Kategori: Terapi

Länge sen…

- Susanna

Men som ni vet (fortfarande har jag besökare… enligt statistiken ;)) men, jag vet att jag (och ni vet) att jag är en periodare. Ibland går det långt emellan varven. Och för mig. När tankarna mal och mal och situationen blir ohållbar, då stänger jag av.

Sjukt mycket har hänt sen sist. Mycket av det kan jag dessvärre inte ens blogga om, så jag gör det på min hemliga blogg som jag skrivit om innan. Det sjuka är, när jag startade den… inte i min vildaste fantasi kunde jag att det kunde utvecklas till det som är nu. Nu är det liksom… alltså. Invecklat. 😉 På ett bra sätt. Tror jag. Jag är iallafall glad. Det som händer får mig att må bra. Jag ler oftast. Men jag gråter också, för det är så invecklat. Men jag måste lära mig att vara tacksam. Så jo, jag ler varje dag. På riktigt.

Men jag måste också bort. Jag måste åka ”hem” snart och reflektera. Snart, snart. Även om jag hävdar hela tiden att jag har tålamod, så har jag inte det. Det får mig att tvivla på mig själv, på människor, på allt. Men jag gör så gott jag kan. Jag är en sån som kan vänta i evigheters evighet på nåt bra, det är väl tålamod? Men samtidigt.. jag tvivlar. Alltid.

Jag vet!

- Susanna

Jag vet att jag ligger efter med bloggutmaningen och att jag inte bloggar som jag borde, men just nu är det kaos (igen) i mitt huvud. Försöker bara överleva. Fråga inte, ingen skulle någonsin förstå ändå. Har några personer som jag pratar med emellanåt. Mina nära vänner. Mycket ältande fram och tillbaka. Vet att jag måste våga själv, men jag är inte där än. Så bare with me. Jag kommer tillbaka.

Over the hedge

- Susanna 2 Comments

Jag känner mig bättre och bättre. Kanske är det pillren. Troligtvis är det så…
Hur kan jag ha missat att det faktiskt var så illa ställt med mig?! Trodde att jag hade mer kontroll över mig själv än så…

Nu har jag ätit min medicin i 4 veckor och jag börjar se vattenytan, den är nära nu jag kan nästan ta på den. Härlig känsla. Äntligen har jag fått ”rätt medicin”! Men jag vet var problemet ligger och det är inte samma som förut. Det är det som gör det så svårt… jag måste hitta en lösning, på något sätt.

Jag fick ju som sagt prata med en kurator och fick ur mig det värsta, men hon påpekade att jag inte ännu är redo (för vissa saker) och att jag kan höra av mig till henne när jag vill. Känns jätteskönt. Jag blir äntligen tagen på allvar.

Bra det, för det värsta jag kan tänka mig är att dö… för det vill jag INTE! Skulle iofs aldrig ens försöka, för jag är för jävla feg.

Yay

- Susanna 1 Comment

Jag är på väg. Eller det verkar iallafall som så. Har ju inte skrivit mycket om min vikt på ett tag, dels pga uppehållet jag hade och dels för att jag inte har velat. Det där med vikt är ju ett känsligt ämne för mig, speciellt när det inte går som jag vill trots att jag försöker med allt. Men det verkar som om det börjar lossna. Inte för att jag gått ner så mycket som jag hade velat, men det har varit ”sommar”, om man nu kan kalla det sommar… jag har varit sjuk osv. Men, jag står inte still och det är stort för mig.

Så sen i maj så har jag tappat 3,5 kg och minskat 4 cm i midjan, vilket märks redan för mina byxor är lösare nu än innan sommaren. Nu är det nya tag som gäller, för till december har jag ett mål: att ha tappat mellan 5-10 kg till. Klart det kommer att gå, om denna motivation håller i sig.

Nästa vecka börjar jag träna på allvar – alla dagar i veckan!

Och förmodligen kommer jag att lägga en del inlägg bakom lås, så är ni intresserade är det bara att hojta till.

Projekt

- Susanna 4 Comments

Som jag sa: Jag har börjat i terapi igen, inte vilken som helst och inte den förra. Nu siktar jag in mig på andra områden… Först tänkte jag hålla det hemligt, ifall det skulle gå åt pipan igen, men det händer grejor här!

Jag är som de flesta vet överviktig och jag har typ provat allt på marknaden. När jag fick information om en viktgrupp hoppade jag på. Vi arbetar inte med kostfrågor i första hand utan den mentala biten. Varför man äter som man gör och hur man kan ändra på sig. Det kallas även KBT (Kognitiv beteendeterapi) och jag måste säga att jag var skeptisk i början, men börjar ändra uppfattning.

Inte för att vågen är speciellt snäll ännu, men jag märker hur jag mår – och det är allra viktigast för mig. Jag äter som vanligt och allt jag vill, fast i mindre mängd. Och jag rör mig mer nu än tidigare. Provar på aktiviteter, utmanar mig själv – har ju fått en stegräknare bland annat.

Jag har även fått reda på varför jag är så euroforisk emellanåt… jag befinner mig tydligen i något som kallas Ketos, vilket innebär att fettförbränningen är på topp. Jag har naturligtvis ätit mindre förr, men aldrig någonsin har jag mått så bra samtidigt. Jag är pigg, glad och har ork att göra saker. Att jag befinner mig i Ketos vet jag – det luktar kattpiss om min urin. 😉

När kolhydraterna, som lagras i levern i form av glykogen, dras ned till ett minimum startar efter två dagar den verkligt effektiva fettförbränningen – trots att du får äta mat som traditionellt inte förknippas med att gå ner i vikt. Kroppen börjar bryta ner fettet och ombilda det till ketoner, som kan användas som ersättningsenergi. Kroppen befinner sig i ketos.

Så just nu får man rida på den vågen och hoppas att det händer något. Visserligen vägde jag mig häromdagen och det visade på -5 kilo… men sen är ju vår våg puckad också. Men om intresset finns så kommer jag fortsätta blogga om detta.