar att låta mig ladda upp bild, men det kanske kommer senare…

Så här blev det:
image

Men som sagt. Det blev ju lite lila iallafall. Nästa gång tänkte jag prova blått… mörkblått. 🙂

Upp som en sol…

- Susanna

Jag märker som sagt inte när och hur jag dippar efter en hög period, utan det bara känns efteråt och då vet jag att det redan är försent att kämpa emot.

Googlade lite om en sak jag har ”problem” med och det stod att det kan vara livshotade (som med mycket annat) och per automatik tänker min hjärna: ”vad bra!!! Då slipper du kanske ta livet av dig!”… och då förstår jag att jag redan landat. Efteråt kom resten av de vanliga, inte upplyftande känslorna som jag brukar känna.

Det är verkligen irriterande att bli straffad över att vara lycklig några dagar…

Meh

- Susanna

Jag tror att min medicin har börjat verka. Det är naturligtvis inte perfekt än, men jag upptäckte den nu senaste gången, att trots att jag var låg hamnade jag inte så långt ner som jag brukar. Det var en skitskum upplevelse.

Istället för att vilja gräva ner mig och tycka att jag är värdelös och att jag borde försvinna… var mitt mående mer ”meh”… mer hanterbart. Liksom en ”whatever”-känsla. Helskumt. Är inte alls van vid det. Och behöll, mer eller mindre, min självkänsla och självförtroende. 🙂

Likaså, jag var på Kvinnokliniken igår
Vanligtvis brukar jag vara toknervös och ha jätteångest. Och jag var inte alls nervös! Jag försökte känna efter om jag var det egentligen. 😉

Så det är jätteskumt för mig att känna att allt är okej. Att det inte är nån fara. 🙂

Så onekligen har nåt hänt, men jag tror att det är medicinen. Den gör sitt jobb helt enkelt. Önskar att jag fått den tidigare. 🙂

Har dock bara en biverkning. Utbliven mens. Har inte haft mens på ca 50 dagar, men det är ju iofs rätt skönt. 😉

Nu känner jag att jag är på väg uppåt igen. 🙂

11 veckor kvar…

- Susanna

Elva veckor kvar av min folkhögskoletid. Det ska bli både skönt och tråkigt, för då blir jag arbetslös igen. Och måste hitta en ny sysselsättning. Känns lite scary för jag gillar tempot på skolan.

Blir inte så om man börjar jobba… tror jag. Dessutom tror jag att det blir svårt att hitta ett jobb som man trivs med, när man inte har någon utbildning, förutom gymnasiet. Jag har ju slutbetyg från Trädgårdsprogrammet, men har/håller på att plugga kärnämnena som jag valde bort på gymnasiet.

Men jag längtar faktiskt till skolavslutningen och veckorna går ruskigt fort. Jag vet egentligen vad jag vill göra med mitt liv, men det blir svårt. Det är jobbigt att ge upp sina drömmar, även om jag försöker acceptera det, som med vissa andra saker. Det är väl så som det ska vara för min del. Har det inte funkat hittills så varför skulle det bli lättare efter att skolan slutar?