Jag tror varken på himlen eller helvetet. Men jag respekterar att andra gör det, så länge de inte prackar på mig sin tro.

Jag tror inte att man kommer till himlen när man dör, även om det är en fin tanke. Jag är agnostiker, jag tror inte att det finns en specifik Gud, utan mer att det finns en högre makt. Vad det är vet jag inte, men det är vad jag tror.

Jag tror även på reinkarnation, att man återföds. Jag tror att döden egentligen är startpunkten för något stort. Livet är bara en ”förskola”. Döden existerar i allra högsta grad. Som sagt, jag tror inte på att man kommer till himlen, utan att man hamnar i en annan dimension, men det är bara ett fåtal i vår dimension, som kan se och höra dem som befinner sig i den – fast jag tror att alla kan lära sig om de bara ville. Tid existerar egentligen inte. Inte i fråga om tidigare, nuvarande eller kommande liv.

Jag tror även på ödet. Allt som händer är meningen att det ska hända. Det är för att jag ska lära mig och utvecklas som en individ.

Jag skrev ett inlägg om mina tankar för något år sedan. Läs här om ni vill. 🙂

Lite sent inlägg idag, jag vet…

Pekingsoppa med lite smarriga knyten

Vi var på Kinamuren och mumsade mongolisk BBQ 🙂

Min mamma är en äkta närking, född och uppvuxen på öster i Örebro. Pappa är född och uppvuxen i Finland, men kom till Sverige på 19??-talet.

Det är alltid svårt att skriva om sina föräldrar och hur de träffades – dels för att jag inte fanns och dels för att jag är osäker på hur det gick till. Dock tror jag det var någonstans runt 1969/1970, då min mamma och pappa jobbade på Ericsson i Kumla (som inte hette så då – det hette ”SRA” om jag inte minns fel… hade en toppluva med de bokstäverna på iallafall). De fattade tycke för varandra och tre år senare föddes min storasyster. 1976 föddes jag och när jag var 3-4-5 så flyttade vi till hus.

Dock skiljde sig mina föräldrar när jag var 6 år och jag och storasyster bodde hos mamma, först i Kumla och senare flyttade vi till Örebro. Pappa bodde kvar i huset i många många år, innan han till slut flyttade in i en mindre lägenhet, även det i Kumla. När jag var yngre, och pappa bodde kvar i huset var jag mycket hos honom. Som de flesta vet så drack han ordentligt på den tiden, så jag kände att någon borde vara hos honom. Mamma hade träffat en ny man och fick senare en dotter med honom, min lillasyster.

Idag har jag bra kontakt med min mamma men sämre kontakt med pappa. Ni som följt bloggen sen tidigare (eller känner till min historia på annat sätt) förstår varför. Självklart vill jag ha en bra relation till båda mina föräldrar, men jag vet bara inte hur.

Som ni alla vet så sviktar minnet lite. Jag vet inte riktigt säkert i vilken ordning de kom, men jag tror att det var så här:

Min största första kärlek måste ha varit Seppo, någon kusin/släkting till min pappa. Jag har sett honom på bild och kan inte i min värld förstå varför, men tydligen var jag överförtjust i honom. Han hade rött hår med skägg. Tror jag. Troligen gillade jag honom så mycket för han var typ som en lekfarbror, som lekte med oss barn medan alla andra tråkiga vuxna hade annat för sig. Jag vet dock inte när intresset för honom rann ut i sanden.

Min andra stora kärlek hette André. Min mamma hade en bekant, eller så var det min pappa. Hursom, denne bekant hade en son och han var jättesöt tyckte jag som 4-5 åring. Jag minns inte så mycket om honom, mer än att när jag fick syn på honom slog jag nästan knut på mig själv. 😉 Det ännu roligare med just honom är att jag träffade honom för 10 år sedan, då vi båda var vuxna; och han mindes mig. 🙂

Min tredje första kärlek hette Jerry och gick på samma dagis som jag. Han var så söt även han och vi brukade ligga och kramas i soffan. 🙂 Tyvärr har jag inte sett till Jerry sen dess, men det gör inget.

Edit: Fick en kommentar av mamma:
Nr 2 var faktiskt lillebror till en av Katjas (min storasyster) lekiskompisar.