Spy-blogg

Satt som vanligt och kollade på OTH, när jag utan förvarning började svettas floder, kände mig tok-illamående och hjärtat skenade… Panikångest. Har inte känt så på mycket länge, men så bara kommer det över mig. Pang bom.
Mår fortfarande illa, men inte så att jag inte kan leva med det. Tog en lugnande och hoppas att det ska gå över. Men jag blir så trött, jag vill inte känna så här och förstår inte varför jag ens får dessa attacker.

Liksom vanlig ångest kan jag ju förstå, men panikångest… varför?
Min vanliga ångest beror ju på något, och visst det gör väl panikångest också, men den vanliga ångesten har ju en orsak. Panikångesten begriper jag mig inte riktigt på faktiskt. Liksom, jag sitter i soffan och kollar på tv och är totalt avslappnad och cool… och sen bara på en sekund så blir jag toksjuk. Jag har ju mått ganska bra under dessa veckor om man jämför… men det kanske är just därför?

Det sjuka i sig är inte hur jag upplever den. Eller jo, på sätt och vis.
I början, mina första panikattacker var jag helt övertygad om att jag skulle dö. Idag uttrycker den sig annorlunda. Jag vet att det inte är någon fara för mitt liv, jag vet att det går över, det varar inte för evigt, även om det känns så. Jag är påläst och vet alla fakta.
Så istället så kommer mina tankar på att jag ska spy, och det ska jag göra här och nu!

Och då triggar det bara mer och mer och mer eftersom att jag har emetofobi (rädsla för att kräkas) till råga på allt.
Så inte fan hjälper alla fakta i världen när man är helt övertygad om att man ska spy, något som man vägrar att göra. Det är svårt att förklara känslan, men alla med emetofobi förstår nog vad jag menar. Ingen människa gillar att spy, men jag vägrar att göra det. Det går inte bara, det finns inte i min värld.

Regression

Jag vet att detta kommer att låta flummigt, men jag detta var ingen dröm. Jag kan beskriva det som en dagdröm, fast ändå inte.

Inatt kunde jag inte somna så jag låg och bara försökte somna. Tankarna flöt liksom omkring och tog aldrig fäste. Innan jag visste ordet av såg jag mig själv stå utanför min pappas gamla hus.
Jag stod länge och la märke till hur det såg ut. Det orangefärgade huset med den bruna dörren. Den lilla granen, brunnslocket, vattenkranen, gräset. Det gula förrådet. De svarta siffrorna. 44. I smide. Den mörkgröna brevlådan. Sopnedkastet, innuti sitter det en ljusbrun papp-påse. Den gula förrådsdörren med lås.

Jag la märke till att jag var så uppmärksam på alla saker.

Så öppnade jag förrådet och klev in. Klev, för att tröskeln är hög.
Det svarta asfaltsgolvet. Hyllan till vänster. Fler hyllor till höger. Fyllda med lådor och annat. Min röda cykel, upp och ner, höll kanske på att lagas. Stod där en stund och tittade på allt. Gick ut.

Öppnade ytterdörren. Står i den långa hallen. Till höger finns tvättstugan, klädkammare/garderob och toaletten.
På vänster sida är ingången till kök/vardagsrum/trapp. Sedan står en lite byrå med handskar liggandes på. Det ligger en duk där också. En stor spegel hänger ovanför. Den har en bred ram runt sig. Den är i furu eller liknande. Bredvid står en stol, jag tror att den är brun. Sedan hänger det några jackor vid hatthyllan på samma sida. Den följer från spegeln till en vit garderob. Det ligger några madrasser på golvet under hatthyllan. Det kan vara dynor till utemöblerna med. Dom är iallafall bruna med blommor på. Runt hörnet kommer man till köket. Rakt fram från ytterdörren ser jag baksidan, dörren som leder ut dit. En lång hallmatta. Den är brun och vit.
Alla dörrar är vita med bruna handtag, liksom knopparna på garderoben. Jag försökte kika in i köket, men då flöt allt ihop igen. Sedan slog jag upp ögonen…

Regression är nyckeln till vårat karmaminne som innehåller alla våra tidigare liv. Genom att göra en regression kan man söka specifika händelser i detta eller tidigare liv som påverkar oss negativt. Känsla och sammanhang träder fram och ger ofta förståelse till varför man är eller gör på vissa sätt, varför man inte förmår släppa taget om känslor eller händelser som ger ett destruktivt beteende. Under en regression går man aktivt in för att lösa upp det som orsakar obehag i det liv där händelsen uppstod. När man får kontakt med händelsen får man också en förståelse till varför och kan då börja bearbeta problemet på ett medvetet plan.

Källa: Änglakristallen

Det blev ett litet…

…mail till min pappa idag:

Hej pappa!

Tack för boken och pengarna. Jag har redan använt dem. 🙂
Var iväg idag och köpte en ny mobiltelefon. En Z710i blev det. Skitsnygg och jag är sååå nöjd! 🙂

Vill tacka dig för boken också, även om jag inte längre lider av depression, men den kan vara intressant att läsa.

Erik tackar också, och barnen såklart! Jag hjälpte Jasmine idag med pusslet och det var inte helt lätt för mig heller. 🙂 Finland är stort med en massa konstiga namn. 😉

Hoppas att du blev glad över dina presenter. Visste inte riktigt vad jag skulle hitta på, men ljus brukar gå hem. Och presentkortet kanske kan komma till användning. Vi hyr själva film därifrån. Smidigt tycker vi. Bara att få hem i brevlådan, titta och sen skicka tillbaka dem och så får man nya. 🙂

Jag laddar inte hem filmer mer utan hyr hellre de jag vill se. Annars laddar vi hem och kastar, så det är lite onödigt att slösa på dvd-r skivor. 🙂

Iallafall så ville jag säga att det hjälpte mig och jag är glad över att vi äntligen fick träffas. Tyvärr är jag inte så ”läkt” ännu så jag kan träffa dig här hemma eller hemma hos dig. Det väcker för många minnen som får mig att må dåligt. Men jag har fått en superbra hjälp. Så det blir nog ordning på mig med så småningom.

Vill bara säga att jag älskar dig. Glöm aldrig bort det!

Kram, Sanna

Pappas lilla flicka

Trodde verkligen att jag kunde fixa det här. Har haft ångest typ hela veckan och inte blev det bättre att han ringde och terroriserade inatt igen. Den här dagen brukar vara vår mysdag. Vi lagar julmaten bara vi gillar och myser tillsammans.

Idag har jag smällt i mig 3 lugnande för ångesten är för stark. Jag vet inte om jag pallar med julafton. Känns tungt, men det ska gå! Det bara måste det. Om inte annat så måste jag bevisa för mig själv att jag är starkare.

Problemet ligger inte i julstress eller något sådant. Problemet är att jag troligtvis kommer att träffa min far. Har inte gjort det på över ett år nu. Vilket är självvalt. Jag klarar inte av honom i mitt liv. Som jag skrivit tidigare så är det pga honom jag går i samtalsterapi. Jag har kommit en lång bit på vägen, men det faktum som är nu gillar jag inte.
Varför älskar han inte mig lika mycket nu som när jag var barn?

Vi sitter båda fast. Jag vill ha min fulla pappa i min närhet, men jag mår inte bra av det så därför avstår jag. Och mår dåligt i vilket fall som helst. Han vill också ha kontakt. Men han vill ha kontakt med det barn jag var. Och det enda sättet som han kan nå till det barnet är om jag pratar med honom när han är full. Men jag är inget barn längre. Jag är en vuxen människa. Jag vet att jag alltid kommer att vara pappas lilla flicka. Men han måste även acceptera det och respektera mina val. Och det gör han inte.

Sen har jag nu fått höra att han är rädd för att träffa mig. Han gör typ allt i sin makt för att slippa det. Han vill inte träffa mig nykter och det är det enda jag vill.

Men nu när jag har chansen mår jag så pissigt så jag vet inte var jag ska ta vägen. Det gör så ont i mig. Jag går sönder. är jag verkligen redo för detta? Enligt min terapeut så är jag det. Och visst vill jag, det är inte det, men det gör så ont i mig. Kan knappt andas. Försöker distrahera mig med olika saker, men det går inget vidare.

Men jag ska fira jul imorgon. Det ska jag bara. Han ska inte få förstöra det också.

Tack!

En vän är den som lyser upp när hela världen har slocknat

Att en endaste person kan få en person som jag att göra en totalomvändning.
Igår kväll var jag så innerligt trött på allt. Grät mig till sömns över allt jävla skit i mitt liv. Vaknade förstås lika irriterad och less.

Så kom hon, med en bukett underbara liljor. Och ett kort som gjorde mig helt rörd.
Efter det vände allt. Jag är så tacksam över att få ha en sådan person som henne i mitt liv. Hon visste inte ens att livet för mig var pissigt igår (även om hon vet att det är det med jämna mellanrum), det var inte därför hon kom.

Jag tog ungarna till Ica och handlade all julmat och inte en bitter eller sur min. Tvärtom. Har gått med ett leende på läpparna hela dagen. Snart ska jag ge mig på lägenheten. Det ska röjas och städas. Jag fick en spark därbak utan att hon ens visste det. Jag till och med ser fram emot att få skura golvet och göra det fint.

För vem vill ha en bukett med underbara liljor i ett hem av kaos?

Tusen tack för att du är en sån underbar vän!
Önskar dig och din familj en underbar jul! Och du! Ta ingen skit!

Jag sådde några blommor, en för varje vän
Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en
Det blev höst och vinter och blommorna de dog
Men på våren kom de åter, men bara tre stod kvar och log
Sen kom regnet med moln stora grå
Nästa gång jag fann dem så var det bara två
Sen kom solen med allt ljus den har
Plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar

Du härdades i solsken, du drunknade i regn
Men en sak är säker, du är en riktig vän